…mycket.

Hej bloggen,

jag vet att det har vart tyst ifrån mig i ett par dagar nu. Det är för att jag läser en jättejättebra kurs som heter Intersektionalitet i konstnärlig praktik, som Lisa Nyberg och Johanna Gustavsson (förr MFK, numera Radikal pedagogik) har i två veckor. Jag har så mycket tankar kring det här begreppet och det vi läser och pratar om under den här kursen att det känns som att huvudet är fullt av surrande bollar som studsar omkring, typ. Men jag ska försöka att skriva om det när det liksom har lagt sig lite, lugnat sig.

Och alldeles strålande tajming var det såklart då att jag och Lina gick och såg Paradis: Kärlek på Bio Rio igår. Det var typ den jobbigaste film jag någonsin sett. Inte ens under Lilja 4-ever kände jag ett sånt obehag – jag funderade på riktigt vid två tillfällen på om jag bara skulle lämna salongen en stund. Gjorde inte det. Sjukt bra film som jag ville se hela av, ändå, liksom. Sjukt bra, men vidrig. Och inte på det där våldsamma splattersättet, inte ens på det hot-om-våld-smygiga Hanekesättet. Bara… obehagliga insikter om hur jävla illa människor ibland behandlar varandra.

Så, tl;dr mycket i skallen.

Puss,
/Caro


P.S. Ja, jag vet att det är den där dagen. Jag är jättesingel. Du och jag Grumpy Cat, du och jag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × fyra =