Vilken soppa! Den är så god och matig.

Vad får du om du för samman författaren till American Psycho, manusförfattaren till Taxi Driver, en porrskådis och the hot mess that is Lindsay Lohan? Jo, filmen The Canyons som kommer ut nu i år! Jag läste om den här filmen för några månader sedan på ONTD och kände mig skapligt pepp på att
1) bekanta mig med en ny Bret Easton Ellis-sociopat och
2) se LiLo i en film med en välrenomerad knows-his-biz-regissör.

Nu har den här artikeln spridits med ljusets hastighet över sociala medier och jag känner bara att
1) LiLo är ju bortom räddning vid det här laget, jfc :'( och
2) herregud, jag MÅSTE se den här filmen, nu! O__o

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=AENDAxKLxLY[/youtube]

Läs mer

Decadent breakfast på Moderna Museet igår

Igår på Moderna Bar visade världens bästa fru samt fabulösa Henna Hyvärinen deras gemensamma video(performance) Decadent breakfast (Tongue of Lilith remix). Jag blir så himla stolt. Min duktiga duktiga fru. Decadent breakfast kommer säkert hamna på internet tillslut så ni kan se själva, men så länge tycker jag vi kollar på frugans strålande film från 2011, Satumaa.

[vimeo]https://vimeo.com/40713205[/vimeo]

Läs mer

ÄTA SOVA DÖ

Jag och Lina gick och såg ÄTA SOVA DÖ igår, och jag är fortfarande helt in awe. Se den. Årets bästa svenska film. Och viktigaste. Alla måste se den här. Aldrig har jag sett en film som så effektivt, med så små filmiska medel, förmedla så viktiga ämnen så starkt. Se den. Se den. Alla måste se den.

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=aGiz07UnZrM[/youtube]
Ni måste se den, hör ni mig? Det blir inte bätte, starkare och mer ömt än så här.

Läs mer

Judging

Lillebror bor hos mig i helgen, och det är total urgeekning som pågår! Igår: SciFibokhandeln och Comics Heaven i Gamla stan, Serieteket, Dredd 3D på bio och sen Avengers på DVD hemma i soffan.

På tunnelbanan hem efter bion igår satt jag och var ganska… tung i huvudet. Jag menar, jag fattade att Dredd skulle vara blodig, men jag var nog inte beredd på så mycket våld som det ändå var i filmen. Och inte bara the pretty ultraviolence, utan ni vet, när filmen liksom bara gottar sig i gore? Jag har aldrig fattat grejen med den sortens äckelfestande. Gör mig konstig i huvudet. Plus att jag betalar biobiljetten för att se en film, inte för att blunda för att det är så jävla nasty varannan minut…

Menmen, alla är vi olika – bruschan hade tydligen bara blundat en gång, och skrattade och kallade mig för pussy när jag sa att jag tyckte det var lite väl blodigt. Jag vet – PUSSY!? Min bror är en liten douche helt enkelt.

Förövrigt så är Dredd inte undantaget som bekräftar regeln – serien är såklart otroooligt mycket bättre än filmatiseringen. (Men ändå blir jag lite sugen att kolla upp filmen från -95 där allas vår Sly Stallone spelar domaren…)
[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=PifvRiHVSCY[/youtube]

Läs mer

Come, let’s pray for the weekend babe

Igår gick jag och Ebba och såg Weekend, en bitterljuv liten engelsk pärla som går på Victoria just nu. I världens minsta biosalong, alltså det var helt sjukt! 15 platser i Victorias salong 5!! Det kändes som att glida hem till en kompis med hemmabio eller något. Och först tänkte jag att jag skulle störa mig på att det var så litet och en hörde precis allt prassel, allt småsnack, men sen när filmen började och var på det sättet den var, så visade sig salongens storlek vara perfekt. Det blev mysigt och intimt, inte jobbigt.

Filmen försatte både mig och Ebba i någon slags märkligt men trevligt dov stämning. Vi gick till Carmen efteråt och pratade om livet, och allt var precis sådär grått och ljummet och vackert som det var i Nottingham i filmen.

