Det heter fotboll.

Jag hörde det finns något som kallas fotboll,
en boll sparkas framför folk som skriker sig blåa.
Elva man springer runt en stor boll utan kontroll,
man spelar trumma och alla skriker gå påa.

De har byggt något som heter Stockholms stadion,
det ligger vid Vallhallavägen, är fyllt med läktare.
Där skall vara idrott enligt gamla Grekers tradition,
undrar om det mellan tornen skall gå väktare.

Själv satt jag och skulle se detta skådespel på TV,
men det var ett dunkande på trummor hela tiden.
Bengaleldar i en dimma var det ända jag kunde se,
någon sa att det var AIK som vann derby striden.

Läs Mer

På resande fot i Badland, South Dakota.

211. Kjells ”tankesmedja” 20170730.
På resande fot i Badland, South Dakota.
Minns en resa till det stora landet i öster,
till häst vi fick träffa främmande röster.
Träffade delar av ursprungsbefolkningen.
deras tal var mjukt som änglasången.
På hästryggen de satt som i ett hölster.

I en träddunge till skydd mot solen,
blev marken med en filt sköna stolen.
Vi bjöds på måltid vi aldrig glömmer,
så enkel med vänner, vi ännu drömmer.
Efter mat hästryggen några timmar igen.

Vi såg en mäktig man på en bergsrygg,
han hälsade med en gest från hästrygg.
Sedan var han borta med sin fjäderskrud,
som en vålnad, en uppenbarelse utan ljud.
Han satt barbacka på hästen så stolt, så trygg.

Läs Mer

Åter en dag med min kära. Ett gästabud.

Åter en dag med min kära,
idag skall vi Nyköpingsorten ära.
Det blir till dansbanan vi stegen styra,
Där väntar oss dans i ”Gästabudsyra”.
Vad kan man mer av en 275 åring begära.

Vi skall lyssna till dragspelsmusik av ett gäng,
från Stockholm, ”Accordion Club”sväng.
Till dragspel skall jag min käraste bära,
om orken finns jag kan ej svära.
Om inte får det bli staket häng.

Läs Mer

Politiker, slå vakt om din makt. Trovärdighet.

Ibland har jag svårt att förstå våra politiker,
jag frågar mig oroligt om vi lever i samma värld.
Gång på gång de manipulerar och väljarna sviker,
de har alltid förmåga att slingra sig på sin färd.

Det handlar inte om ett visst parti,
de är alla lika kålsupare.
De manipulerar sin empati,
deras övertygelse går inte djupare.

Ministern för invandrarfrågor är nöjd,
det låter som att inget hänt?
Att få hit ungdomar är en fröjd,
vem månar om dem, läget är spänt?

Att släppa in ungdom i landet,
utan att ta ansvar för deras liv.
Har ingen märkt sambandet,
De måste ha jobb och tidsfödriv.

Att läget är spänt är helt klart,
gång på gång det är våld i förort.
Att lämnas vind för våg är inte smart,
De som får komma behöver hjälp fort.

Läs Mer

Livet som Bellman i en ny tid. 1740-2140. Del 4.

Funderar ibland på hur vår ungdom mår,
de har en dosa i handen som de kallar mobil.
De går omkring och pratar allt vad de förmår,
har lock för varje öra, vad är det för stil.

Igår missade jag min musikdag med vänner,
många undrade säkert vad håller gubben hus.
Vissa firar där nog ändå av de som jag känner.
på Djurgården ställer de alltid till bus.

Jag funderar ibland över mina trogna vänner,
de har satt upp en minnessten vid Klara kyrka.
Jag klättrar upp i tornet för att se de jag känner,
ropar till ”Nisse” Ferlin, kom och känn din styrka.

Läs Mer

Livet som Bellman i en ny tid. 1740-2140. Del 1.

Mitt liv har gått in i en ny tid,
jag minns Gamla Stan i vår huvudstad.
Förr var livet alltid en strid,
fanns rent vatten fick man vara glad.

Sotiga gränder, skit på trottoaren,
kalla hus, diskvatten från fönster.
Onyktra gubbar i bazaren,
det var dåtidens mönster.

