Hårda bud i Mellerud

Som endel av er vet är vi mitt uppe i föreställningarna av Sound of Music.

Jag har upptäckt likheter i mig själv hos Maria och Georg, huvudpersonerna. Georg uppfostrar sina barn med kall och hård hand med syfte att göra dem redo för vuxenlivet. Maria älskar barnen för att de är just…barn. Vilken konflikt! Sanningen är att denna konflikt bor inom mig. Jag är hänsynslöst trist på en del områden där andra är mer generösa. Rannsakar mig själv då och då, men har svårt att förändra mig. Livet är inte rättvist eller en dans på rosor – lika bra att de lär sig det på en gång. Typ. Fast jag tänker inte så hårt som det låter. Samtidigt älskar jag sönder mina barn. Vill ta tid med dem, njuta av småbarnsåren, laga varierad kost, spela spel, läsa med dem, ge dem positiva upplevelser för ande, själ och kropp.

Georg von Trapp i mig säger till barnen:
-Plåster får man bara om det blöder. Och hudfärgat plåster är billigare.
Maria kontrar med att leka doktor när de frågar och kanske måla ett hjärta på det tråkiga plåstret.

Von Trapp säger:
-Fredagsmyset ska vara sockerfritt. På lördag är det godisdag. Livet är dessutom inte rättvist. Mamma och pappa får ha lite mer godis i sin skål än ni.
Maria bakar mer än gärna något gott att smaska på, tillsammans med barnen (men bara när vi får besök eller på helgen, påpekar von trapp).

Efter att Maria kärleksfullt sjungit och nattat barnen, suckar Georg om barnen ropar från sängarna.
-Nu ska det vara tyst! Vi ses imorgon.

-Det är toppen med en frukt i ryggsäcken. Den ger dig precis lagom med energi fram till lunch, berättar Maria pedagogiskt när sexåringen tjatar om en riskaka.
-Riskaka innehåller inte ett skvatt, frustar von Trapp.

-Jag tycker katten är jättesöt, håller Maria med när HelloKitty kommit på tal. Det är inte något fel på just katten.
-Det är VANSINNIGT att marknadsföra en söt katt och lura i hela världen att det är BARA produkter med söta katter på som är ”the thing”. Kläder accessoarer, hygienartiklar, inredning, pyssel, godis. Jag tänker INTE köpa kattmärkta ting, svettas von Trapp och envisas med att ta emot kassar från storasyster eller köpa på rea eller secondhand.

Listan kan göras lång. Jag är ömsom en kärleksfull mor, ömsom trist, hård och bestämmande. That’s me. Men jag är kanske inte ensam?

ps. Stående ovationer och slutsålda kvällar har lett till extra föreställningar på culturum – passa på ni som inte sett! ds.

5 thoughts on “Hårda bud i Mellerud

  1. Jag känner verkligen igen mig, det bor nog ett par äkta makar von Trapp i oss alla. För att göra det hela lite mer spännande är vi alla herr och fru von Trapp på olika områden i livet. Principfasta på olika områden och frisläppta på olika områden. Och så barnen mitt emellan som ibland har helt rätt i att “alla andra får”. Ja, det får de kanske, men du får något annat. Inte lätt alla gånger!

    Anmäl kommentar

      1. Jag tror många känner igen sig. Jag känner igen mig både när de var yngre, men till viss del fortfarande. Och de som har flyttat hemifrån bekräftar genom hur de hanterar vissa vardagssaker att nu tycker de nog att man gjorde rätt ändå. 🙂 Det är ett gott kvitto att få. <3

        Anmäl kommentar

  2. Ha ha haaa! Kul! Du skriver så roligt!!
    Leker btw ofta doktor hemma med sonen och det är så mysigt att han faktiskt fåår använda plåster flera stycken…men bara de billiga hudfärgade….(ja ok de med figurer på också ibland)….sparar in pengar på andra håll istället genom att till julklapp sy en doktor rock av makens slitna bank skjorta och en röd vaxduk som legat i garderoben och skräpat.

    Anmäl kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

12 − 4 =