Vad lite vi vet om varandra.

Läste i SN dagen när vi for till Rhodos att vår vän Therese lämnat oss,
dagen före på storgatan i stan med sin permobil hon ropade moss.
Borta är nu en glad vän som alltid hade ett ord till oss alla på stan,
vad som har hänt fick vi inte höra innan vi for iväg till vårt Rhodos plan.
Ett tomrum lämnar du nu i vårt Nyköping där du kört permobil kross.

Tänk vad lite vi vet om varandra, när vi går här på vår himlakropp,
Här får vi besked på SMS av Dick att vår kära Kaj kört sitt sista lopp.
På solig strand vi får ett sorgligt besked att en löparkamrat gått bort,
plötsligt känns livet utan vår kämpande Kaj i spåret så torrt.
I våra minnen finns du kvar med ditt glada sinne och humöret på topp.

Sitter på vår Rhodosbalkong och njuter en lunch då mobilen stör,
det är Lasse T, en gammal arbetskamrats svaga röst jag i luren hör.
Min livskamrat Agneta har gått bort hör jag Lasse säga med sorg i röst,
hans stöd i livet, hans allt, det är så svårt komma med lindrande tröst.
En ung livs kamrat, jag undrar varför är livsgnistan ibland så skör.

Tänk så lite vi vet när vi går här på vår jord bland alla vi känner,
tänk så lite vi vet om vår omgivning och alla våra vänner.
Borta är nu tre vänner som alla förgyllt våra liv på olika sätt,
de sitter nu och ser på oss, ler och tänker allt var inte alltid rätt.
De spelar och sjunger, bland alla de fiolen under hakan spänner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

20 − tolv =