Kalas del I

Hej Blogg!

Det blev ett hejdundrande barnkalas. De vuxna i huset lade golv halva natta och blev klara så när som på en planka. På morgonen var det bara att börja röja undan byggarbetsplatsen och städa och feja. Innan bonden och storebror hann sätta sig i bilen för att åka till stan för att inhandla diverse kalasnödvändigheter och tårtingredienser ringde telefonen. Det var en förälder som undrade om det gick bra att komma nu för hans barn hade stigit upp klockan sex och väntat sedan dess. Inköpslistan försvann och socker glömdes bort så tårtbaket blev försenat, ballongera exploerade och födelsedagsbarnet gick i pyjamas. Några minuter innan kalasstart stod bonden och sågade bort några millimeter på dörren in till tvättrummet för att den åter skulle gå att stänga efter golvläggningen och kaoset därinne skulle gömmas. När klockan slog tre var tårta nummer två i ugnen och  gottepåsarna höll på att fyllas av mellanbror medan kalasbarnen strömmade in. När alla var på plats och tårtan var ur ugnen gick vi till ladugården och tittade på djur, det skrattades och fnissades och mitt på gången låg visst en och en halv kubik gödsel i en pyramidliknande formation. Bonden hade på morgonen när tidsplanen inte verkade hålla skickat ett SMS och frågat om Bondbruden kunde fixa ladugården. Bondbruden hade tagit ladugårdsuppgiften på fullaste allvar och kanske med hjälp av Turbo grävt ut hela kulverten där bonden lämnat en liten förstoppning dagen innan. Bondbruden skrev tillbaka att det inte precis var soprent i kulverten när hon kom och efter några timmar började hon närma sig hungerdöd och avbrutit när det nästan var klart. Nu stod vi alltså där i ladugården bonden och alla kalasbarnen och stirrande på en imponerande bajshög framför våra fötter.

Fortsättning följer…

5 thoughts on “Kalas del I

  1. Hej Bonden!
    Barnkalas och kaos hör väl ihop. Golvläggning och dörrförkortning underlättar väl inte kan jag tro. Men å andra sidan är det väl ungefär sådär livet är. Golv måste läggas, dörrar avkortas, socker glömmas, gottepåsar fyllas. Tårtor hit och tårtor dit. Bullar och bollar som viner genom luften. Skrik och tjut. Aj och oj. Visst vore livet tråkigare annars?
    Bondbruden tycks vara en stor tillgång i vår bondes tillvaro. Vad gjorde Bonden utan Bondbruden? Och Turbo. Jag har trott att Turbo var en vovve men inser nu att jag nog har misstagit mig i den saken.
    Hur går det med de förrymda fåren? Och den tovade vargattrapen?
    Apropå det: den tovade platta som Bonden en gång i världen lärde mig att tillverka råkade jag hälla en spann vatten över. Det borde jag inte ha råkat göra. Det var inte bra. Den tovade plattan fyller visserligen fortfarande sin funktion men formen liknar ingenting som finns avbildat i geometriska handböcker.
    För övrigt: bilden av hönapöna i föregående blogg är fin tycker jag.
    Det var trevligt att gå där på gårdsplanen med hönapöna springande och flaxande kring benen när det senast begav sig och hönapöna hade vuxit i antal. Men en slik tupp har väl sällan skådats…

    Anmäl kommentar

      1. Hej Turbo!
        Visst kan Turbo få vara vovve ändå. En turbobovovve. Med turbodrivna framtassar blir det nog en väldig fart på grävandet i de uttjänta djupströbäddarna.

        Anmäl kommentar

  2. Turbo är ingen hund.
    Ledråd: han flyttar ladugårdar om Bondbruden säger åt honom, han tycker inte om bacon och han bor 614meter från Skenas alla djur.
    Nu är det inga frågetecken va?

    Anmäl kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

femton − sex =