Korapport

Den stora svartvita allvarliga kossan åt ingenting, inte heller idisslade hon. Hon stod bara och såg allvarlig och kanske lite sorgsen ut i sina stora mörka koögon.

Bonden och sönerna körde fram skottkärror med olika matvaror för att fresta henne. Det var ensilage av finaste kvalitet från plansilon, klöverhösilage och torrt hästhö. Det hinkades även fram krossat spannmål,  fårpellets, kaninpellets, mineraler och saltsten.

Kossorna på andra sidan foderbordet kom springande och flockades för att sträcka ut sina långa ringlande tungor och sno åt sig av godsakerna. Men kossan tog bara några strån hästhö och tuggade mycket långsamt innan hon fortsatte att  glo allvarligt.

Nu var det inget annat än att ringa in systerVet. Bonden drog sig lite för det för hon misstänkte att systerVet inte skulle tycka att det var en bra idé att köpa en gammal allvarlig ko.

Det första hon sa var, kör tillbaka kossan….

2 thoughts on “Korapport

  1. Det första jag tänkte var: om Bonden tänker köpa en allvarlig, knotig ko och denna allvarliga knotiga kossa låter sig föras bort på isiga vägar utan motstånd kunde Bonden kanske ha räknat ut att här är en hund begraven, här kan vi ana ugglor i mossen, här är det kokta fläsket snart stekt.
    Inte vet jag om det faktiskt är så, men jag har fått för mig att Bonden tycker om allvarliga, knotiga kossor. Varifrån jag har fått det vet jag inte, men om det är så kan det ha varit kossans knotighet och allvarliga gloende med de mörka koögonen som utlöste impulsköpet. Bonden kan impulsivt ha tänkt så här:
    ”Nej men vad är det jag ser? Sannerligen, står där inte en knotig, allvarlig kossa och glor med stora, mörka koögon? Denna kossa skall bli min!”
    Bonden har nog själv tänkt att det inte var en bra idé att köpa en gammal allvarlig ko. Det var ju anledningen till att Bonden drog sig för att ringa in systerVet.
    Så varför köpte Bonden den gamla kossan då? Eftersom det brukar finnas förklaringar till det mesta finns det säkert också en förklaring till detta Bondens impulsköp.
    Jag gissar på kärlek. Kärlek till kossor, till djur, till livet. Kärleken är inte rationell. Handlingar av kärlek vilar sällan på rationell grund. Bonden är en kärleksfull djurvän, det vet vi som känner henne. I min värld är det därför alldeles naturligt att Bonden tar hand om en allvarlig gammal kossa som står där och glor med sina mörka koögon.

    Anmäl kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

fyra + tio =