10 i topp frågor till en emetofob!

Jag har kännt mig rätt så arg på sistone. En del av ilskan har varit pga vissa människors rena ovilja att erkänna emetofobi som en verklig sak men också för vissas allt för starka hopp på att kunna bota mig.

Min ilska riktas även mot mig själv, i allra högsta grad, speciellt när samtalet om bot kommer upp. För om ett bot vore inom räckhåll vore det som att jag frivilligt mådde såhär, bara för att… Som att jag inte skulle vilja bli av med emetofobin.

Ofta tror människor att emetofobin bara begränsar mellan november och mars, att övriga delen av året skulle vara emetofobfri… Jag vet att det är en del icke-emetofober som läser detta så jag tänkte i ärlighetens namn svara på de topp tio vanligaste frågorna jag får och som frågeställaren sedan har svårt att tro på. Detta är helt sant. Så here we go:

1.När fick du emetofobi? Jag har haft min fobi så länge jag själv kan minnas, så så gott som hela livet.

2.Hur ofta känner du dig illamående? Mellan 1-5 dagar per vecka, dock inte alltid under hela dagen, men ibland flera ggr per dag.

3.Hur många gånger av dessa tror du att du faktiskt kommer kräkas? Alla.

4.Hur ofta tänker du på kräks eller något relaterat till kräks? Det har jag faktisk undersökt och det blev ca 3 ggr i timmen. Så låt säga att min vakna tid består av 16h, då blir det alltså 48ggr per dag bortsett från tankar i panikångestattacker samt drömmar.

5.Är det skillnad på ditt mående vintertid kontra sommartid? Min alldagliga oro för att utsättas för just magsjuka är mindre just sommartid, med det räknas maj, juni och juli. Men som bekant är ju inte just den smittan det enda man kan kräkas av, så helt avslappnad är jag aldrig, då hade jag inte räknat det som emetofobi. Så…nja..

6.Har du anorexia? Nej, det går emot hela min fobi och leverne att köra ner fingrar i halsen för att uppnå viktminskning. Jag är smal, har alltid varit det, men jag har aldrig ens gått på diet och förstår ärligt talat inte varför folk, speciellt läkare (!), älskar att dra den felparalellen.

7.Men ingen gillar ju att kräkas, det är väl ingen fobi? Intressant här att saker som är obehagliga för alla är svårare att acceptera som fobi när till.ex. fobi för snö är en erkänd fobi…! enough said.

8.Du måste ju söka hjälp. Haha… det har jag aldrig tänkt på, eller provat…

9.Bara du blir ordentligt magsjuk ska du se att det går över. Här förutsätter vi alltså att föreställningen om hur det känns att kräkas skulle motbevisas av känslan att kräkas… intressant…not!

10.Men så kan du ju inte gå runt och må hela tiden. Kan och kan… det är ju inte som att jag vaknar upp varje morgon och tänker: ”nämen om jag skulle välja att vara lite emetofob idag kanske…”. Man kan må såhär, jag mår såhär, med det sagt betyder det inte att det är vettigt.

 

Såhär ser det alltså ut… Ni andra emetofober som läser detta, vad får ni för frågor? Och ni utan denna fobi, är det någon, mer konstruktiv,  fråga som ni vill ställa mig? Lämna en kommentar här under så tar jag upp dom framöver.

Godnatt.

2 tankar om “10 i topp frågor till en emetofob!

  1. Får ju ofta höra att man är överkänslig men det är drygt när folk säger att "det går väl att komma runt på något sätt. Det är bara att vänja sig eller att träna på att göra saker man är rädd för". Visst det kanske går med typ flygfobi eller något tänker jag då. Om man vill. (Känner dock inget större behov av att bota den rädslan eftersom jag inte gillar att resa, mycket på grund av emetofobin). För flyg går att undvika.Men att må illa är svårare att undvika – vilket gör rädslan ännu större. Vetskapen om att det inte går att slippa undan det man är paniskt rädd för är ingen höjdare..

    Anmäl kommentar

    1. Det är nog främst för att folk i allmänhet inte har koll på att det finns olika grupperingar inom fobier och därför tror man att alla går att lösa/behandlas på samma vis. Men trist är det verkligen!

      Anmäl kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*