Hur går det med riket, Bellman filosoferar.

Jag, Bellman funderar över framtidens miljö,
risk finns att människan i framtiden blir slö.
Jag ser något som heter hjul, som rullar i gränder,
jag vill helst se min egen häst utan fartränder.
Men hur det går med min musik vet inte jag,
jag har lovat att sitta i en vrå på hundraårsdag.
Skruplig och svag vill jag ändå vara i Riddarsalen,
klart jag efter 225 år vill gå på Bellmanbalen.
Jag skall framföra ett miljöbudskap från dåtid,
har sett miljöförstörelse, inte är det frid.
Jag vet hur eländigt livet var när jag kom till,
det är om den tiden i gamla stan jag berätta vill.
Bromsa den miljöförstöring som pågår idag,
se över kontrollera, vi måste alla följa lag.
Varje bil och varje flyg måste stoppas, för ren miljö,
rena hav och skog, innan all fisk och alla djur dö.
Sedan min tid har det blivit broar över hela stan,
kvarnar syns knappt mer i dagens stadsplan.
Vid Slussen finns kranar, vad är det de planerar,
i min gamla stad var lugn där jag nu flanerar.
Jag saknar min kvarn där de idag har Nobelfest,
en vacker byggnad, men Riddarsalen är bäst.
Det bästa av allt tar jag som festföremål till sist,
läkarvetenskapen lider på fantasi inte någon brist.
En dosa opererad in i handen är den senaste tekniken,
med andra ord köper man sin hjärna i butiken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

7 + tolv =