Bullshit eller Quick-fix

Alla vet vi hur viktigt det är med ordentlig sömn och det gäller inte allra minst i en sjukskrivning som min.
Men är det verkligen så lätt?

 

Jag mår dåligt när jag har sovit mindre än 8h.
Jag är hängig, lättirriterad och känner mig allmänt oförmögen att genomföra saker.
Men egentligen mår jag ju likadant när jag faktiskt har sovit…

Under min dotters första år sov jag i princip inte längre än 2h i sträck på nätterna och på dagarna sov jag inget alls. När hon väl började sova längre perioder och jag kunde börja slappna av på natten vaknade jag istället med huvudvärk på morgonen. Kroppen tyckte att den hade sovit alldeles för länge då jag sovit 5h i sträck utan avbrott och strejkade därmed genom att dunka sambatakt i min skalle.

 

Energin är extra låg nu. Det blir den alltid i mina depressioner och jag undrar om sömn är lösningen eller bara bullshit. Från att inte ha sovit mer än 2h i lördags till att sova 10h i måndags kan jag konstatera det här:

Med 2h sömn vaknar jag inte riktigt på morgonen utan befinner mig i samma dimma som fyllt mitt huvud under den gångna natten.
Med 10h vaknar jag ordentligt på morgonen men dock som vanligt i en panikattack… så energin sinar ut redan efter lunch.
Jag känner mig luddig i huvudet men har stress i hela kroppen i båda fallen. Jag har lättare till panikattacker när jag sovit mindre men i dagsläget har jag dom dagligen oavsett.

 

Så kanske är inte sömn svaret på allt även då vi gärna vill tro det. Det vore ju en så bra quick-fix!

Jag tror inte att det finns en Quick-fix för detta. Och huruvida en lösning eller bot existerar överhuvudtaget är något som det debatteras hett om i min hjärna. Vad är optimistiskt att tänka och vad är bara naivt? Realist eller bara hederlig pessimist?

 

Och om jag ska vara ärlig så tycker jag ändå att jag klär bättre som pessimist för det dämpar i alla fall fallet.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × tre =