Sedan minns jag gatans första avlopp,
vatten från en kran och innetoalett.
Myndigheterna sa för vidare svineri stopp,
att lära om till nya tider var inte lätt.

Det började bli ordning och reda i stan,
polismästaren var inte längre mutbar.
Jag kunde spela, sjunga för kung och kaplan,
Jag kunde sjunga i kyrkan för bröllopsdag.

Läs Mer

Mitt liv som Bellman. Del 3.

Jag börjar bli till åren,
märks på de andra fåren.
De går med huvudet ner,
ingenting de ser.
Kan bero på de långa håren.

Jag börjar bli till åren,
märks på de andra fåren.
De håller ihop huvudet med lur,
sjunger med öronen i moll och dur.
Fråga mig inte hur.

Så var det inte när jag var ung,
med stränginstrument blev man kung.
Det gällde att dikta och sedan lira,
tacken blev på Gyldene Freden en bira.
Ibland en tur med Ulla i klöver och ljung.

Läs Mer

En dag i svampskogen.

Sitter i min blåbleka trästol,
drömmer om tider långt före fiol.
Åkte med mamma och pappa till svampskog,
att komma till den var ett väldigt knog.
Väl på plats hittade vi vår kantarellskog.

Åkte spårvagn till den gula bussen,
vid Tjärhovsgatan ovan Slussen.
Med bussen till Tenntorp eller Snörom,
det var så vi till svampskogen kom.
Alltid åk sjuk kom jag fram så sorgsen.

Efter en promenad jag åter började leva,
såg kantareller i en mossbeklädd bergsskreva.
Karl Johan även den en utsökt matsvamp,
liksom röksvamp som vi fann i vår kamp.
Nöjda vi for hemåt med en och annan reva.

Läs Mer

Mitt liv som Bellman 1740 -2017. Del 2.

Räddning i dessa svåra tider blev båtar från Ryssland och Shanghai,
De kom med spannmål och hembränt smuggelsprit till kvarnens kaj.
Jag Bellman skulle aldrig här i Norden tillåta drycken Retsina,
smakar mögel sa Fred och hans dotter Kajsa Stina.
Så sa hon när jag mötte henne i Gamla Staden med en snubbe i kavaj.

Hon talade om Stenborgaren, en kryddad nubbe,
vår konung som styr yrar om dolmar och Retzina en konstig snubbe.
Det var visst något han släpade hem efter ett krig långt tillbaka,
han tvingade alla sina undersåtar att på skiten smaka.
Det var då Silvia fick nog och lämnade sin gubbe.

Många gånger har jag i min ungdom besökt Strömparterren,
var ett ställe vid Norrbro för den fine damen och herren.
Tänk när den utvalde går med nådiga luntan,
månntro personen har i kavajfickan pluntan.
Varför inte köra nådiga lungan i vagn bakom märren.

Har hört att nådiga luntan nästa år skall köras av Viktoria,
vore ett sätt att rädda Konungens skamfilade gloria.
Själv skall jag nu ta mig ner till ”Den Gyldene Freden”,
där träffar jag mina törstiga vänner, där har vi våra reden.
Ibland kommer Silvia och Viktoria, men det är en annan historia.

Läs Mer

Mitt liv som Bellman 1740-2017. Del 1.

Ett stycke dryckeshistoria i min levnad,
gjorde mig både sorgsen och glad.
Inte för att min törst har varit så svår,
men jag har sett hur det för olycksbröder går.
Där finns under århundraden en hel rad.

Jag försöker här berätta mitt livs historia,
det är sanningen, inte dolt med någon gloria.
Redan i tidig ålder, som ett litet barn,
fick jag av vännen Karl Isidor jobb på Öllösa kvarn.
På plats fick det ej finnas Öl, vilken promemoria.

Det var inte lätt att leva under sådan förordning,
Men för att få jobbet kvar måste jag följa ordning.
Det var torra tider, men från Franska vänner,
kom en dryck som vi alla numera känner.
Hette vin, som Karl Isidor gillade till vår förvåning.

Läs Mer