En lång tur. Cornelis visse.

Trött efter en dag bland plåtar och degar,
är det tur man inte var dag med detta knegar.
Har idag tagit vila, åkt upp till storstan,
där ett möte med våra barn ligger på plan.
Men först blir det Samba med Bellman,
han sa Samba, karamba det är klart jag kan.
Bara min vän Cornelis kommer med gäster,
det är helt underbart se deras gester.

Nu har vi avslutat dagen med liten regnskur,
före Samban blev det Tennstops tur.
Ett ärevördigt ställe för press och konstnär,
så sa de i ungdomen men då låg det i Klarasfär.
Nu ligger det i ett Vasastans hörn vid Vasapark,
det var där jag som liten kille åkte spark.
Efter blev det nu Cornelis Samba på Intiman,
dessa dansare undrar man hur de kan.

Trötta och belåtna är vi nu på Mosebacke hostel,
tid att sova, det är kväll det är sen kväll.
Samban känns, den sitter fortfarande i kroppen,
sluter man ögonen finns den även i knoppen.
Jag hör en kvinnas röst sjunga, ”Felicia försvann”,
hennes röst skakade om publiken som ingen ann.
Såg hur Tobias dansade och sjöng ombord på en båt,
din mun mot min sa Cecilia Lind på Karl Johan förlåt.

Tack för vad ni sa, minns min skoltid med mobbing,
Det var ledargestalter, man fattade ingenting.
Fortfarande efter 70 år djupt in i själen finns spår,
Det är svårt att förstå hur ett barn av detta mår.
Sår som dessa läker aldrig, finns kvar all tid,
När man hör er berätta, man känner frid.
Jag mötte en gång Cornelis hos vänner i Spånga,
hans själ var fylld av ett mörker, då svår att fånga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nio − 4 =