Racerapport: IronMan-debuten i Kalmar 2016

3860 m Simning

Väljer att skippa förspelet, även kallat förberedelserna, då det skulle bli en roman i sig. Så här kastar jag mig både bokstavligen och bildligt rakt in i min livs första IronMan, när jag motas ner i det 17 gradiga vattnet i kalmarsundet strax efter startskottet som gick kl 07.00.

13996295_1415385531811873_2506911810808908651_o

Bakom mig hade jag närmare 2500 personer, då jag iskallt ställt mig längst fram i startgrupp 2, som då tror sig simma på 60 min. Friskt vågat hälften vunnet? För det faktum att jag inte allt för långt innan hade skissat på en tid strax under 1:15 var som bortblåst ur mitt minne.

Trots att jag både fysiskt och mentalt hade förberett mig så bra jag bara kunnat och dessutom fått prova vattenstart på Triathlon SM i Vansbro med herreliten, så hade jag inte min vildaste fantasi kunnat ana vad som komma skall.

När jag träffar vattenytan går det som en chock igenom hela kroppen, för en varm och torr kropp som träffar kallt vatten är definitivt inte angenämt, så till en början fick jag knappt ner något syre i lungorna som hade komprimeras till vad som kändes som en knytnäve i storlek.

14100282_1415385628478530_712513001794188458_n

Efter ett 10-tal armtag var statusen om möjligt värre, för då hade bakomvarande som var snabbare iväg än mig börjat använda mig till klätterstege då de drog i ben och armar för att komma förbi och väl förbi användes huvudet som en startramp.

Mina första 500 meter är som hämtade ur en skräckfilm, men jag försökte övertala mig att det snart skulle lugna ner sig och gjorde så gått jag kunde att försöka hitta min rytm. Spelade dock ingen roll vad jag gjorde, för jag blev påtvingad två-takt istället för tre-takt och bitvis fick jag sådan andnöd att jag tvingades ta några simtag bröstsim för att ge lungorna en ärlig chans att få mestadels luft i sig istället för vatten.

Kanske tur man har en suverän våtdräkt som gör att man omöjligen kan sjunka till botten!?

Efter första bojen vek banan vänster och jag kunde tillslut hitta en linje inte flera hundra andra ville korsa och kunde snart hitta in i mitt normala simtag och den rytm jag övat in hela sommaren.

Flyter på så pass bra att jag börjar komma ikapp dom som troligen startat långt över sin förmåga, samtidigt som det såklart fanns ett par bakomvarande som kanske underskattade sin dagsform ifrån start och gled förbi mig.

Hade memorat banan, så kändes skönt att aldrig behöva fundera på hur långt det var till nästa boj, avverkad distans eller aktuell färdriktning. Så när jag var tillbaka runt piren tog jag beslutet att försöka öka farten något vilket nog hade funkat bra om det inte var för att banan blev som de första 500 metrarna gällande mängd folk per kvadratmeter och valde istället att anpassa farten i förmån för att simma så rakt som möjligt istället för snabbt slalom och/eller bli helt översimmad igen.

När jag passerade sista bron började jag repetera alla moment i huvudet av vad som ska göras i T1 (växling till cykeln) och påminna mig själv vart min påse med T1’s prylar hängde. Sista 40-60s ser jag till att väcka benen med lite benspark, så tar mig upp på rampen redo för nästa moment.

finisherpix_1327_000176

T1 – Växling till cykeln

Tittar snabbt på klockan och ser att tiden slutar på runt 1:04, vilket förvånar mig då jag kände mig mindre slutkörd än jag borde på den tiden (läs trodde tiden skulle visa 1:10 eller mer).

swim

Försöker sedan cabba ner våtdräkten innan det är dags att plocka min cykelpåse och sedan gå in tältet och byta om.

Allt går snabbt och smärtfritt, då det endast handlade om att få av våtdräkten och sätta på sig strumpor så lämnar påsen innan jag i mina strumpor springer mot raden svart G där min cykel stod redo med cykelskor på pedalerna, hjälm hängandes på styret och cykel tankad med 600g kolhydrater i form av 1.5L sportdryck, 8st energigels, 2st energikakor, en halv påse Ahlgrens bilar och sen rent vatten.

13996187_1415385668478526_6258194422980575409_o

180 km Cykling

Kommer ut på cykelbanan utan problem och börjar trampa lätt, ja LÄTT, för är det något jag lärt mig är att inte låta adrenalinet styra cyklingen för det kan snabbt slå hårt när man ska avverka 180 km.

Tar mig igenom första rondellen, som är helt fullproppad med folk utanför staketet som skriker som galningar för att heja på deltagarna. Jag är inte den enda cyklisten som fortfarande har fötterna på skorna, snarare än i. Så passar på att trampa upp lite fart innan jag ser till att få i fötterna i skorna och dra åt vajern lagom hårt – ett moment som visade sig vara genialiskt då jag sparade en hel del tid på detta jämfört med att springa runt i skor i T1.

finisherpix_1327_034366

Dröjer inte länge förrän det är dags att ta sig ut på Ölandsbron som bjuder på en stigning om 40 höjdmeter. Jag hade en tydlig plan, där jag absolut inte skulle gå över 110% av tröskeln i watt oavsett situation då detta kan innebära en utbränd tändsticka i en ask som absolut inte får tömmas redan på cykeln.

Hade även tänkt att INTE cykla om någon uppför, men den planen ströks direkt då farten på framförvarande cyklister var på tok för låg och jag hade inte för avsikt att sitta i baksätet i 180 km.

Påbörjade omkörning enligt regelboken, då man inte får komma närmare än 12 meter utan att påbörja en omkörning och sedan måste man förbi på max 25 sekunder oavsett hur hårt den framförvarande trampar och man får absolut inte avbryta en påbörjad omkörning för då åker man dit för drafting och får stanna i straffboxen i 5 min. Ja, vem sa att det bara var att trampa ifrån A till B?

Det sista jag ville var få ett straff, så tryckte på rejält och väl uppe på högsta punkten på bron var det bara peta på de elektroniska växlarna med jämna mellanrum tills utväxlingen var maxad på 54×11 och farten en bra bit över 60 km/h.

Det var en tung Lützen-lik dimma ute vid bron, så mitt visir immade igen och fick kolla i en liten glipa mellan visiret och hjälmen innan jag tog mig ut på platta delen av bron och vågade släppa ena handen för att göra sikten fri.

