Möte med Libanons statsminister

 

 

 

 

 

 

Jag har under de två senaste veckorna varit väldigt upptagen. Jag har varit på besök i mitt hemland Libanon.

Ni undrar kanske hur och varför jag fick träffa Libanons statsminister Saad Al Hariri under min resa.

Det hela började med att jag skrev ett privat meddelande till honom på instagram.

Jag berättade för honom om mig själv, att jag är en libanesisk tjej som har bott i Sverige sedan 1989 och har en dröm om att få träffa honom o.s.v.

Efter ett tag fick jag ett svar, vilket verkligen chockade mig.

”Sure” stod det, självklart skulle jag få träffa statsministern . Jag skulle bara meddela när jag var framme i Libanon.

Några dagar efter jag kommit fram till mitt hemland Libanon, meddelade jag den libanesiska statsministern att jag var framme.

Då fick jag ett privat meddelande från honom igen på instagram. Han skrev att han ville ha mitt nummer och att hans office skulle kontakta mig ang. förslag om tid och plats för möte.

Jag skickade då mitt nummer…trots att jag hade svårt att tro att det var sant.

Dagen efter fick jag ett samtal på min mobil.

Det var en man som undrade om jag är Madame Samah 🙂

Han presenterade sig som en arbetare på statsministerns kontor.

Han sa att jag var välkommen till Bet Al Wasat, som är den libanesiska Statsministerns officiella hem i centrala Beirut.

Jag blev självklart otroligt glad.

Statsministers hem visade sig vara ett stort avstängd område med många vackra hus med fina trädgårdar.

Självklart fanns det en massa vakter där.

En vakt visade oss vart vi skulle parkera våran bil inne i området.

Sedan fick vi gå en bit tills vi kom fram till några säkerhetskontroller.

Jag vill berätta att jag tog med mig mina barn till mötet och även min mor som också hade rest till Libanon tillsammans med oss.

Efter säkerhetskontrollen fick vi komma till ett vackert slott, kan man säga…

Där inne satt statsministern på sitt kontor. Vi fick vänta en liten stund i ett väntrum för statsministern satt i telefonsamtal.

Vi blev bjudna på något att dricka medans vi väntade.

Sedan var det dags för mötet. Jag hade köpt en stor blombukett till statsministern som tack för mötet.

Jag hälsade och tackade honom för denna oförglömliga tillfälle.

Jag berättade för den libanesiska statsministern Saad Al Hariri att jag bloggar i en svensk nyhetstidning där jag skriver om min vardag som mor till ett barn med speciella behov.

Jag berättade att jag även skulle skriva om vårt möte.

Det tyckte han var helt ok 🙂

Jag vill berätta att jag är inte så insatt i libanesisk politik.

Jag ser den libanesiska statsministern Saad Al Hariri, inte bara som en politiker utan även som en människa.

När jag träffade honom, såg jag en dödshotad person, som gick med på att träffa mig, en helt vanlig tjej från Sverige.

I den libanesiska statsministerns kontor såg jag en massa fotografier på hans fru och barn. Jag blev väldigt rörd av det…

Det måste vara otroligt jobbigt att inte få träffa dom ofta, då hans familj bor utomlands.

På kontoret såg jag även fotografier på statsministerns far, Rafiq Al Hariri, som dödades av en stor bombexplosion i centrala Beirut sedan flera år tillbaka.

Jag måste berätta att jag såg en son vars far har mördats…  Det måste kännas otroligt tungt.

Jag såg också en otroligt trevlig och enkel person.

En respekterad , prydlig och snygg gentleman.

När mötet var på väg mot sitt slut, bad statsministern arbetarna i hemmet att bjuda oss på choklad.

Chokladen var av finaste kvalité, och låg i fina lådor.

Jag kommer aldrig någonsin glömma detta möte,  då det är en dröm som gick i uppfyllelse för mig.

Det finns inget som är tillräckligt för mig att göra, för att tacka den libanesiska statsministern Saad Al Hariri för det han gjorde för mig.

Jag måste berätta att jag hade ren tur som fick uppleva detta.  Jag trodde aldrig att det ens kunde hända.

Men tydligen är ingenting omöjligt.

Därför ska du aldrig släppa taget om dina drömmar.

