Candice Breitz

Risken finns ju att den här bloggen uppfattas mer som en reseblogg än en konstblogg, iallafall så här i början av min Japanvistelse. Därför tänkte jag motverka detta med att skriva lite om fantastiska Candice Breitz, som faktiskt är Nyköpingsaktuell tack vare Riksutställningars mobila konsthall som ni kan hitta på torget. (Jag behöver inte skriva Stora torget va? Det finns ju egentligen bara ett Nyköpingstorg som omnämns i bestämd form.)

Candice Breitz är videokonstnär, född i Johannesburg 1972. Första gången jag upplevde ett Breitz-verk var en otroligt emotionell upplevelse. Under en skolresa med Örebro Konstskola i… ja, var det Danmark eller Tyskland? Nu har jag helt glömt. Iallafall, vi var på en konsthall och allra längst bort så kunde man gå in i ett enormt mörklagt rum, högt i tak, väldigt ståtligt på nåt sätt.

Längst ena väggen var ett antal ansikten projicerade, och hela rummet fylldes med röster som alla sjöng. Dom sjöng hela John Lennons “Working class hero” – hela albumet rätt igenom. Dessutom var varje person inspelad var för sig, men tillsammans på det där sättet bildade dom en helt makalös kör.

Jag satte mig på golvet och ja, började grina. Det var så jävla mäktigt. Jag har aldrig sett Breitz “Her”, som är det som visas på torget nu fram till den 31 augusti, men om den är i närheten så ball som “Working class hero” var så är ni in for a ride.

Mer om Candice Breitz kan ni hitta här. Och tips, om ni går in på Work, och sen Video så kan ni kolla på olika videoprojekt hon hållt på med. Bland annat “Working class hero”. Eller en annan personlig favorit – “Queen”. Kolla in den! Gör det, lova!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

femton − 3 =