Du är kär i bilden av mig / inte i mig

(Rubrik från Daniel Adams-Rays ‘Voyeuren’, helt på temat.)

En av grejerna jag aldrig riktigt kommit till ro med, är att folk pratar om en. Alltså, jag menar inte att jag på något sätt fått hybris och tror jag är närvarande varje minut av andra människors liv, men man vet ju. Man vet ju att man dyker upp i konversationer som pågår när en själv inte är närvarande. Antagligen ungefär lika ofta som man själv pratar om sina vänner… och det gör man ju hela tiden! Ni med, jag med, alla pratar vi om alla, jämt och ständigt!

I förra veckan drack jag några öl med Jennifer, som i förbifarten nämnde att hon hade hört att jag och en skolkamrat till mig hade haft sex. “Va?” skrattade jag. “Det har vi inte.” “Nähä,” sa hon, “okej, det var någon som sa det.”

Alltså, skolkamraten ifråga gör bra konst, är söt och trevlig, så jag bryr mig verkligen inte om ryktet i sig. Men det var den där insikten igen – folk pratar om en när man inte är med. Jag tycker det är så… konstigt.

Och om det är konstigt när man är en vanlig svennebananbrud från Nyköping, Sörmland, hur är det då inte att vara kändis? Faktumet att en massa massa människor kan tänka på dig, inte nödvändigtvis har en åsikt om dig men bara att du finns med i deras medvetande, det tycker jag är sjukt fascinerande.

Bilden, den allmänna uppfattningen om en person, byggs inte bara av personen i sig. Den byggs av personens handlingar och uttryckta åsikter, men också i hur dessa handlingar och åsikter återberättas av alla andra. Idén om personen, inte den faktiska personen, är vad väldigt många människor tror är du.

Ja, visst märks det att jag arbetar med autonomi just nu. Har faktiskt ett on-going projekt om just det här också, som ni hemskt gärna får delta i. Läs mer här: People thinking about Christian Bale


Jo, nog är Christian Bale en människa också. Men för oss flesta är han bara en idé om en människa vid namn Christian Bale.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 − 14 =