Den gråa vardagen – vacker som en färgstark höstdag

IMG_9879

Så är pennan satt på pappret. Nja, det där talesättet funkar ju inte längre. Men fingrarna är i alla fall satta på tangentbordet och det är dags för mig att ta ett steg. För första gången. Jag? Blogga. Jomenvisst, dagen är här.

Jag, som inte gärna tar risker eller prövar nya saker, ska nu öppna en dörr till bloggandets värld. Till dig som läser vill jag säga VÄLKOMMEN HIT, välkommen till den vackra vardagen.

Hemma hos mig bor (förutom jag själv) en säljande man, en glad och framåtsträvande sexåring, en känslosamt svartvit  fyraåring samt den goaste ettåring som någonsin satt sina tjocka fossingar på denna jord. Tillsammans med våra  två katter lever vi ett familjeliv, med allt vad det innebär. Snor, skratt, omaka strumpor, kärlek och smulor under fötterna. Allt omvartannat.

Idag vill jag skriva om den vackra vardagen. Om det opretentiösa, som i sin gråhet lyser vackrare än någon färgpalett. I vårt hus är det i princip alltid någonstans det inte står rätt till. Är golvet dammsuget så är tvätthögarna ett berg, är köket skinande rent på diskbänken så är det mjölkrinn på luckorna och kladd på golvet. Vi kan inte trycka på någon synk-knapp. Har vi gäster och huset är ”städat och fint” (alltså undanplockat, möjligen dammsuget, definitivt inte våttorkat) så döljer sig ett kaos i vårt skäms-rum (läs kontoret) och det står tvättkorgar i sovrummet i väntan på nästa dag. Men jag står för det. Jag säger VÄLKOMMEN hem till oss, till verkligheten. Det är inte så att jag tror att vår familj är den enda som har det så här, det är ju inte unikt att i en småbarnsfamilj inte hinna med allt. Jag vill bara med denna blogg försöka ropa lite högre än tidningen Perfekta hemmet och bloggarna Fru Extremt Finast. Jag vill ropa: Här är verkligheten, och den ska vara så här. I min roll som mamma är det tänkt att jag emellan maten och tvätten också ska vara tillsammans med mina barn. Annars hade vi ju inte behövt skaffa några, om jag inte tänkt umgås med dem. Och just därför, just för att jag vill se mina barn, känna på dem, lukta på dem och både prata med och lyssna på dem så lägger jag ner kampen om det skinande hemmet. Jag vill inte vinna. Jag vill leva.

Det ryms så mycket kärlek i de små tingen i vår vardag så vi måste inte sträva efter kickarna. Det är kärlek att natta barnen tillsammans med min man varje kväll fastän dammråttorna under sängarna snusar ikapp med barnen. Det är kärlek att äta enkel men o så god havregrynsgröt med vatten i glasen för vi är tillsammans alla 5. Det är kärlek att laga mat till barnen när jag står vid spisen med smulor under fötterna. Ja, jag ska skriva om smulorna under fötterna också, men det får bli en annan dag.

Jag hoppas vi ses då 🙂

Ps. Min smått obearbetade konflikträdsla gör att jag, för att hindra hatbreven från att strömma in, måste passa på att tillägga att jag inte menar att det är fel att gilla att städa (som min tvillingsyster verkar göra mer än jag:) Heja er som kör på med dammsugaren varje dag! Jag trivs självfallet extra bra i mitt hus när det faktiskt är städat och fixat. Då känner jag mig extra fridfull, själen lite gladare. Men för mig är inte det vardag. Det är lyx 😉 Ds.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tolv − 4 =