Väl över är det dags att ta sig igenom Färjestaden och då jag var helt självförsörjande med vatten och energi kunde jag passera depå 1 i omkörningsfilen, men passade på att njuta lite av alla heja-rop för trots att klockan var runt halv 9 på morgonen hade många redan tagit sig ut på banan för kolla på oss!

finisherpix_1327_005845

Väl ute på landsvägen började det bli ännu mer tydligt att jag var en väldigt mycket snabbare cyklist än de flesta snabbare simmarna, för kommande 50 km kan beskrivas som ett intervallpass med en hel del rullvila då man helt enkelt ibland inte vågar köra om 15 personer på en och samma gång.

Kollade vid flertalet gånger på min wattmätare för att säkerställa att jag inte gick på för hårt, då slöseriet av watt på grund av omkörningarna kostar mycket på snittfarten och/eller på energin (kör aldrig efter fart utan endast watt och puls). Så jag låg hela tiden på gränsen, vilket i kombination med min rädsla för att få 5min stopp pga drafting tvingade mig att göra omkörningar i ibland över 45km/h vilket inte alls var hur jag innan hade planerat.

Nu i efterhand vet jag att jag kom upp ur vattnet som 254:e person, så måste ha kört om minst 150 personer innan jag nådde östkusten på Öland och började cykla tillbaka mot Kalmar.

Andra halvan av banan på Öland visste jag passade mig bra, så körde helt på känsla och fokuserade bara på ett jämnt tryck på pedalerna och susade förbi cyklister med jämna mellanrum och då jag hade följt min energiplan till punkt och prickat blev det aldrig jobbigt trots att jag förbrände omkring 1200 kcal per timme.

finisherpix_1327_031318

Rullar ut mot Ölandsbron med nästan 120 km i benen och tänker att det här känns nästan för bra för att vara sant, för även om jag inte kollat snittfart på cykeldatorn än kan jag med huvudräkning komma fram till att jag hade snitta över 40 km/h senaste 60 km och troligen kunde ta det lite lugnare på fastlandet än jag hade planerat och fortfarande klara mitt tidsmål jag hade satt upp för cykel-splitten.

Väl över Ölandsbron var det dags för en varvning i rondell 1, där ett helt enormt publikhav hade samlats. Jag tänkte för mig själv att ta det lugnt, men efter en ”u-sväng” i rondellen med sikte norrut blev det en riktigt tungt igångdrag och utöver alla heja-rop kunde jag urskilja mitt namn och något om att det såg bra ut (visade sig vara Gustav, en coach/supporter till några av stans triathleter) så gav mig lite extra mental styrka att fokusera sista 60 km som var kvar.

finisherpix_1327_019664

Banan på fastlandet bjöd på mycket mer svängar och ojämnare banprofil, vilket resulterade i att det var svårare att få samma flyt som ute på Öland. Men jag gjorde nog allt jag kunde göra för att köra smart, då detta trots allt är min hemmaplan efter ett antal tempolopp i kroppen.

Vid det här laget hade antalet omkörningar minska rejält och kunde inte längre se långa klungor av cyklister, så började tro att det kanske inte fanns så många långsammare cyklister kvar framför mig.

När jag var på väg att nå vändpunkten vid 150 km kunde jag se hur Robert Berg ifrån SLK Oxelösund kom susande i motsatt riktning och fick mig att tro att han simmat minst 10 minuter snabbare än mig då jag har så pass bra koll på hans kapacitet på cykeln. Noterade tiden vid mötet, mest av ren nyfikenhet, för att få lite bättre koll och såg ut att vara i storleksordningen 6-8 minuter när jag var tillbaka på samma plats. Så riktigt bra kört av honom, då han själv trodde jag skulle cykla om honom ute på banan!

Men vid vändpunkten kom jag ikapp en stor grupp med cyklister och hade ett långt led bakom mig, så helt plötsligt gick det inte längre forcera fältet då alla verkade slagit av på tempot och ville rulla hem sista 30 km i förmån för att spara på krutet till löpningen. Det var bara att gilla läget och för första gången på flera timmar fick jag se mig passerad av ett par cyklister som hade mer bråttom än mig till växlingen.

finisherpix_1327_013897

Funderade under tiden på hur jag skulle lägga upp taktiken väl ute på löpbanan och drog en snabb genomgång av statusen i kroppen och kände mig så pass fräsch att jag bestämde mig för att om allt kändes bra ute på första varvet skulle detta ske helt på känsla, lite likt hur jag tränat senaste 4 veckorna.

När vi, ja vi var ett rätt långt led, rullade ner mot Kalmar sista biten fick jag ett par bra tillfällen att avancera framåt men utöver detta hände inte mycket mer än att det var ett jävla liv på publiken sista 2-3 km vilket gjorde det svårt att fokusera på uppgiften och tillät mig istället njuta av atmosfären.

bike

T2 – växling till löpningen

Svänger in mot växlingsområdet och har strax innan tagit mig ur skorna, för att kunna springa direkt jag kommit av cykeln i strumporna. Hittar min plats omgående och när jag fått av mig hjälmen är det sikte på min påse som innehåller löparskor, keps, solglasögon och en påse med energi.

t12

42.2 km Löpning

Passerade igen T2 riktigt fort, som det åtminstone kändes. Så jag var ute på asfalten innan pulsen hade gått ner så pass att jag kände mig återhämtad, men när jag tryckte igång klockan vågade jag inte kolla på pulsen utan började springa helt på känn.

Hade blivit varnad för att publiken var helt fantastisk och att detta skulle påverka ens fart till det negativa, som i att man springer för fort driven av allt adrenalin.

Som total rookie föll jag för denna fälla och notera en helt åt helvete för snabb mellantid första 4 km och borde slagit av på tempot redan efter 1500 meter för när jag passerade speakern skrek han något i stil med ”och här kommer jimmy – som tänkte springa maran på 2:45 om han fortsätter så här” vilket var nästan en timme snabbare än min plan över de 42.2 km som jag hade framför mig!

Ett ytterligare varningstecken kunde även varit att jag passerade ”kollegan” Robert redan efter cirka 1,5 km vilket nu i efterhand visar på hans rutin då han började i ett mer passande tempo.

finisherpix_1327_036160

Varv 1, på en bana som skulle springas tre gånger, kan sammanfattas som det mest njutningsfulla jag gjort i ett par löparskor, trots att jag hade 180 km cykling i rekordfart i benen. För även med 10-12 km i benen kände jag mig riktigt stark och kändes som att det kunde bli en mycket bra tid om detta höll hela vägen, på vad som skulle bli min första officiella maraton-distans.

