När dåtiden möttes i nutid.

A
Nu du Bellman har jag varit och lyssnat på dina toner,
minnesvärda, idag värda många, många miljoner.
B
Nej du min vän, i Athen har jag inte varit i nutiden,
om ens någonsin, men poesin är skön för friden.
Jag tror du Anacreon läste en gång för Faraoner.
A
Det jag hörde var röster med rötter ur Hellas saga,
därtill bouzokitoner då tider var elände, alla klaga.
B
Mitt instrument var som du vet inte bouzouki,
släktingen heter Cister som jag använde för mitt frieri.
Jag spelade en gång Fjärild Vingad syns på Haga.
A
Men toner och ord finns där i kärlek för alla,
texter för bord, där tårar finns, dansen kalla.
B
I detta har du så rätt min vän i Bouzouki gränder,
mitt svar med Cister många kärleksdrömmar tänder.
Idag jag vill för alla par i bouzoukiland spela och tralla.
A
Ett land som detta du min vän, med tidlös historia,
slitna gator, gränder och hus. Det är Euforia.
B
Som sagt, en dag ska jag företa en tur till Antiken,
jag som vet det mesta om den gamla romantiken.
Då kan vi tillsammans ta fram en nutids aria.

Läs Mer

Nu kastar vi loss på Attalos.

303. Kjells ”tankesmedja ”. 20171030.
Nu kastar vi loss på Attalos.
På väg från Rhodos. Har lämnat vårt paradis,
för den här gången. Det var regn, åska och dis.
De kunde väl bjuda på bättre avskedsväder,
nu väntade vi på flygplatsen i våta kläder.
I övrigt fick vädret på resan klart första pris.

Väl framme i Athen efter en timmes flygtur.
Regnskyar borta, sol och blå himmel låg på lur.
Tunnelbana tog oss från flygplats till Attalos,
Där skulle vi nu njuta och från resan vila oss.
Det blev Monastiraki kvarter utan någon skur.

Läs Mer

28 oktober. OXI dagen.

Det har inte varit Greklands National dag idag,
men OXI dag. Metaxas han sa OXI med drag.
Dagen betyder lika mycket för detta land,
det hände den 28 oktober 1940 i samband,
med Mussolinis ultimatum och hot om hårda tag.

Joannis Metaxas sa nej till detta krigsspel,
i detta spel vill vi Greker inte ta del.
Vi vill förbli Hellas, inte ett axelband,
det blev ett rungande nej från Hellas land.
Framtiden visade att Italien gjorde fel.

Landet Grekland med rötter före antiken,
är ett stolt folk där OXI inte gör någon besviken.
Den 28 oktober visar folket stolt sitt nej,
det är parader, musik och dans. I varje by är galej.
Man har festligheter, gör allt för publiken.

Läs Mer

Du Bellman och diem.

Du Bellman, på 1700 talet, hade du fritid?
fångade du dagen eller formade du den i frid.
Var det Crea Diem eller Carpo Diem?
Din skaldekonst, är den i grunden poem.
Var grunden mellan Grekiska och Latin en strid.

Du Bellman, på 1700 talet, hur var din skolgång?
var det matte, språk, välskrivning och sång.
Vad hade läraren för behörighet att lära ut,
När tog dagens lektioner för eleven slut?
Var det lektioner i allt dagen lång.

Du Bellman, på 1700 talet, läraren var privat,
enda eleven var du, inga andra elevers gnat.
Ett geni uppmärksammade din förmåga,
det blev en livslång klar, sång och ord låga.
Det blev ord på vers, det blev vers på prat.

Läs Mer

Fånga dagen. Forma dagen.

Fånga dagen är inte lätt,
har försökt, blev inte rätt.
Dagarna går, varför fånga,
dagarna är så många.
Räcker åt oss alla,
låt årets dagar falla.
Alla dagar kommer åter,
för missad dag ingen gråter.
Minnet sviker, man glömmer,
vilken dag fångsten gömmer.

