Bellman vår vän.

Vår vän Gustav den lII frågade en gång,
om jag och min hustru ville höra skönsång.
Det var poeten Bellman han tänkte på,
vi visste inte, skulle vi säga ja eller avstå.
Stora skogar, vägen var skrämmande lång.

Hästar skulle vi hyra för denna storstads tur,
i skogarna fanns vägpirater och vilda djur.
Vägen till Drottningholms slott tog flera dagar,
vi bytte hästar och övernattade i hagar.
Överallt var stora skogar av gran och fur.

Efter en tur på flera dagar såg vi Brunnsviken,
slottet vid viken gjorde ingen besviken.
Kungen frågade om vi var trötta och ville bada.
ett bad före Bellmanträff gör er säkert glada.
Vi märkte snart nog att kungen inte var sniken.

Snart hörde vi Bellman från slottets teaterhus,
ljuvliga toner och en röst, både mörk och ljus.
Han gick från rum till rum och spela på sin cister,
vi följde hörde visor och anekdoter av mister.
Från Slottets väggar kunde vi ana vindens sus.

Det blev en underbar tur i musik av en lärd,
konungens vän visste att underhålla sin värd.
Dagen med Bellman toner gick alltför fort,
snart nog var tid att kliva ut från slottets port.
I mörkret började en lång och farlig hemfärd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × ett =