Noterade en tid runt 1:05 (4:45 min/km) på första varvet (14km) med en snittpuls på drygt 80% av max, så här handlade det om att försöka hålla kvar pulsen då den låg som planen och se hur mycket farten skulle sjunka på grund av den sk pulsdriften som uppstår vid långdistanslopp.

In på varv 2 väntade Bojan vid depå 1, som han även gjorde på varv 1. Då detta var enda stället där det tilläts personlig langning och jag hade inte ens fått i mig allt av den energin jag hade plockat upp innan så denna påse var helt överflödig.

Fanns nämligen depåer var 3:e km där jag hade stannat och hällt 2 muggar vatten över huvudet, för att kyla kroppen, samt 1 mugg i munnen och vid ett par tillfällen slank det även ner lite sportdryck.

finisherpix_1327_052692

Pulsdriften jag nämnde tidigare började göra sin påmind, för enligt mig hade vi otur med vädret då solen lyste starkt och det började bli rejält varmt. Glad att jag redan på cykeln hade börjat kyla ned kroppen med vätska på utsidan, för sparade troligen en hel del slitage på kroppen redan där och alla kalla duschar på löpbanan var välkommet på alla sätt och vis.

Min kropp ogillar alltså värmen, vilket resulterar i att farten successivt sänks några sekunder per km och jag tvingas även sänka pulsen något för efter totalt 20-22 km löpning kändes det som jag mentalt bonkade samtidigt som magen var rätt trött på alla snabba kolhydrater som intagits, så några % lägre intensitet skulle säkerställa att jag undvek att bonka energimässigt.

Varv 2 blir lite mindre njutning och mycket mer pannben för tempot landa på 5:13 min/km på varvet inkl en påtvingad pisspaus i en av de utplacerade pissoarerna, så planen att bibehålla intesiteten in i mål kändes hopplös.

Gjorde en snabb överslagsräkning och kunde konstatera att oavsett hur långsamt sista varvet skulle gå, bara jag tog mig i mål joggandes, så var mitt uppsatta tidsmål fixat med god marginal. Så jag beslutade mig för att sluta kolla på klockan och bara springa på känsla och njuta av sista timmen av min första Ironman.

Publiken är något som måste upplevas, för 50 000 fördelat på de 14 km är helt fantastiskt. Så det var aldrig någon direkt nedräkning i skallen gällande ”x km kvar” utan jag fokuserade bara på att ta mina löpsteg kontrollerat och hålla upp kroppen någorlunda graciöst och bjöd på ett par rejält blöta high5’s till de barn som stod längs banan och hejade på.

Hur mycket ork finns det i kroppen efter 8-9 timmar ute på banan? Kollar ner på min arm och ser de två olikfärgade banden som var kvitto på att jag hade två varv i kroppen och snart fick på mitt 3:e innan det var dags för sista kilometrarna in mot mål.

Känner efter lite lagom mycket och beslutar mig för att höja pulsen marginellt sista 5 km och på så vis undviker att bli omsprungna av allt för många. För det var vid det här laget tydligt att det var många som hade pacat sig mycket bättre än mig och även om jag sprang på rätt bra visste jag att det var rätt många som passerat mig sedan varv 2 och även om jag bara var intresserad av min prestation är det lite jobbigt att se sig passerad.

När jag hade tagit mig över ån så visste jag att målet var nära, så därifrån blev det bara suga in atmosfären till dess att upploppet kom. Körde inte någon fullbordad sprint, utan gjorde bara en lätt fartökning och kunde entra röda mattan och ta mig i mål med hedern i behåll då sista varvet gick nästan exakt lika snabbt som varv 2.

finisherpix_1327_062991

Känslan just när man passerar mållinjen går inte beskriva med ord, utan måste upplevas! Men helt klart det häftigaste jag gjort vilket definitivt gjorde alla träningstimmar jag lagt mer än motiverade då jag utöver tog mig i mål på en bra tid på min IM-debut även kunde stå på benen och känna mig oförskämt pigg med mersmak!

run

Hur bra gick det då?

Ja planen när jag anmälde mig i slutet på augusti 2015 var ”vore häftigt att komma under 10 timmar – men målgång är en vinst i sig”. Men när jag under hösten 2015 lärde mig frisim började tankarna snurra och insåg att om cykel- och löpformen är vad den borde till sommaren så är det mer troligt att tiden måste ner under 9:45 för att jag skulle känna mig riktigt nöjd med min prestation.

Ju närmare augusti 2016 det blev ju mer säker på var jag vad min dagsform var kapabel till för tid, då det mest innan dess varit vilda gissningar. Så när min sk taper (formtoppning) var avslutad satt jag upp ribban enligt följande maxtider:  simma på 1:10, cykla på 4:45 och springa på 3:40.

Det är vid sådana tillfällen jag inser hur pass tävlingsinriktad jag är, för hur många tänker ens tanken att på sin livs första Ironman eller ja triathlon på distansen 140.6 miles sätta ribban så högt? Här har vi åtminstone en som finner detta helt naturligt!

I mål kom jag på tiden 9:26 med splittarna 1:04, 4:41 och 3:36. Så även om jag redan nu vet att jag med den vunna erfarenheten ifrån debuten kan kapa väldigt mycket tid med samma dagsform, ser tillbaka på denna Ironman som inget annat än dundersuccé!

Vill man, så kan man – det har jag än en gång bevisat!

finisherpix_1327_062992

cert

Extra kul när man kollar resultatet för min sk agegroup då jag både simmade och cyklade snabbare än vinnaren, så tydligt vart en Ironman avgörs och detta om något är en bra kunskap för att veta vad som krävs för att kvala till VM i Hawaii.

Tusen tack alla som på ett eller annat vis varit delaktiga in min satsning till detta event – Ingen nämnd, ingen glömd!

Läs mer

Triathlon Sprint på Jogersö – SLK Oxelösunds öppna KM – 20/7

DSC_1135-01

En något försenad racerapport då detta event alltså var den 20 juli, men efter tre testrundor med olika cyklar, olika hårda ”ben” och ja en helt manisk träning av växlingar i T1+T2 var det då dags att faktiskt försöka få ur precis allt som fanns ur min kropp!

