Igår hade vi allvädersdag.

Vilken dag, stilla löprunda, öde strand,
solen värmde fötter i mjuk sand.
Oroligt hav efter nattens vind,
morgonbris stryker lent min kind.
En ljuvlig frukost oss trollband.

Under parasoll i solstolen,
hördes musik från havsfiolen.
Var det regndroppar eller stänk av hav,
var det drömmar som vinden gav?
Vågorna stänkte på tösen med kjolen.

Från sydväst himlen plötsligt skiftade färg,
ingen blå himmel syntes över Rhodosberg.
Vi tog våra pinaler, lämnade havets vågor,
hann inte med ställa någon av alla frågor.
Havets dån gick genom ben och märg.

Läs Mer

Skön vila för människor och djur.

Första höstdagen är över med ett stilla regn där vi bor,
glada var människor, glada var betesmarker kor.
Nu spirar naturen på nytt, hagen får vacker klädedräkt,
kossan viftar på svansen när han det gröna upptäckt.
På stranden ses i morgonrodnad fiskande öbor.

Nu börjar vilotid för alla som haft med turister att göra,
Nu städar man stränder där allt är en enda röra.
Restauranger får en tids vila före nästa säsong,
Man målar, snickrar på gammalt och nytt dagen lång.
All är så glada när inga turister störa i deras göra.

Läs Mer

Två pensionärer.

Gumman min kämpar med varje steg,
pensionär, men ändå ett kneg.
Leder värker, en höft likaså,
sliten, men kämpar ändå på.
Att gnälla är ingen utväg.

Doktorn säger, det är bra att röra på kroppen,
bra för höften och bra för knoppen.
Det är ju det jag gjort hela livet,
sämre förstå hur korsord är skrivet.
Där åker vi ofta på proppen.

Ett stilla regn under morgonrunda,
så mjukt mot huden, det dagen grunda.
Nu skiner solen åter över vår bostad,
dofter ligger kvar av blommor och blad.
Snart har vi klarat vår runda.

Jag som fått en tia försöker istället med poesi,
det är livet, då känns hjärnan fri.
Då får jag själv i minnet formulera vad som hänt,
tvingas hitta vad hjärnan skrivit ner på pränt.
Vad hjärnan vet kan ingen lägga sig i.

Läs Mer

Skrämmande miljöproblem.

Jag läser om människors liv i olika länder,
tänker på allt elände som över jorden händer.
Folk flyr från Ebolaepidemi i Kongo Kinshasa,
orsaken torka och vattenbrist till allas fasa.

Här just läst färdigt Hans Rosling livs uppgift,
hoppas det hjälper en del som kom som skrift.
Att någon kan förstå hans sätt att analysera,
att någon har kraft ta över, förstå och reagera.

Läs Mer

1946. Det var tider det.

Minns när jag var liten, enda bil som fanns var taxi, bulle,
De ägde stan, körde i full rulle, kallades även taxidrulle.
Minns när spårvagnen på Karlbergsvägen rasslade förbi,
chauffören svängde gasarmen för oss barn trodde vi.
Orsaken var passagerare som inte visste var de skulle.

Satt på trappan vid vår bostad och såg häst med tornister,
mumsade gott då mjölkbudet lämnade dagens kanister.
Spring nu över gatan och köp mjölk, här får du en kanna,
se upp för spårvagn, kom ihåg att inte i affären stanna.
Mamma sa, jag betalar efter lunch kan du hälsa vår mister.

Läs Mer

Vad lite vi vet om varandra.

Läste i SN dagen när vi for till Rhodos att vår vän Therese lämnat oss,
dagen före på storgatan i stan med sin permobil hon ropade moss.
Borta är nu en glad vän som alltid hade ett ord till oss alla på stan,
vad som har hänt fick vi inte höra innan vi for iväg till vårt Rhodos plan.
Ett tomrum lämnar du nu i vårt Nyköping där du kört permobil kross.

Tänk vad lite vi vet om varandra, när vi går här på vår himlakropp,
Här får vi besked på SMS av Dick att vår kära Kaj kört sitt sista lopp.
På solig strand vi får ett sorgligt besked att en löparkamrat gått bort,
plötsligt känns livet utan vår kämpande Kaj i spåret så torrt.
I våra minnen finns du kvar med ditt glada sinne och humöret på topp.

Sitter på vår Rhodosbalkong och njuter en lunch då mobilen stör,
det är Lasse T, en gammal arbetskamrats svaga röst jag i luren hör.
Min livskamrat Agneta har gått bort hör jag Lasse säga med sorg i röst,
hans stöd i livet, hans allt, det är så svårt komma med lindrande tröst.
En ung livs kamrat, jag undrar varför är livsgnistan ibland så skör.

Tänk så lite vi vet när vi går här på vår jord bland alla vi känner,
tänk så lite vi vet om vår omgivning och alla våra vänner.
Borta är nu tre vänner som alla förgyllt våra liv på olika sätt,
de sitter nu och ser på oss, ler och tänker allt var inte alltid rätt.
De spelar och sjunger, bland alla de fiolen under hakan spänner.

Läs Mer

Åter en dag att koppla av.

Solparasoll i rader som skyddar mot brännande sol,
det är septembertid, turister fyller idag varje stol.
Det är söndag, havet vilar efter nattens vind,
hunden Loula kär står och väntar vid sin grind.
Sluter ögonen, hör herdens locktoner likt fiol.

Inte en våg som bryter spegelblankt hav,
Ett ljus i djupet som solstrålar gav.
Ingen stress, inget buller, inget mobilsamtal,
ingen bil som tutar vilt, inget radioskval.
Ett hav, för många glädje, för andra en grav.

Läs Mer

Vilken förmåga.

Hans Rosling. Hur jag lärde mig förstå världen,
allt för tidigt vi förlorade hans sällskap på färden.
Nu har jag ändå läst den livsgärning han utförde,
en man som livet igenom sitt mantra framförde.
Att lyssna på alla var den enklaste åtgärden.

Hans förmåga var för oss alla helt unik,
du duger bra som du är borde vara en rubrik.
Testa dig själv om och om igen,
ifrågasätt din tanke, lyssna på din vän.
Lyssna på andras vägar utan att ge kritik.

Min beundran för denne man är total,
han låg alltid ett steg före när tuppen gal.
Han lyssnade, drog slutsatser med dialog,
med gruppen han lösning på problem såg.
Kom ihåg, hans kunskap vid födseln var minimal.

Läs Mer

Tiggeri är inte värdigt.

Bort med tiggarna från gator, torg och butiker,
orsaken är att hemlandets regim dem sviker.
Låt dem få tak över huvudet i tomma lokaler,
sätt dem i språkkurs med pensionärskanaler.
Låt pensionärer sköta omsorg i deras boende,
alla vet vi att flyktingar är av hjälp beroende.
Ge ensampensionärer för detta en extraslant,
inte lätt bli isolerad pensionärsgubbe eller tant.
Tiggarna ska inte behöva sitta på gatan och så split,
dessutom måste vi få bort de som skickar dem hit.

Läs Mer