Min sanning. Stockholm, Stadsholmen.18.

Det börjar bli tröttsamt att irra omkring. Det börjar bli tröttsamt av ingenting.
Namnet på slottet var Tre Kronor förut. En brand ställde till, Lejonkulan var slut.
Själagårdsgata,Köpmangata, Kåkbrink. På Österlånggata kopplade jag av och tog en drink.

Du store, en riktig Klarabohem. Så säger de jag frågar, vem kan man lita på?
Du sökte dig till friden för att få ett stycke spisbröd i din mun. Nej inte i Skellefteå.
Nu har jag letat och frågat på konditorier i varje litet hörn av vår stad.
Du är ganska mager. Beror det på 5-2 dieten, matbrist, eller vad?
Vad är nu orsaken till att det är så svårt att finna dig. Var kan du nu stå?

Min vän Dan hamnade i skolan redan vid sin födsel, var dessutom Skattlös.
Var kan jag nu hitta Luossa gubben, de sägs att med fiol eller luta blev det klös.
Jag försöker få klarhet i om nummer på hotellvistelse var 11 eller 23.
Men hotellpersonalen svarar mig när jag frågar. Säg de, säg de?
För mig är problemet att hitta killen Black Jim. Jag känner mig hopplös.

Läs Mer

Min sanning. Stockholm, Stadsholmen 17.

Dagarna blir kortare för varje dag. Mörkret och kylan är inte till behag.
Man ser bylten vid mången husgrund. De fryser, de hoppas varje stund.
Diktare de drömmer och skriver. De framför och sanningen beskriver.

Sanningen och fantasin är något som du lyfter fram i din förmåga.
Med enkla, raka texter och humor du var för vissa en plåga.
Det var ju inte kul för killen som råkade befinna sig på fel ställe.
Den stora typen som du beskriver ramlade ner från en sängskrälle.
Vem vet inte du, vem vet, vad vet inte jag om livet, är en ständig fråga.

Din poesi jag söker i en skön dialekt, du har förmåga. Blev åtalad men fri.
Din lyras strängar jag hörde brast. Du var ett fenomenalt språkgeni.
Vem kan ha sett dig här någonstans i Stadsholmens trånga gränder.
Skrik till ni som känner till denna man, på sina sjukdomar fick han aldrig pli.
Jag tycker mig höra hans röst när jag ett källarfönster passerar förbi.

Läs Mer

Min sanning. Stockholm, Stadsholmen.16.

Jag söker dig överallt, har ingen plan. Var är du gamle man, skål ta mig fan.
När jag träffar boende på Stadsholmen. Den kan vi inte hitta bland alla män.
Killen inte alltid rumsren. Av malaria och herdediktning ändrades livets scen.

Ihop med ett gäng kompisar han framför ballader av bästa sort.
På Mosebacke han körde visor. Bromsen och flugan kom bort.
En anna del för denne kille är barnmusik, ja även en författarsyssla.
Rajtan tajtan blir det lite då och då. Med böcker han lugnt kan pyssla.
Att dina visor innehåller humor är klart, mycket du skriver är kort.

Parodier, psalmer och folkvisor hör till en liten del av ditt diktarliv.
Din produktion växlade från gång till gång, det är ett skönt driv.
När jag träffar dig ska jag ställa en fråga om Björngårdsbrunnsgata.
Du var den äldste av 14 barn, du både diktar, sjunger och kan prata.
Jag går runt, runt. Men inget hjälper. Varken frågor eller ständiga kliv.

Läs Mer

Min sanning. Stockholm, Stadsholmen.15.

Här ligger Stora Nygatan 21. Kan det verkligen vara rätt.
Det skulle vara Saga Sjöbergs Kaos. Månne de tagit paus.
Nu hittar jag istället Irländsk mystik. O Connells, för pub publik.

Kan det vara det ställe där man en gång satt på långa bänkar vid långbord.
Saga hon såg till att trivseln var på topp och sjöng visor med Franska ord.
Jag har hört rykten att det skulle vid ”den stora Konungs gatan” finnas.
Jag har nu gått gata upp och gata ner, alla säger det namnet kan jag inte minnas.
Någon kunde berätta att den gatan blev troligen för länge sedan helt omgjord.

På vispråmen Storken hände det att någon smög ner och sjöng med darr.
Här minns jag hur en storväxt kille Bosse Åkerström hissade upp sin gitarr.
Jag minns det var med spänning, jag ung kille smög dit för att se och höra.
Artister kom och gick, musiken, sången växlade, allt var en härlig röra.
Snart flyttade Storken till annan plats, till Saga styrde jag då min knarr.

Läs Mer

Min sanning. Stockholm, Stadsholmen.14.

Här går jag omkring i gränder och prång, lyssnar efter gamla tiders sång.
Efter Lars Wivallius från Vivalla, även efter Lars Lasse Lucidor mina rop skalla.
Ingen av dem har jag ännu funnit, men mängder av nya vänner har jag vunnit.

Du irrade omkring i dit liv över delar av vår världsdel.
Du är var inte den jag trodde, jag hade alldeles fel.
Du var en vagabond med namnet Erik Gyllenstierna.
Av somliga ansågs du vara en solochvårare, vilken stjärna.
Vad jag förstår var hela ditt liv kärleksäventyr och spel.

I mina eftersökningar har jag på Kinhaestagatan hamnat.
Efter källaren Fimmelstångens läge har jag nu famlat.
Men inte fanns där någon krog med detta namn idag.
Jag hörde av gamla grannar att stället inte varit till behag.
På denna gata är det många som med bössan skramlat.

Läs Mer

Min sanning. Stockholm, Stadsholmen.13.

