Turpinnar och nötter

Hej Blogg!

Nu kommer fortsättningen från gårdagen.

När Bondemamman och minibror som Bondbruden tycker att nya lillebror ska kallas kom hem så var det ont om tid. En dryg halvtimme fanns till förfogande för att köra fram hästtransporten och backa till mot maskinhallen, bära dit grindar och hämta två utvalda nötter och lasta dem. Som tur var jobbade pappan i huset eftermiddag och kunde ta hand om minibror en stund.

Bondbruden kom till undsättning och hjälpte bonden och när nötterna skulle skiljas ut vände dom om och sprang misstänksamma ner i hagen. Det regnade och avgångstiden var nu nära för att hinna fram till livdjursbesiktningen( det betyder att en veterinär tittar på djuren och bedömer om dom är friska före slakt). Det var nu som Moffa med turpinnen skulle ha behövts, det hjälpte inte att både Bonden och Bondbruden hade beväpnat sig med pinnar snarlika turpinnen.

Bonden rang(barnens ord) slakteriet och fick lite mera tid och snart vände oflytet och nötterna kom traskande upp från hagen och kunde efter lite övertalning gå in i transporten. Bonden och Bondbruden stängde snabbt bakluckan och stod på varsin sida för att inte bli platta om nötterna skulle kasta sig mot luckan, det gick inte att stänga hur vi än försökte. Efter påtryckningar inifrån transporten fick luckan släppas ned och nötterna for ut igen. Pappan som snart skulle iväg fick komma och hjälpa till och då gick det plätt lätt. Bondbruden tyckte att vi ska kalla honom Hulk, Turbo och Hulk är bra smeknamn tycker hon.

Minibror tankades och så åkte vi. Väl framme så stod slakteriägaren och veterinären och väntade. Bonden backade upp transporten mot mottagningsstallet där djuren ska lastas av och gå in i en box. Fasta grindar drogs ut men räckte inte enda fram till transportens bakkant så på ena sidan stod bonden och höll i en lös grind. En av nötterna gick ut baklänges och backade på grinden och sparkade till och fastnade lite med klöven så att bonden tappade grinden sedan vände hon om och sprang till skogs.

Veterinären som stod och tittade sa:

–  Djuren är godkända, Hejdå!

2 thoughts on “Turpinnar och nötter

  1. Ringa, rang. Tja, varför inte? Språk förändras över tid, men den här förändringen är nog lite väl snabbt påkommen. Det är ändå intressant att barnen ser en stark verbböjning av ett verb som inte hör till kategorin starka verb och därför inte skall böjas som ett sådant.
    Full fart i sista ögonblicket känner vi igen från tidigare Bondebloggar. Det hör till Bondens livsvillkor tycks det. På BVC var inte ens Bonden orsak till att det blev bråttom; det blev det i alla fall.
    Vilken insats Bonden gjorde och lyckades med! Först starta dagen hemmavid och köra skolbarnen till skolan, därefter fort till BVC och strax därefter skall några motsträviga nötter fångas in, lastas i transporten och så i väg till veterinär för besiktning. Pigga kossor, tänkte nog veterinären, de kan inte vara annat än friska så busiga som de är.
    Att ett nötkreatur sprang till skogs var förstås förargligt. Annars brukar det vara fårskallarna som hittar på hyss. Nötterna ville väl visa Bonden att de minsann också kan ett och annat.
    ”… så att bonden tappade grinden sedan vände hon om och sprang till skogs” skulle kunna tolkas som så att det var Bonden som vände om och sprang till skogs. Kanske skulle Bonden vilja göra det ibland. Hur som helst beundrar jag Bonden som orkar och kan hålla igång farmen med allt vad det innebär från morgon till kväll, varje dag, året runt, år efter år.
    Glöm inte att ställa tebaks (bonden P:s språk) klockan en timme nu på söndag.

    Anmäl kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sju + sex =