Uppladdning inför en Triathlon Sprint skiljer sig rätt mycket mot vad jag är van vid, då det inte handlar så mycket om att ladda med energi utan 90% består av att ha alert kropp och mentalt förbereda sig på den smärta som uppkommer av mjölksyra i dryga timmen. Med mig på plats hade jag absolut bästa förutsättningar då min numera frivilliga coach Bojan lagt ner sin själ på att hjälpa mig efter egen förmåga och vi var dessutom på plats först inför start och hade allt klart i god tid innan. Med mig hade jag även Farmor och farfar, Syrran, Pappas fru med barn och ja lite klubbmedlemmar som troligen hejade lite på mig – vilket är guld värt!

Började med att reka löpbanans första 1000m och samtidigt känna lite på benen, då dagen till ära hade fått en ny bansträckning med asfalt istället för Sörmlands mest kuperade elljusspår, för att sedan byta till cykeln och kolla så att allt stod rätt till för hade valt att slänga på högsta profilen på framhjulet och turligt nog slapp jag byta till mitt annars normala ”vind-hjul”.

DSC_1140-01

I god tid innan start åkte våtdräkten på och jag genomförde mitt insim, även det med en bra känsla.

Alla pusselbitar var plats och planen var klar – varje ”ben” ska gå på rekordtid och pulsen ska upp minst 5% mot tidigare och vad det skulle räcka till placeringsmässigt var väl egentligen ganska ointressant (tävlar primärt mig själv på ”träningstävlingar), men hade även ett utopiskt mål att ta mig under 58 minuter då Ludvig Fleetwood noterade 57:58 (?) i fjol (på en mindre lättlöpt bana som avslut) och sen se till att lämna mina motståndare bakom mig innan målgång.


Simning

Till start var vi runt 20 personer, där Mårten och min ”simtränare” Robert helt klart var de som skulle runda bojen först efter start. Så när startskottet gick fokuserade jag bara på att försöka ta mig i vattnet snabbast möjliga och hitta min rytm. Inte helt otippat hamnar jag sida vid sida med jämnsnabba Emil och kunde även skymta ett par som mellan boj 1 och 2 hade bra fart. Lyckades få till en bra rundning av boj 2 och gick upp på stranden för varvning runt startkonerna som tredje man och resten av simning var ungefär lika spännande som att kolla börsen för starkaste aktierna utökade avståndet!

IMG_20160731_215649

Foto: Marija Djukanovic

Upp ur vattnet för andra gången hade jag en känsla av att jag hade fått en bra tid och när jag väl hade lyckats cabba ner våtdräkten till midjan kunde jag på klockan se att jag låg före tidsplanen och joggade de återstående 200m till växlingen lagom snabbt.


T1

Trots massor med träning på detta moment kan man aldrig förbereda sig för hur man agerar på tävling, för adrenalinet pumpade på max och jag ville bara ut på vägen. Min procedur för hur jag enklast skulle få av mig våtdräkten fungerade bättre än någonsin och lyckades även få på mig hjälmen och cykelskorna rekordsnabbt och var ute på asfalten uppskattningsvis 30 sekunder snabbare än veckan innan!

Robert och Mårten hade redan passerat igenom T1, så hade ingen aning om hur långt efter jag var.


Cykling

Tidigare veckor hade jag låtit adrenalinet styrt och allt som oftast resulterat i skyhöga watt första 1-2km och även efter 5km oftast 105-110% FTP. Denna gång hade jag en plan som gick ut på 95% FTP varv 1, sen öka till 100+ om möjlighet fanns på varv 2.

Då jag gick ut som 3:e man och på pappret starkaste cyklisten var det svårt att inte tännka ”ta upp jakten” och dröjde inte länge förrän jag passerade Mårten, så sen var det sikte på den näst starkaste cyklisten Robert som jag inte kunde se på håll. Men fokus var att inte kringgå planen och för första gången lyckades jag börja lagom hårt och farten började så sakteliga öka. När jag hade cirka 300 meter kvar till vändpunkten kom Robert swischande förbi åt andra hållet, så där fick jag mitt kvitto på hur lång efter jag var.

Malde på enligt planen och redan efter 5-10 minuter kunde jag snabbt se att planen att få ett totalt snitt runt 100% FTP inte skulle funka då pulsen var så pass hög att risken var stor att jag skulle bränna allt krut innan det var dags för löpning.

Inför varvning hade avståndet till Robert halverats mot vid 5 km, så till skillnad från veckan innan när jag sprang om honom med cirka 2km kvar till mål var jag nu ganska säker på att bli först ut på löpbanan om benen skulle hålla 10 km till.

Gjorde ett litet försök att öka watten, men då pulsen gav svar på tal och redan innan med ett snitt på runt 93% av max var det orimligt att öka så var kanske tur att jag fick passera Robert vid vändpunkten med 5 km cykling kvar och sen helt köra mitt egna race då watten sjönk ytterligare.

KM Triathlon Jogersö 2016-12

Foto: Ronnie Eriksson

Dundrade in mot växlingsområdet med skorna avplockade ifrån fötterna långt innan, allt för att göra en snabb T2.

Min klocka stannade på 26:59 men tror totala tiden ute på asfalten var mer i stil med 27:20 (och typ 43 km/h om banan nu är 19,5km enligt min GPS). Hur som helst rekordtid och på ganska låga watt = bra fördelning av kraften! Värt att notera är att snittpulsen motsvarade 5 bpm högre än när jag körde senaste swe-cup tempot på 19 km men 35-40W lägre, så hjärtat gick på högvarv medans benen var ”trötta”.


T2

Växlade om till löparskor snabbt även om resultatet av ett försök till upphängning av cykel innebar att den åkte i backen igen. Lyckades inte få igång löparklockan förrän efter typ 200 meter då de omvänt till mig hade gått i viloläge och inte alls ville få GPS-mottagning (borde ha startat den långt innan men cyklingen snodde fokuset då).


Löpning

Planen var springa på känsla med progressivt ökande tempo för att kunna avsluta med flaggan i topp. Första 1-2km gick nästan lite för lätt och det trots en ganska hög puls (inte lika hög som på cykeln), men hade bra fart och höll fast vid att köra mer på känn.

När jag hade kommit halvvägs noterade jag att Robert faktiskt inte var så långt efter som jag hade trott, så till skillnad från mig hade han nog gått ut rätt hårt. Men kollade min klocka och såg att snittet var under 4:00 min/km och i den takt jag hade just då skulle sluttiden med god marginal bli under 20 min på totalt 5 km och totalttiden skulle mest troligt sluta en bit under timmen.