De kan verka vara alldeles för långt ifrån, men sedan bara visa sig finnas runt hörnet…

Kärlek Samah

 

 

Läs Mer

Min dotters födelsedagsporträtt

Hejsan bloggen!

Vill berätta att min dotter Linda fick också ha en födelsedagsporttätt på Östergötlands tidning Corren för några dagar sen.

Det var i samband med min födelsedagsporttätt som journalisten/reportern ”upptäckte”  Linda och erbjöd henne en födelsedagsporträtt.

Journalisten ville passa på att berätta om henne medan hon ändå fyllde år.

Vi är otroligt tacksamma för att hon fick vara med på framsidan 🙂

I artikeln kan du läsa om ex.  hennes uppgifter som REA och Randommix reporter, och om hennes födelsedagsfest som ägde rum i maj månad.

Då hade hon bjudit hela sin klass för att sedan överraska med en hemlig gäst, som var den kände muser och youtuber från Linköping, Theo Haraldsson.

Idag firade vi Linda med en liten fest tillsammans med familjen och till slut fick hon… efter att hon tjatat och tjatat… en mobilstativ 🙂

Så hon blev jätteglad!

Nu kan hon stå och dansa och sjunga utan att behöva tänka på vart hon ska ställa din mobil 🙂

 

 

 

 

 

 

 

Det känns som om sommaren är på väg mot sitt slut…hoppas att ni har haft en skön sommar… Och hoppas att ni fortsätter hålla utkik… många spännande saker kommer att hända inför hösten 🙂

Kärlek till folket,

Samah

 

 

Läs Mer

Min 35 årsdag

 

Hela firandet började kvällen innan min födelsedag, då var jag på date med min man på stan.

Det kändes så himla skönt att få umgås själv med honom.

Det var så länge sen och det var också kul att se så många människor ute på stan 🙂

Dagen efter, alltså på min födelsedag fortsatte firandet med min familj och senare vänner.

Att fylla 35 känns lite konstigt. Det gick ganska fort mellan 30 till 35.

Men jag måste berätta att jag känner mig yngre i själen…Jag tror att jag alltid kommer att känna mig så.

Det som jag har upplevt hittills av mitt liv som mor till ett barn med speciella behov, är att jag har aldrig riktigt fått välja hur mitt liv ska se ut.

Allt har hela tiden kretsat runt min son och hans behov.

En av de sakerna jag inte kunnat göra är att resa och få se världen.

Och många andra gånger har jag missat vissa sociala upplevelser för att jag har varit tvungen att vara med min son p.g.a ex. sjukdom m.m.

Jag har varit ganska bunden och när jag har haft tid över så har jag varit för trött.

Trots allt detta så tycker jag att jag har lyckats uppleva och göra många andra saker ändå.

Men det har gått en massa dubbel energi och dubbel ork åt att göra det.

Jag är så tacksam över denna fina gåva som Gud gett mig…och det är drivkraften!

Det viktigaste av allt jag har lärt mig genom åren är att känna tacksamhet och uppskattning. Och att sätta värde på saker, gärna små saker som folk kanske glömt bort.

När jag känner detta med mitt hela hjärta,  så inser jag hur rik jag är på många sätt.

Nuförtiden upplever jag att jag har blivit mer trött på folk som gnäller. Eller som gör stor grej av små saker.

Vid många tillfällen är det jag som har det värst, ändå är det inte jag som tar upp min situation först eller någongång.

Jag har den senaste tiden funderat över hur jag ska bli mer självisk.

Jag vill ta hand om mig själv och göra mer av det jag tycker om och mer av det som gör mig glad. Jag känner att jag förtjänar det….

Nu på onsdag kommer jag att få vara med i Östergötlands tidning Corren.

Jag har blivit intervjuad för en födelsedagsporttätt.

Där kan du läsa mer om mig. Håll gärna utkik 🙂

Ha det gott så länge,

Mvh Samah

 

 

Läs Mer

Mitt lejonhjärta

 

Jag kallar honom för mitt lejonhjärta.

För han är som ett lejon. Stark och bestämd när han vill. Samtidigt god, mjuk och omtänksam när han vill.

Inte nog med det… Han är världens roligaste också , jag lovar.

Han är som en liten konung i vår familj…

Han har koll på oss och håller gärna ett öga på oss. Som en liten man i huset.

Det var absolut inte meningen att han skulle få känna eller vara det.

