Fortsättning lusttur

Hej blogg!  Bonden blev lite sliten efter den lilla nytta och nöjesresa till getbonden. Sista milen hem på söndagskvällen var värst.  Minibror J väcktes av slagsmål i baksätet , han var trött efter en dålig nattsömn och började gallskrika. Det regnade och var  mycket trafik och lasten fladdrande på släpkärran. Det hade inte regnat lika ihållande under söndagen men en stormby tog med sig marknadstältet tjugo meter över ett buskage, fällde och knölade till en plåt på getbondens slåtterbalk. Lammskinn och korvar och kött kastades ur kyldisken som for omkull. Broder G fick kokande korvvatten och korvar över foten och plåstrades om av getbonden. Getgårdsarbetare kom springande från alla håll för att hjälpa till.

Getgården är en mycket trevlig plats med många getter och människor som är där för att lära sig saker eller för att dom mår bra av att vara där. Det bor någon i varje rum i huset och efter arbetet träffas man i köket och äter och har trevligt. Bondens pojkar stortrivdes och åt glupskt av alla goda ostar.

Tack alla på Getgården för en trevlig helg.

One thought on “Fortsättning lusttur

  1. Hej Bonden!
    Inledningsvis kan jag kontra med att Bondens Skena gård också är en mycket trevlig plats med eller utan getter. Förresten, vem minns inte getterna med de långa, skruvade hornen? Sådana getter har jag bara sett hos Bonden på Skena.
    Det är inte konstigt att Bonden blev lite sliten efter upplevelserna på getbondens gård. Marknadstältet gjorde en luftfärd, lammskinn, korvar och kött virvlade omkring och kyldisken välte. Oj, oj, oj. Men Bonden, hade du lammskinnen i kyldisken?
    Jag hoppas att broder G har hämtat sig från fotbadet i kokande korvvatten.
    Det är välkänt att bonderiet är ett av de farligaste yrken som finns. Men att ett marknadstält plötsligt går till väders så att korvar och lammskinn virvlar i väg på egna flygfärder, kyldiskar välter, slåtterbalksplåtar går all världens väg och en broder träffas av hett korvvatten hade väl ingen kunnat tänka sig skulle kunna hända. Eller kanske ändå; jag minns en gång på ett torg när jag hjälpte Bonden att hålla fast marknadstältet medan häftiga vindbyar gjorde sitt bästa för att lyfta det. Det var starka naturkrafter i rörelse.
    Jag kan tänka mig att hemfärden var utmattande. En gallskrikande lillebror, slagsmål bak i bilen, en släpkrra att ha koll på plus regn och övrig tät trafik… Jag blir trött bara av att läsa om det. Jag tror att Bonden hade behövt ha Bondbruden med sig på färden.

    Anmäl kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

16 − nio =