Efter 3 km började pulsen plana ut några slag under vad jag hade förväntat mig, så då blev det nästa växel och sista 2000 meter gick rekordsnabbt på en känsla som trots allt inte var det värsta jag upplevt i ett par löparskor. Sista 1000 meter hade jag support på banan, då Bojan väntade i mig och likt en dobermann fick han mig att avsluta med bra nära blodsmak i munnen!

KM Triathlon Jogersö 2016-15

Foto: Ronnie Eriksson

Passerade mållinjen åtminstone leendes på insidan och i mål stod alla nära och kära och så fort jag hade passerat mållinjen och hämtat andan anslöt jag med dom i väntan på att heja in de övriga.

När pulsen var tillbaka till det normala fick jag höra att tiden blev bra, rentav mycket bra och har svårt att vara annat än nöjd med 58:35 då det är 2 minuter snabbare än veckan innan och 5 minuter snabbare än första träningstävlingen!

Kul fakta är att jag för andra veckan irad slog bankrekordet på cykelbanan och dessutom avslutade med att sätta eget personbästa över 5 km löpning (3:47 min/km), där det sistnämnda är något jag verkligen inte utsätter mig för mer än vid tävling så kanske nyttigt att ibland våga ge max även om det nu såklart finns mer tid att kapa om jag inte cyklat 20 km i 43 km/h innan.


 

Detta var nog årets sista max-försök på sprint-distansen då det hämmar min övriga satsning denna säsong, men inte utan att man blir sugen på att testa igen när formen är ännu bättre och allt i övrigt kanske klaffar ännu bättre. Men det kommer ett 2017 också!

Tusen tack till SLK Oxelösund som så här långt arrangerat fantastiskt bra träningstävlingar där även vi icke-medlemmar är välkomna! 🙂

Läs mer

Triathlon Sprint på Jogersö – Statistik 2016

Med en kropp skapt för 8-10h långa pass snarare än 1h max, är väl denna distans inom Triathlon min absolut minst lämpade. Men då jag utöver min satsning på Ironman i Kalmar i år även tänkt visa att jag är att räkna med på landsvägsdisciplinen tempo i min åldersgrupp som körs på 20-30km är detta trots allt inte bortkastad tid, då jag dessutom får träna på växlingar mellan grenarna och som rookie i triathlon är detta välbehövligt!

Sprint innebär alltså 750 meter simning – 20 km cykling – 5 km löpning med växling mellan och således ingen vila. Just på Jogersö innebär det att T1 (växling nr 1) innehåller cirka 200 meter löpning till cykeln, sen när man väl växlar till löpningen bjuds det på ett elljusspår som på 5 km har mer än 4 ggr fler höjdmeter per km än när jag springer runt Nyköping centrum (så ja, det är backigt!). Med andra ord en rätt tuff avslutning, mot om man hade kört på platt asfalt!

För att själv få lite koll tänkte jag föra ”resultatdagbok” och förhoppningsvis kunna se en förbättring och eller vart det finns förbättringspotential och tänkte att jag lika gärna kan dela med mig av detta här då det inte är några hemligheter som delas ut!

DSC_0957-01

Förkortningar:
T1: Växling nr 1 (från simning till cykel)
T2: Växling nr 2 (från cykel till löpning)
FTP = Functional Threshold Power eller på svenska (mjölksyra)tröskeleffekt och/eller 60 min max
LTHR = Lactate Threshold Heart Rate eller på svenska (mjölksyra)tröskelpuls och/eller 60 min max


Träningstävling #4 – 20/7 (SLK’s öppna KM)

Utrustning: Våtdräkt, Canyon Speedmax CF (TT-hoj m. 90mm-/disc-hjul) och Salming Race R21.
Sluttid: 00:58:35 (1:a plats 1:40s före 2:an)
Simning: 9:29 => 1:17 min/100m (ur vattnet som 3:a)
Cykling: 27:10 => 43,0 kmh @ 97% FTP
Löpning: 19:40 => 3:47 min/km @ ~102% LTHR (ny bana som var 5,1 km)
T1+T2: 2:15

Kommentar: 
Efter 3 veckors testande var det dags att se exakt vad kroppen pallade för, då även om jag nu inte är medlem i klubben såklart ville mäta mig mot övriga på deras öppna KM.

Simningen var planerad att gå så fort det bara gick utan att tulla på teknik, så kul med nytt personbästa på denna bana!

Cyklingen hade jag en helt ny taktik på, där första varvet skulle vara lugnare än varv 2. Planen gick som planerat, men hade tänkt höja watten ett par % extra varv 2 men efter 15 km hade jag redan passerat snabbaste simmaren så valde att köra smart och spara energi till löpningen. Tiden räckte till att för 2:a veckan irad sätta banrekord.

Löpningen gick som på räls, då jag började lugnt och ökade tempot progressivt. Trots väldigt hög puls (dags höja upp LTHR) kontrollerat hela vägen och kändes skönt att springa in sista 3km i 3:41 min/km utan att pulsen skenade iväg allt för mycket (trots 3:34 på sista 1000-ingen).

Summa sumarum, med en snittpuls på löpning+cykling över LTHR (cirka 93% av max) i nästan 50 minuter är det bara konstatera att jag inte kan vara missnöjd. Men som alltid ser jag på wattdatan att det finns rätt mycket mer att ge bara jag är pigga ben, så tid under 58 minuter är inte omöjligt en mycket bra dag!


Träningstävling #3 – 13/7

Utrustning: Våtdräkt, Canyon Speedmax CF (TT-hoj m. 60mm-/disc-hjul) och Salming Race R21.
Sluttid: 1:00:35 (1:a plats 45s före 2:an)
Simning: 9:59 => 1:20 min/100m (ur vattnet som ”delad 2:a”)
Cykling: 27:36 => 42,4 kmh @ 93% FTP
Löpning: 20:23 => 4:04 min/km @ ~100% LTHR
T1+T2: 2:24

Kommentar:
Syfte ifrån början var att ge absolut max (105-110%) på cykling i förmån för en bra ”intervallträning” inför stundande SM i Tempo, så jag kom som skjuten ur en kanon ut på cykelbanan (105% första 2 min) men då jag upptäckte att Robert (snabbaste simmaren) bara var cirka 800 meter före mig efter 4,5 km cykling slog jag medvetet av och la mig ~20W över hans troliga ”max” med vetskapen att jag kan springa 1-2 minuter snabbare. Taktikern kom alltså fram, då en vinst i tävlingen såklart inte är någon dålig fjäder i hatten med KM på agendan nästa vecka!

