Ska man leva så gör det nu

Jag ligger och har min bästa kompis- rispåsen på magen. Nja eller snarare ligger den på täcket som ligger på magen då jag brassade på allt för länge i micron. Det är långt ifrån första gången jag har magknip och bara det faktum att jag kan stå och gå gör att jag bedömer smärtan som lindrig. Stundvis kommer elaka tankar som säger att det säkert är början på någonting fruktansvärt men däremellan går det faktiskt hyggligt (nu vill jag inte heller ”jinxa” det).

När en situation uppstår där jag vanligtvis börjar panika (stimuli) men jag istället inte alls känner mig särskilt rädd då blir tomhetskänslan i sig det obehagliga. Ibland så pass obehaglig och obekväm att enda lösningen är att framkalla den saknade paniken- för då känns allt som vanligt. Just detta fenomen får jag väldigt blandade reaktioner på. Dom som inte alls lider av någon ångestform eller fobi brukar skruva på sig och få en fullständig förvirring i blicken. Medans dom som har ångest brukar få ett stort leende på läpparna och förvånat säga ”jag trodde bara det var jag som gjorde så, jag förstår precis den känslan”. Kanske är det märkligt? Utifrån verkar det vara det iallafall. Visst är det dumt- det tycker vi alla, men vad ska man fylla på med istället?

Jag ligger och funderar över känslan av att inte vara rädd och det i sig framkallar rädsla. För vem är jag då? Jag som så länge identifierat mig med detta. Varför har jag så svårt att tillåta mig själv att vara orädd- jo, för jag är rädd! Det som har varit en vana, hur hemskt det än har varit, har ingett en trygghetskänsla och börjar jag rucka på vanan så börjar även tryggheten att vackla.

Jag ruckar ändå och tänker att det då får det väl bli jobbigt då. Jag vill aldrig sluta försöka för jag vill aldrig mer säga varken ”emetofobi” eller ”panikångest” före mitt förnamn. Sen kommer dom alltid att finnas där, inte allra minst emetofobin, och slå ner mig då och då. Men däremellan väljer jag att leva. Så med en ond mage och ett glatt leende säger jag godnatt!

Ska man leva, så gör det nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × 3 =