I nutid ska man inte tro, att våra visakrobater hittar ro.
Jag söker i gränd efter gränd. Men av ingen är någon känd.
Jag har sökt i torp. Jag har hört någon hacka i jorden med en korp.

Här springer jag och letar, här letar jag i smått.
Med barnböcker jag kletar, sånger smakar gott.
Där finns låtar så små, så små. Där var lejon i de blå.
Med humor i dina visor finns mycket att tänka på.
Det mesta av det bästa, du gjort visor av uppslag du fått.

En annan kille jag söker och tänkte bjuda till fest.
Är du som vanvördiga visor skrev allra mest.
Andra var Trubaduren, Amerikabrev och hästen som aldrig dog.
Du berättat om fimpar och stickor, haft med livet ett knog.
Med Labans tvenne döttrar i torpet du levde allra bäst.

Läs Mer

Min sanning. Stockholm, Stadsholmen.12.

Medeltidens slut var inte lätt, på Stadsholmen levde man tätt.
Alltför tätt för att kunna leva gott, utom de som en vinstlott fått.
Det kunde låta så här, ena stunden speleman, nästa till besvär.

Ligger du här i rännsten bror?
Utan strumpor, utan skor.
Vad har hänt, var har du varit?
Sist hade du med spel ett bröllop övervarit?
Jag bjuder dig in till fest att spela med oss andra.
För att du hamnat här du Fredman ska ingen dig klandra.

Sitter du här du lille syster?
Så ledsen, så dyster.
Vad har hänt, har vännen farit?
Igår var du så yster, var har nu du varit?
Jag bjuder nu till fest, så du åter blir glad.
Är det inte så att du är ägare till krogen Ulla Winblad.

Läs Mer

Min sanning. Stockholm, Stadsholmen.11.

Jag börjar nu söka mig runt bland alla visvänner här i våran stad.
Jag tänker på alla visor, saknaden av pråmen gör mig inte glad.
Tänker på Cornelis på vispråmen Storken där han roade oss alla.
Minns dagar på pråmen, ett ställe dit ungdomen en gång knalla.

Här sitter jag med min luta vid havet på en klipphäll.
Jag spelar, jag drömmer, de é kväll, de é kväll.
Jag för handen över lutan,hör musiken studsa på havets vågor.
Jag spelar, jag hör, musiken studsa, musiken studsa.

Jag ställer frågor, knäpper med fingrar, berättar om livet.
Hör toner från älvan i skogen, det susar, det susar.
I min dröm en kille som är större än livets frågor.
Det smakar bra med, glass och punsch, glass och punsch.

I min dröm jag sitter vid Joseph, lyssnar på hans protester.
Hör vatten från forsen, det brusar, det brusar.
I min dröm jag har om livets mysterier många frågor.
Han dömdes för mord. Mannen som aldrig dog, aldrig dog.

På en oändlig naturstig med ofantligt mycket rötter,
där går jag så sakta på, med mina trötta fötter.
I mina tankar på livets frågor är det lätt att man går fel.
Men i min ensamhet är jag trygg och hemma i min själ.

Läs Mer

Min sanning. Stockholm, Stadsholmen.10.

Nu gäller att bjuda våra visartister som under 100 tals år spelat för oss medborgare i stan.
Vi måste hitta ett budskap som berör alla, en dag på ”Den Gyldene Freden” är min plan.
Först av allt gäller att hitta våra gamla versmakare från 1600 tal. Inte alltid så lätt gjort.
Postgång, telefon är inte aktuellt. Hur hittar man någon idag som har okänd vistelseort.
Våra vänner innanför himlaporten är nog inte intresserade att komma ner igen för en fest.
Jag tror de har fått nog av slit och släp, här mår vi gott, att stanna här uppe är nog bäst.
Vi tar kontakt med Svartbrödraklostret och ber dem söka efter alla, i våra gränder.
Munkarna brukar hjälpa våra tiggare och musikanter. De vet alltid vad som händer.
Jag märker trycket, känner alla från medeltiden till de tider som idag gäller i vår värld.
Har lärt känna en del, som stensprängar Kalle Valgren och hans odödliga hästs färd.
Jag kan ju också passa på att gå runt på våra krogar och söka efter törstiga gäster.
Kolingen, Stampen, Engelen, Tennstopet och viskrogen Kaos, alla ställen för fester.

Läs Mer

Min sanning. Stockholm, Stadsholmen.10.

Mina vänner , vad tycker ni om Stadsholmen, så vackert kringgärdat på alla håll av vatten.
Vart man än går kan man se den mörka skimrande ytan och höra dess kluckande om natten.
Vilket underbart ljud, som att ligga i en vagga och känna av livets upp och ned gång.
Som att sitta på en uteservering en sommardag och njuta av Bellmans senaste sång.
En gång i tiden var vattnet som finns runt holmen en stinkande kloak av brist på miljötänk.
Idag kan vi ta oss ett dopp i detta vatten, njuta av stadens sorl, se solglittret i havs stänk.
Var bor du idag. Trångt, kallt, på ovansidan av taket grästorv. Ingen ved för frusen själ.
Det är där jag bor, uppe vid taknocken på Prästgatan 78, Carl Larsson, en riktig eldsjäl.
Vi är många poeter som lever här på Stadsholmen som kan berätta om ett liv i armod.
Många är vi som på nätterna gömt oss här och frusit i Bazarerna under en enkel bod.
Hur är det med ved en hård vinter här i staden, räcker det till att värma alla bostäder.
Fanns det i 1700 talets elände tid för vår konung att bidra med värmande kläder?

Läs Mer