Läser man kommentaren ifrån tävling #2 skrev jag att jag kommer cykla 60-90s snabbare med tempocykeln på samma watt som på linjecykeln och inte helt otippat var min analys korrekt. Hade tom 1% lägre watt, på en tid 1:42 snabbare och det med en riktigt jobbig vind (8-10 m/s = tappar troligen 10-20s per 10 km pga wattförlust i vingel m.m.).

Saknas omkring 10-13% till ett sprintmax på cykeln, om jag nu är utvilad och formtoppad likt inför en riktigt tävling. Sen borde jag kunna krama ur 105% på löpningen strax därefter, men många pusselbitar som ska vara på plats för att detta ska falla in. Men åtminstone kul att se att min träning på T1 senaste veckan gjort resultat, för kapade totalt 45 sekunder där T2 var så snabb att jag om nästa gång testar att köra utan strumpor knappt kommer hinna stanna.

Robert (2:an) visade än en gång på hur man simmar, med en tid 2 minuter snabbare än mig och Emil så hatten av för honom! Simon sprang även denna gång under 19 minuter så kanske tur cyklingen tar upp störts del av totaltiden, för det är det enda som räddar mig då jag är långt ifrån bra på den ädla konsten triathlon än på ett tag.


Träningstävling #2 – 6/7

Utrustning: Våtdräkt, Cervelo S3 (RR-hoj m. 60-/90mm-hjul) och Salming Race R21.
Sluttid: 1:03:15 (2:a plats 2:05 efter 1:an)
Simning: 9:48 => 1:18 min/100m (ny placering av 1:a bojen + varvning på strand => ~750m)
Cykling: 29:18 => 40,0 kmh @ 94% FTP (ordinarie bana => ~19,5 km)
Löpning: 21:04 => 4:09 min/km @ 97% LTHR
T1+T2: 3:09

Kommentar:
Syfte var att ligga runt 90-95% med full kontroll snarare än hårdkörning (vilket skulle motsvara 100-105%), likt tävling 1.

Utförde även en intressant test där jag valde att köra på min linjecykel (RR) istället för tempo (TT) då man på sprintlopp kan tänkas spara tid på bättre manövering bara man kan undvika ta onödig vind på rakorna. Dessvärre resulterade denna test i att jag tappade minst 1 km/h, så nu vet jag att jag måste cykla tempohoj för att spara maximalt på benen och tidsmässigt kan jag på samma watt (% FTP) spara 60-90 sekunder vilket blir ännu fler sekunder om jag går för mitt sprint-max pga luftmotståndets inverkan.

Stämmer arrangörens siffror på löpning inkl T2, så gick T2 på 31 sekunder vilket är fantastiskt bra och innebär även att jag kapade en lite tid i T1 men finns mycket kvar där.

Simon Larsson ifrån OK Hällen sprang in på otroliga 18:40, så han spelade i en helt egen liga då jag kom in på 2:a bästa tid i löpspåret.


Träningstävling #1 – 30/6

Utrustning: Våtdräkt, Canyon Speedmax CF (TT-hoj m. 60mm-/disc-hjul) och Salming Race R21.
Sluttid: 1:03:35 (1:a plats 5:45 före 2:an)
Simning: 8:22 => 1:17 min/100m (beräknat på 650 meter pga felplacerad boj)
Cykling: 29:33 => 41,1 kmh @ 95% FTP   (icke ordinarie bana pga vägarbete => 19,99 km)
Löpning: 22:03 => 4:19 min/km @ 94% LTHR
T1+T2: 3:35

Kommentar:
Syfte var att ligga runt 90-95% med full kontroll snarare än hårdkörning (vilket skulle motsvara 100-105%). Tuff vind på cykeln och extra höjdmetrar pga annan bana gör att det finns mer att hämta även på samma %FTP framöver. T2 enligt min Fenix 2 blev 47 sekunder.

Läs mer

Triathlondebut på SM i Vansbro 2 juli 2016

Försnack

Faktum är att jag inte bestämde mig för att delta på SM förrän det var ett par dagar kvar innan sista anmälan, så jag fick jaga tag på en triathlonklubb och ansöka om licens med ljusets hastigheten för hade sen tidigare ställt in mig på att debuten skulle göras på Ironman i Kalmar nu i augusti och hade inte så bråttom med att skaffa licens. Nu hade jag ju kunnat nöja mig med att köra motionsklassen på Vansbro Triathlon, men de som känner mig är nog inte det minsta förvånad över att jag tar triathlon-debuten på SM i elitklassen (Herrar Senior).

DSC_0804-01

Cykla är något jag utan att sticka ut näsan allt för mycket är bra på och hade det inte varför för min viktklass hade jag även kunna klassa mig som en lika bra löpare då jag verkar ha hjärta och lunga likt en Gunde Svan i bra form. Jag började däremot träna frisim i höstas, så att försöka mäta sig med eliten kändes inte realistiskt utan valde istället att kolla på det jag hade att jobba med och siktade högt på att försöka ta mig under 4 timmar och 30 minuter med fördelningen 30min simning, 2h15min cykling och 1h35min löpning + 2 växlingar om totalt 5-6min.

Tävlingen går alltså på medeldistans, vilket innebär att man simmar 1.9 km och cyklar 90 km för att sedan avsluta med 21.1 km löpning helt utan vila. Där emellan ska man passera det sk växlingsområdet för att få på sig rätt kläder och utrustning och var nästan detta jag var mest orolig utöver och det faktum att man måste följa regler ifrån start till mål för att inte få straff där det kan bli allt mellan 5 minuter ”stopp-paus” eller tom diskvalificering.

Screenshot_20160702-075116

Junior- och dameliten startade kl 11.00, så strax därefter fick vi hoppa i vattnet för att värma upp. Ja värma upp, är det vad man kallar gå ner i en älv som är 17 grader ”varm”? Var tur jag valde köra i tävlingsklassen, för alla efter oss hade start ifrån land vilket innebär att springa ner och kasta sig i det kalla vattnet och det är minst sagt en chock för kroppen. Efter insim var det uppsamling på land 15 min innan start som officiellt gick kl 11.30 och där blev det upprepning av den viitiga information vi hade fått kvällen innan på pre-race mötet.

start

Bild lånad av helenabjalkemo @ Instagram: Start kl 11.30 för Herrar Seniorer.