Carpe Diem, är det så det ska vara,
är det med latin man lägger snara?
Men minnet är likafullt på glid,
det dagliga livet är alltid en strid.
Trots allt finns dagarna där,
en del gånger till besvär.
Är dagarna korta eller långa?
lika fullt är de svåra att fånga
Ät, drick och var glad var dag,
så uppfyll Carpe Diem till lag.

Bättre är för oss alla. Crea Diem.
då finns tid till eget poem.
Inget hinder finns i vägen,
vem gör då din dag förlägen.
Du formar den tid du har,
du skapar var dag som är kvar.
Allt du gör är eget ansvar,
men friheten finns där för envar.
Vad du gör är det ”Crea Diem”,
Allt du gör är ditt eget problem.

Läs Mer

Hvad behagas undrade en gång vår skald.

Hvad behagas, frågar man vid möte med en kvinna,
vilka ord. Vad för mening kan man med detta vinna.
Hvad behagas, kan det vara att känna närhet?
hvad behagas undrade en gång Bellman vår poet.
Mycket finns att i dessa två enkla undrande ord finna.

Hvad behagar, kan det vara att kärlek ge,
kan det vara trygghet, att rikedom få se?
Två vackra ord, så lika de två i första vers,
ändå så olika, kan ibland gå på tvärs.
Svaret är att man aldrig vet vad som ske.

Hvad behagas, en fråga till kvinnan vid din sida,
om önskemål så olika, som många strida.
Hvad behagar min herre, av vad du ser,
finns där något som vi i livet gemensamt ger.
Är att behaga så mycket mer än att lida?

Läs Mer

En dag att minnas.

Vaknade i natt omkring klockan tre,
det var dånet av regn jag fick se.
Tyvärr allt för kort, någon enstaka smäll,
får se och höra vad som sker i kväll.
Risken är att blåsten åter sommar ge.

Trots allt blev det en vilodag från solen,
det blev till att surra fast solstolen.
Åkte tur till kära familjen utanför byn,
vaktade höns och getter i ett skogsbryn.
Kändes som en herde, långt från pinnstolen.

Vem kunde tro att man på gamla dar,
blir för hundar, höns och getter som en far.
Det är svårt att med ord beskriva denna dag,
trots allt blir man för djuren ganska svag.
I deras ögon man får all den kärlek de har.

Läs Mer

Tack för sol, hav, musik.

Ligger på Gennady stranden,
Över oss känner vi sambanden.
Sambanden mellan oss och solen,
Vi hör livet i Bozoukin och fiolen.
Det är en taverna vid havsstranden.

Snart åter vi lämna denna miljö,
Till kyla, regn och smutsig snö.
Har varit här i över en månad,
Längtar åter, är någon förvånad?
Det blir tårar då vi lämnar vår sagoö.

Igår njöt vi av middag på Platanos taverna,
I byn Lachania, fick av oss stor stjärna.
Arnie, kalamares, psaria, keftedes, Retzina,
Vi säger Efxaristou till allt det goda fina.
Till allt detta vi återkommer gärna.

Läs Mer

Rhodos du gamla stad.

En ödla så grön, pilar iväg,
på den grå muren, hör våra steg.
Stannar, blick stilla,
ögonen lyser på den lilla.

Ostadiga steg från ett äldre par,
som av livet inte har hälften kvar.
Väcker ödlan där på muren,
fortsätter kvickt murturen.

Stora stenar med springor här och var,
gömmer ödlan som nyss var kvar.
Stora stenar, vem har satt dem där?
var det en gång Riddarnas egen här.

Ett fantastiskt bygge på den tiden,
hur var det möjligt mitt uppe i striden.
Ödlor, skalv, rötter och strid,
det mesta kvar, idag vilar där frid.

En Grekinna nickar vänligt vid sin dörr,
det är lugnt och stilla, inte som förr.
Snoppar bönor där hon sitter på en pall,
i gränden bakom hörs hundskall.

En kisse sitter på stenen vid pallen,
kisar lugnt mot solen, van vid skallen.
Spinner då vi säger några ord,
gumman går in till sitt köksbord.

Läs Mer