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=EmlNgKlHViY[/youtube]
See it, you should.

Läs mer

Ur min anteckningsbok, sida betitlad “Eventuellt blogginlägg?” Well guess what, det blev just ett blogginlägg!

“Hej Internet, här sitter jag och läser Russell Brands självbiografi, och tänker på ett ateljésamtal jag hade en gång. Jag och konstnären jag försökte impa på, pratade om vikten av att göra saker bara för sig själv, utan intentionen att senare visa upp det för någon annan.

Men som en exhibitionistisk narcissist, vilket jag i någon (om än blygsam) mån väl får erkänna mig vara, är det inte mer tillfredsställande att alltid göra allt med baktanken att visa upp det för någon annan?”

Russell Brand, klädsamt exhibitionist-narcissistisk. (OBS! Bilden på Russell Brand var EJ inklistrad i min anteckningsbok!)

Lyckades läsa den där anteckningen igår, efter att ha sett en dokumentär på UR som hette Barndomens försvunna äventyr. Den handlade om vikten av fri lek för barns förmåga att utveckla sin kreativitet, problemlösningsförmåga, sociala skills och för att lära känna sig själva. Organiserad sport är bra och så (även om jag personligen inte är ett fan) men kids måste få springa runt och göra lite vad fan för att hjärnan ska kunna växa som den ska. Utan regler, utan föräldrar med full GPS-koll på datorn, utan att en tränare eller ledare eller någon annan självklar auktoritet säjer att så här ska det gå till.

Anyway, jag såg den där dokumentären, och jag tänkte på att ungar idag är väldigt bevakade. Och själva också gör sig tillgängliga på nätet än mer än vad jag och mina fellow sena-80-talister gjorde. Gör menar jag – Facebook ju, där allt måste hamna, visas upp, humblebraggas om. Och så tänkte jag på hur ledsen jag ibland blir när jag upptäcker att jag koncentrerar mig mer på att ta en bra bild när jag är på konsert, än njuter av själva konserten. Hur himla himla djupt det där sitter – att alltid vilja visa upp vad man har gjort, och att det betyder mer för en än vad själva aktiviteten faktiskt gjorde.

Jag känner mig inte helt bekväm med det. Och samtidigt… och samtidigt är det ju så himla tillfredsställande…

Läs mer

I love gooold! (not)

Okej, okej. Jag erkänner. I väntan på Breaking News med F&F, tittar jag på Austin Powers in Goldmember från 2002. Det är fruktansvärt. Fruktansvärt. Och samtidigt så faller en massa pusselbitar på plats. Som varför jag och Elin ibland utbrister “A smoke and a pancake!” appropå ingenting. Eller varför jag ofta i huvudet hör ordet tight uttalas toooojt. It all makes sense now. Denna fruktansvärda film letade sig in i mitt undermedvetna vid ung ålder. Jag är förstörd. God damn.

Men alltså, Beyoncé. Varför valde du att vara med i den här sörjan? You better than dis gurl.

Däremot: “You may be a cunning linguist, but I am a master debater,” är en bra rad. Jag ger Mike Myers det.

Läs mer

Fantastisk fiskfilm

Jag och japanerna. Igår promenerade vi, åt jordgubbar och plattpersikor och avslutade dagen med att se en himla himla bra och rolig och smart film som hette Fish Story.

Setting: året är 2012, jorden är timmar ifrån undergången (en enorm komet är på väg att slå ner). I en skivbutik någonstans i Japan är ett punkfan iskall inför situationen. “Den här låten kommer att rädda världen,” säjer han och sätter igång en LP betitlad Fish Story. Sedan följer en pusselhistoria som sträcker sig ända bak till 60-talet, och tillslut får en reda på hur allt hänger samman, alla lösa trådar knyts ihop och min spontana reaktion när eftertexterna började rulla var att applådera! Fish Story, people! Se den!

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=vC5E4-LRrTk[/youtube]

Läs mer