Simningen

Med några minuter till start släpptes vi ner i vattnet igen och jag valde att lägga mig långt bak, för att slippa bli översimmad och/eller behöva boxas med 80 simmare som ville bli först runt boj nr 1. Speakern annonserar att det är max 1min till start och strax därefter går startskottet och ja det var rätt tydligt att man spelade i en annan liga när det kommer till frisim. Kändes som en evighet till första bojen och vändpunkten som låg 200 meter bort och pulsen var på topp och andan i halsen, trots att jag tyckte mig gå ut rätt lugnt.

simning

När boj 1 var passerad bar det av utför i lite över 1000 meter och min simning skulle nog mer kunna jämföras med storslalom än fläckfri frisim i öppet vatten. Jag hittade dock min rytm rätt snabbt och försökte trycka på så hårt jag bara vågade med armarna medans benen mer fick hänga med i förmån för att vara pigga till cyklingen. Passerade ett par som troligen hade gått ut hårt men jag var LÅNGT ifrån täten redan vid vändpunkten mot målet, så när jag väl tog mig fram till rampen som tog oss ur vattnet misstänkte jag att det var få bakom mig. Kollade på klockan som sa 35 min, inte alls vad jag hade tänkt mig och för en kort stund flög tanken ”fan, där rök min chans på 4:30” förbi, men när tagit mig upp på fastland blev fokus på att orientera mig och försöka ta mig till växlingsområdet.

200 meters jogg kombinerat med att försöka ”cabba ner” våtdräkten är inte lika lätt som det låter, för pulsen var 50% högre än om jag joggat en vanlig söndag runt stan och efter 35 min i horisontalt läge vet man knappt vad som är upp eller ner.

DSC_0813-01

T1 – växling till cykeln

Jag hittade till min cykel utan större problem, men ja det visade sig vara minsta problemet för när jag skulle få av mig våtdräkten fastnade den runt vänster vad som en sugkopp och jag stod för mig själv och tänkt att jag kommer aldrig ur den. Såg hur säkert 10 personer passerade ut av de som gick ur vattnet efter mig och kunde även notera att min ”kollega” Robert som startade 10 min efter mig i en annan klass redan var uppe. Tog några djupa andetag och trampade ur våtdräkten på ren kraft. Kontrollerade så att chippet satt kvar på fotleden, torkade fötterna och satte på mig strumpor och cykelskor. Knäppte fast hjälmen, sög i mig en energigel och monterade nummerlappen som redan ifrån start hade gått sönder och hängde på en skör tråd på mitt racebälte pga all nederbörd. Joggade igenom leran och ut mot asfalten och så fort jag fick OK av funktionären att kliva på cykeln gav jag mig iväg.

Cyklingen

Adrenalinet var på topp och med vetskapen att det kommer en hängbro med omkörningsförbud och minst 1-2km snirklande vägarna genom stan så tog jag det ganska lugnt. Passerade ett par cyklister (men inte på hängbron – för brott mot trafikregel = diskvalificering) innan jag tog mig ut på banan vi skulle köra två varv på.

Hittar ner i tempoställning och kollar på pulsen kontra watten och det såg ut som när jag kör 30 km på 105%, så tryckte ett par gånger på mina elektroniska växlar för att få rätt tryck på pedalen för hade sen innan satt ett tak på max 85% av min tröskel och utan justering av pedaltrycket skulle denna gräns passerats snart nog och det skulle innebära att krutet i lådan skulle ta slut långt innan 90 km passerats.

Redan ifrån start blev det tydligt att jag simmade väldigt mycket långsammare än jag cyklar i förhållande till övriga, för låg mer eller mindre på konstant omkörning och med regler att följa gällde det att hålla blicken långt framåt för att inte få ett 5 min ”stopp-straff” för drafting (närmare än 12m bakom framförvarande cyklist = regelbrott. Omkörning längre än 25s = regelbrott).

DSC_0822-01

Hade tryckt på varvknappen på cykeldatorn när jag kom ut på allmän väg och enda jag kunde se var puls, watt, tid och distans allt för att inte stirra mig blind på en snittfart jag skulle hålla, men med lite snabb huvudräkning kunde jag konstatera att jag troligen låg strax över 40 km/h på en bana som är väldigt platt så när jag efter drygt 22km fick vända tillbaka kände jag ändå att allt flöt på som det skulle för watten var under kontroll och pulsen hade planat ut på den nivå jag hade hoppats på vilket innebar att energin fanns där och benen var pigga och fräscha.

Omkörningar avlöste varandra så kunde aldrig slappna av och hade inte sett skymten av några snabbare än mig som klev ur växlingsområdet efter mig. Så gick in energidepåzonen där varvningen ägde rum med en känsla att jag borde kunna köra lika hårt varv 2 och då jag hade följt mitt planerade energiintag till punkt och prickat skulle jag rent teoretiskt ha gott om energi kvar till löpningen.

cykling

Hade noterat att Robert som troligen kom ut 1-2 min efter mig på cykelvägarna låg inte långt efter men i övrigt hade jag verkligen noll koll på vem jag hade passerat för hade tappat räkning på antal omkörningar för länge sen. Varv 2 på cykeldator sa 41.7 km på tiden 1:01:42 och kunde med snabb huvudräkning dra slutsatsen att jag snittat strax över 40.0 km/h ute på banan på watt och puls jag bör klara i mer än 90 km.

Varv 2 bjuder på en del mindre optimala omkörningar då det var många ”farthinder” ute på banan som var inne på sitt första varv så jag fick snällt vänta på min tur på omkörning vilket gjorde att jag tappade en del watt (och såldes i tid/fart) i kombination med mer kraftfullare omkörningar, men var rätt säker på att allt energi jag sparade på cykeln genom att ej gå på mitt teoretiska 90km-max skulle resultera i mer ork på löpningen, så när jag passerade vändpunkten efter 65 km försökte jag köra smart och mentalt förbereda mig på att jag hade 21,1 km löpning kvar efter 90 km på cykeln.

13595735_1109932065729982_1192408347_n

Bild tagen av Åsa Berg på mig när jag passerar ut genom ”depån”.

När jag gick in i energidepån för andra gången var jag lite osäker på vart jag skulle svänga höger tillbaka in mot Vansbro men turligt nog hade dom satt upp bra skyltar så jag kunde snabbt ta mig tillbaka och var exakt samma väg som ut och turligt nog slapp jag trängas med några cyklister på de mest trånga passagerna och flög över hängbron nästan lite för snabbt för var som en tvättbräda i underlaget.