Men det är något som har kommit från hans eget initiativ.

Jag önskar honom att följa livets väg med lycka och framgång.

Att vara som ett lejon genom denna väg, är något som kan behövas…

Må alla dina drömmar gå i uppfyllelse.

Grattis på 4 årsdagen mitt lejonhjärta.

Mamma Samah

 

 

Läs Mer

Tuffa tider

De senaste veckorna har varit riktigt jobbiga för min Hisham.

Det började med att han blev sämre med sin andning.

Då blev jag riktigt orolig för honom.

Jag var rädd att han skulle få lunginflammation igen. Vi sökte vård flera gånger inom ett par veckor och varje gång sa doktorn att det bara var början på en virus eller inflammation.

Men jag fick iallafall öka dosen på hans inhalationer hemma och fick ett schema att följa för det.

Tack o lov utvecklades inte hans tillstånd till något sämre inom den tiden.

När Hishams andning försämras så har jag svårt att slappna av och sova.

Jag går in till honom flera gånger på natten, för att vända honom….och för att se hur han andas……

Tyvärr finns det en biverkning med dessa inhalationer han får….  som nästan alltid drabbar Hisham och det är svamp i munnen.

Jag sökte vård för det och fick då utskrivet en antibiotika för honom.

Det är så himla jobbigt när Hisham drabbas av detta, för då total vägrar han att äta. Det gör säkert ont för honom.

Och jag känner mig helt frustrerad när han spottar ut all mat som man försöker stoppa i honom.  Jag vill ju inte att han ska tappa sin vikt…..

Andningen blev bättre men svampen i munnen blev värre…

Det hela blev helt komplicerat…..

Men en sak var Hishams räddning eller iallafall till stor hjälp….och det var alla näringsdryck han fick dricka istället för att äta. Utan de hade Hisham säkert tappat sin vikt.

De innehåller en massa viktig näring och energi och han fick dricka flera sådana dryck om dagen.

Idag mår Hisham mycket bättre och jag är så himla tacksam för det.

Han blev bättre några dagar innan sin skolavslutning. Jag vill ju så gärna att han ska få vara med på det……  🙂

Här har en bild på Hisham under sin skolavslutning, som ägde rum för 2 dagar sen.

Han är nyklippt och redo för sommaren.

Jag hoppas att han ska få vara frisk i sommar och uppleva allt som har med sommaren att göra….bad, bus och massa glass 🙂

Glad sommar på er!

Samah

 

 

Läs Mer

Hemlig gäst

(Bild på Hisham och Theo Haraldsson)

Hejsan gott folk!

Förra veckan firade vi min dotters födelsedag i förskott. Hon fyller nämligen mitt i sommaren och många av hennes klasskompisar kommer att vara borta då eller börja i nya skolor efter sommarlovet.

Därför bjöd vi hela klassen och vi hade även bjudit en hemlig gäst för att överraska barnen.

Den hemliga gästen var den kända youtuber och muser från Linköping, Theo Haraldsson! 🙂

Han har över 1 miljon följare på Musically, så han är otroligt känd och populär speciellt bland den yngre generationen.

Jag fick kontakt med Theos mamma när min dotter Linda besökte barnkanalens program Random Mix.

På så sätt kunde vi bestämma om besöket. Dessutom går Theo på Lindas dansskola.

Theo postade en video tillsammans med Linda och hennes klasskompisar på sin musically från kalaset.  Och inom ett dygn hade den videon fått

mer än 160 000 likes! 🙂  Helt otroligt!

Vi tackar så mycket för det och för alla fina kommentarer och gratulationer som min dotter Linda fick på Theos musically.

Theo är en jätteduktig kille och vi önskar honom ett stort lycka till med allt!

Kärlek,

Samah

 

Läs Mer

Inte mitt bestämmande

 

 

Det finns en sak som är väldigt jobbig med att vara förälder till ett barn med speciella behov.  Och det är de beslut som tas för mitt barn,  som jag inte kan styra, påverka eller ändra.

Jag får helt enkelt inte bestämma så där 100 procentigt själv om mitt barn, utan det finns alltid något som måste styras eller ändras m. m.

Och det jobbigaste med denna situation är att den är återkommande.

Det har hänt mig flera gånger och jag har förstått att det kommer att hända mig många gånger till.

