Julen är här

Sista Julmarknaden avklarades i lördags och det var hos Bondens marknads kollegan Björn som har getingar(getter) och bor utanför Linköping. Det blev en lång dag och ett dovt skott hos Bondbruden innan bonden kom hem och sparkade ut sig i ladugården. Hemma hos oss Julstädade Tangomormor och var på strålande humör. Igår var det ladugårdsskötsel på förmiddagen och sedan julgodiskok hos kusinerna. Barnen provsmakade mycket och åt även upp en lammstek med mycket god aptit. Barnen skrek efter köttpåfyllning flera gånger och lillebror på sisodär åtta månader åt en stor skiva med någon slags sugteknik då han bara har tre tänder. Hemfärden blev en katastrof med slagsmål i bilen och sedan krävdes en rejäl spark för att bonden skulle gå till ladugården och komma in igen efter midnatt.

Idag har Moffa varit här och hjälpt till att förbereda utfodringen så det blir drägligt i Jul som han sade, det var till stor hjälp. Sedan var det mera julstädning och en tur till skogen i mörkret för att hämta den grannaste av granar. Barnen bråkade och härjade mest hela dagen och tillslut tappade bondemamman fattningen och sa att hon nu skulle gå ut och ta yxan och göra om granen till flis.

När barnen släpats i säng och precis somnat anlände Julgästerna som ska stanna i en vecka. Bonden vacklade upp från nattningen och gästerna undrade varför bonden somnat, är du sjuk? Så var den välsignade Julen här igen.

One thought on “Julen är här

  1. Hej Bonden!
    Slit och släp. Med den arbetsbelastningen i kombinerad mamma/bonderoll kunde vem som helst ha somnat mitt i alltihop. Bonden är uppenbarligen frisk och stark och tycks ha ett om inte oändligt så i alla fall stort tålamod. Julgranen klarade sig trots allt från att bli till flis. Men vem vet, en hög flis i stället för julgran kunde ha gjort sensation. En frisk, nyflisad gran luktar gott. Det kanske hade varit underbart. Frågan är förstås hur länge flishögen hade fått vara flishög innan den hade legat utspridd i hela huset.

    En julstädande Tangomormor på strålande humör ledde mina tankar direkt till min barndoms julstädande tant E. Av outgrundliga skäl var också hon på strålande humör när hon julstädade. Julstädning och trädgårdsarbete kunde som ingenting annat höja hennes humör till oanade höjder. Jag fick bara akta mig för att erbjuda henne min hjälp, för om jag gjorde det hojtade hon: ”Gå ur vägen för en arbetande människa!” Hon tyckte att jag var alldeles för långsam och skulle vara till hinder i arbetet.

    Anmäl kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

10 − fem =