Sista 500 meter var raka vägen in mot växlingsområdet och initialt hade jag tänkt springa i skorna men då det var så lerigt pga regnet bestämde jag mig för att försöka hoppa ur skorna och köra i strumpor.

 

T2 – växling till Löpning

Lyckades få stopp i tid och allt gick som planerat, trodde jag åtminstone tills när jag inser att jag sprang in i fel gång och tvingas klättra under cykelställen för att hitta min plats. Slänger av mig strumpor, tar fram löparskor och nya strumpor samtidigt som jag suger i mig en energigel. Vrider nummerlappen till framsidan och tar min handhållna vattenflaska och 2 gels.

Löpningen

Väl ute på löparbanan noterar jag att min klocka inte fattar att jag är ute och springer och hoppas den ska hoppa igång, men jag har annat att fokusera på för underlaget vi får springa på är som en sandlåda med stora stenar i längs älven.

löpning

Efter 1 km har klockan fortfarande inte vaknat men drar snabbt slutsatsen att jag går på för hårt då adrenalinet pumpar lika högt som pulsen. Lättar något på tempot och försöker hitta min fart och gå mer på känsla, något jag tränat väldigt mycket på senaste veckorna. Springer på som en väloljad maskin och farten är god nog för att slippa bli omsprungen av allt för många. Energidepåerna är väldigt täta, men jag kör på min egna medtagna energi i början för att få ner något bekant i magen och inte riskera strul på slutet.

När jag passerar 5 km har jag konstaterat att min klocka är helt död och för att inte tappa tid på detta väljer jag att fokusera på att springa på känsla, vilket i kombination med att samtidigt möta täten i herreliten som då var cirka 5 km före mig gör att jag vaknar till och tänker ”dags att börja njuta av att jag faktiskt kör SM och snart i mål på min debut”. Ganska deprimerande att veta att man trots en fin-fin cykeltid är mer än 20 min efter eliten, men det gjorde det hela lättare för mig då kampen var inom mig och försökte hitta en rygg lagom snabb för min fart snarare än att tävla mot de 908 övriga som startat denna dag.

Gnetar på riktigt bra och aldrig direkt jobbigt, om nu löpning efter simning+cykling nu kan klassas som något annat än jobbigt. Helt utan att veta ens vad klockan är på dygnet fick jag nöja mig med att leta efter banmarkeringar och gå på ansträngningen i kroppen, som sa mig att jag ligger omkring 80% av mitt max och bör hålla i 21km utan större problem.

Någon gång innan varvning tvingas jag att ställa mig och knyta höger sko, som jag troligen hade slarvat med (knyter normalt alltid dubbelknut men den detaljen missades med allt adrenalin i växlingen) för hade redan sen innan behövt göra detsamma på andra skon.

Inne på sista varvet känner jag att målet är nära och har börjat knappa in på rätt många damer som verkar ha det riktigt tungt och även de herrar som är inne på sitt första varv. Det är periodvis rätt trångt i några passager men jag kan köra mitt race ganska obehindrat och energin i kroppen verkar vara outtömlig så när jag vänder mot mål efter 18 km gör jag ett tappert försök att springa snyggt och åtminstone inte tappa i fart.

Med 1 km kvar så passerar jag en väldans många löpare längs ån och borde rimligen vara motionärer då jag ej blivit passerad mer än av en handfull under hela löpningen, så var med en skön känsla jag snyggt och säkert passerar mållinjen med åtminstone en invärtes leende mun.

Jag hann notera att klockan slog om till 16:00:00 strax innan jag gick i mål så tänkte ”missar nog 4:30 med minsta möjliga marginal”.  Bugar och tar emot min medalj och suger in atmosfären, för ligger bland annat ett gäng på backen och snackar om sina 4:25-tider, så var åtminstone säker på att jag inte var i närheten av dom då jag mötte dom innan sista vändpunkten med 2-3km’s försprång.

målgång

Bild lånad av nelker @ Instagram: Är mig ni ser längst upp till vänster i bild (ej han i bar överkropp)

Helt utan fungerade elektronik på mig går jag bort och hämtar min cykel, våtdräkt m.m. innan jag tar mig mot min bil för att kolla resultat i min mobil. Noterar tiden 4h31min21s och det var långt ifrån en maxning på denna distans.

rr

När jag kollar resultatet lite mer noga kunde jag dra en snabb slutsats att jag måste träna mer simning och framförallt växlingen mellan simning till cykling för jämför jag mig med min ”kollega” Robert (och även min simtränare sen i höstas) som utöver att han simmade drygt 9 minuter snabbare hade 2 minuter mindre i växlingsområdet, så bör kunna kapa en hel del tid bara på att lära mig att få av mig våtdräkten och ja sen kanske simma lite rakare.

Just ja, jag var ju med och fajtades om SM guld? Ja vinnaren var ju typ ett ljusår före mig, men min totaltid räckte till en 29:e plats i Herrar Senior och totalt 46:a bland alla män och sen var det även två kvinnor som var snabbare än mig.

DSC_0832-01

Min totalttid hade räckt till vinst i motionärklassen, så hade kunnat bli en intressant fajt där då nästan alla var bättre simmare än mig. Hade jag kört tävlingsklassen tidigare år hade jag dessutom placerat mig väldigt bra så är det tydligt att det lockade mer duktiga triathleter när det var SM-status!

Det är ju dock tydligt att cyklingen är där jag har min starka sida, för med 15:e bästa tiden och vetskapen att jag kan kapa 5% på den delen vid ett medeldistans-max har jag goda förutsättningar att faktiskt klara uppsatta tidsmålet för Ironman Kalmar nu i Augusti, men då är dubbel så långt och att avsluta med 42,2 km löpning på asfalt är inget jag ens kan fantisera om hur jobbigt det kommer vara efter cirka 4,5 timmar i sadeln och mer än 1 timme i vattnet!

Bättre genrep kunde jag inte önskat mig, för nu vet jag mer om vart mina gränsen går och kan konstatera att träningen inför Kalmar rentav har gått bättre än planerat så det är med delvis hatkärlek jag längtar till detta event!

sn

Fastnade även i Södermanlands Nyheters tidning, så läs den artikeln här om ni inte har dagens papperstidning tillgänglig (finns på sida 20)

http://www.sn.se/sport/1.4184061-jimmys-debut-gav-mersmak

 

Läs mer