Pensionärshumor.

Vad är det för ett par som sitter där i ett uteplats hörn.
Minnet? Det är ju vi som nickat till, vi har tagit oss en törn.
Vägen är ojämn över utealtanens plankbelagda golvyta.
Det är lätt för en gamling att snubbla med sin middags gryta.
Om jag orkar ska jag till nästa vår byta beläggning.
Om jag inte orkar ringer jag till en flyktingförläggning.
Där finns säkert någon som blir glad att få hjälpa till.
Man säger att kroppen ryster, det är svårt att sitta still.
Grå och stapplig må man bli som gamling i kroppen.
Men klarsynt och rapp det är man fortfarande i knoppen.
Inte kan väl skymningen falla på tidigare än förr?
Men ringklockan har fått en svagare klang på min dörr.
De små blommorna lyser mycket mer i vår trädgårdslist.
Så var det inte förr, så vad gäller syn är det ingen brist.
Hur är det? Har vi hunnit med något kaffe i morgonstund?
Morgonen är över, nu väntar frukost som en viktig grund.
Men en kopp kaffe till skulle göra gott för en pensionär.
Den mesta tiden nu går åt till att leta efter någon makapär.
Nu har jag också hört att man ska dricka kaffe i mängd.
Då bibehåller man minnet utan att känna sig ansträngd.

Kommentarer till: “Pensionärshumor.

  1. Nu när både du och jag går mot höst
    ljuder nu din ljuva röst
    med hopp om knoppens goda tider
    även om övriga kroppen lider!

    Det känns bra med denna anda
    även om man horisontalt kan landa!

    Här en hälsning från Svinsjön du får
    Nu väntar vi på vår nya och bättre vår!

    Anmäl kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*