Här går jag och drömmer.

Om Svenska Akademin jag går här och drömmer,
oskyldigt blå jag mina ögon i tankar gömmer.
Det brinner en eld om att något är fel,
har de berördas ego blivit till torkad gel.
Att striden var hård att komma hit man glömmer.

Var finns den rättvisa vi alla eftersträva,
den eviga för alla som skulle vara så bra.
Som hela tiden av orätt så lätt rubbas,
även för de som av akademin dubbas.
Intet som är skrivet är givet att ta.

Pristagare akademin under åren hunnit prisa,
funderar vad de fått av de så kallade visa.
Nu måste det bli slut på invaldas avhopp,
de som sovit i sin roll måste nu säga stopp.
Annars finns risk att hela akademin blir en lisa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tjugo − sju =