Guh vad äckligt!

Torsdag igår, och det innebär såklart en massa vernissager runt om i stan som en känner sig märkligt “skyldig” att gå på. Tre blev det, Galleri Konstfack (vacker och poetisk naturromantisk installation av Gudmundur Bragason) , Galleri Dobre (socialrealistiska foton av Theo Elias Lundgren) och Milliken (där jag, helt ärligt, vände i dörren för att jag kände mig dålig. Tog ut friskheten i förskott? Ja för fan! Som sig bör!).

Jag och sällskapet snackade såklart en massa om ditten och datten, och halkade vid två tillfällen in på boken Våtmarker av Charlotte Roche. En bok som jag gillar och en i sällskapet inte var lika förtjust i, så den diskuterades. Det var roligt, jag har inte tänkt på den på ett tag, men när jag höll på att läsa den minns jag att jag var alldeles exhalterad och uppe i varv mest hela tiden.

Hela grejen med Våtmarker är att den är äcklig. Den handlar om en tjej som är riktigt riktigt äcklig. Och jag medger att den inte är någon stor läsupplevelse per se – storyn är ganska tunn och karaktärerna rätt så endimensionella. Men jag gillar den verkligen, för den är äcklig, och jag gillar äckelunderhållning (gammalt Jackass-fan, javisst!). Och att det är en tjej som är såhär äcklig är såklart superviktigt. Vi behöver fler äckliga tjejer cirkulerandes i vår poulärkultur. (Och nu menar jag inte Paris-Hilton-visar-sitt-kön-äckliga, utan bara… äckliga.)

Jag minns att jag, när jag var runt 13-14 år och alltså mitt i mitt feministiska uppvaknande, läste en intervju med Håkan Hellström i FRIDA. (Jag har googlat mig blå för att få tag på intervjun och kunna citera korrekt, men tyvärr.) Om jag minns rätt så sa han något i stil med “Tjejer är så ljuva. Så vackra, skira. Fjärilar och spets och rosa skimmer och så ööömtåliga, dom går liksom sönder i mina händer” bla bla bla. Och minns att jag vart så jävla förbannad! Vad levde han i för twistad verklighet?

Jag är äcklig. Petar mig i näsan, kissar i duschen, struntar i att tvätta håret lite för många dagar i rad, orkar inte boka tvättid samma dag som jag fick mensfläcken på lakanet… Etcetra. Grejen är att jag inte tror jag är mycket äckligare än gemene kvinna! Men det finns ingen gråskala för äckliga kvinnor, ingen spelyta där. Du är antingen Fräsch eller Äcklig, punkt. Fräsch är du om du duschar varje dag, annars borde du… ja, gå och duscha pronto!

Och sexäcklande ska vi inte ens tala om. När jag flyttade ihop med min förra sambo (eller “kombo” ska man visst kalla det, but I digress…) så hittade vi hans brors gamla spermanäsdukar. Vi skrattade, jag skrek att det var nasty, och sen fortsatte vi bära kartonger liksom. Idén om “the wank-sock” är något man säjer “Eww!” om men inte dömer ut någon snubbe för, egentligen. Det är mest roligt. Men fan, jag onanerar väl lika mycket som gemene 23-årige man!? Aldrig hör jag det skämtas om russinfingrar för att man gnuggat lite för länge! Tacka gudarna för Alyson Hannigans klassiker från American Pie: “And one time at band camp, I stuck a flute in my pussy.” – ett tjejonaniskämt kan jag, wihoo!

Jag önskar tjejer vore öppnare och ärligare om sitt äcklande. Det behöver inte hyllas, vi behöver inte göra tjejversioner av Jackass. Men det måste fan normaliseras, för det är inte bara snubbars rätt att få vara kladdiga, lukta illa och gå med samma underkläder i en vecka. Därför gillar jag Våtmarker. Vi behöver fler äckliga tjejer i vårt kollektiva medvetande. Läs för all del Våtmarker. Läs för all del den här texten också.

(Det här är förövrigt mitt favoritskämt, all times:
– What did the lesbian vampire say to her girlfriend?
– See you next month.
)


Stella McCartney och Kate Moss tallar på en av mina förebilder, Tracy Emin, som råkar vara en typisk ofräsch tjej. Och en grym konstnär. Inte konstigt att jag gillar henne!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tretton − nio =