Jag känner mig så arg, ledsen och frustrerad över att jag inte får bestämma över hur mitt barns liv ska se ut.

Allt hänger på lagarna och reglerna, som är olika från kommun till kommun.

Under den senaste tiden har jag fått kämpa med min sons fritidsverksamhet. Och det har jag gjort sedan många år tillbaka.

Men sedan 1 år tillbaka har Hisham fått ha  sin fritidsverksamhet på sin skola,  vilket har varit mitt önskemål sedan länge. Men då kunde inte skolan ha hans fritids där eftersom det inte fanns någon möjlighet, pengar och personal till det.

Hisham fick gå på en annan skolas fritids då. Men tack och lov, efter mycket kämpande från oss föräldrar så fick Hisham till slut vara på sin skola efter skoltid.

Men efter sommaren kommer Hishams särskola att flytta lite närmare vårt hem, vilket är jättebra men tyvärr får han då  inte fortsätta ha sin fritids på den nya skola.

Han kommer att bli tvungen att gå på fritids på någon annan verksamhet som är längre bort. Och för att komma dit måste han åka taxi efter skolan.

Självklart så känns det så himla tråkigt för oss att Hishams skola och fritids kommer att ligga på olika platser. Hisham kommer då att bli tvungen att släpa på sina hjälpmedel till och från skola, fritids och hem.

Hela situationen blir tuffare för Hisham och för oss som familj. Jag känner också en oro över att min son ska behöva spendera mer tid på gatorna i trafiken.

Jag försökte med allt jag kunde för att ha kvar Hisham i sin nya skolan efter skoltid,  men man kan tyvärr inte ändra på regler.

Här i Linköpings kommun har man bestämt att man ska placera barnens fritidsverksamhet efter deras funktionshinder.

Jag tycker att detta är dåligt,  för utifrån mina erfarenheter,  blir det mindre socialt för barnen.

Det är bättre att barn med olika funktionsnedsättningar samlas och umgås och får mer nytta av varandra.

Dessutom har detta aldrig setts som ett problem. Det finns många kommuner som placerar barnen med olika funktionsnedsättningar tillsammans. Och personalen klarar detta utmärkt.

Men tyvärr är vi tvungna att acceptera den nya situationen.

Trots att vi vet att det finns en bättre lösning på detta utifrån Hishams behov.

Det är ju meningen att vi ska underlätta för honom och för oss som familj, så att vi får ökad livskvalite.

Det känns som om reglerna blir sämre och sämre, allt för att spara pengar.

Jag önskar iallafall Hisham ett stort lycka till på sin nya skola och sitt nya fritids som börjar efter sommaren.

Men framför allt hoppas jag att du får en skön sommar 🙂

Mamma Samah

 

Läs Mer

På Drottninggatan

 

 

 

Här står Hisham, snart 14 år på Drottninggatan i Stockholm.

Han är tredje generationens invandrare.

Hans morföräldrar kom till Sverige i slutet av 80 talet.

Hisham trivs i Sverige och kan aldrig någonsin ha det bättre någon annanstans i världen.

I Sverige har han sitt värde som människa, sin frihet och sin självständighet att få välja och styra sitt liv efter sina behov och önskemål.

Att han står just på Drottninggatan, är för att han vill beklaga sorgen för de drabbade av den hemska terrorattacken.

Han vill visa sitt stöd och känna sig delaktig i den varma gemenskapen.

Han vill dela med sig av den kärlek han har i sitt goda hjärta.

Han är så tacksam över att ödet lät honom hamna just här, i Sverige.

Och här kommer han alltid att finnas.

För Sverige är det enda land han känner till.

Och ingen kan ta Sverige ifrån honom.

 

Läs Mer

Trycksår

 

Min son Hisham har drabbats av trycksår för första gången i sitt liv.

Och det har varit mitt stora bekymmer de senaste två-tre veckorna.

Jag måste berätta att det är jobbigt och känsligt för oss. Men vi alla hjälps åt för hans bästa.

Trycksåret ligger på baksida av hans lår och är av den andra graden.

Det hela började med att jag hittade en röd liten fläck på baksidan av hans lår.

Jag trodde bara att det var något tillfälligt och att det snart skulle försvinna.

Jag hade verkligen inga tankar på att det kunde vara trycksår.

Men efter några dagar så blev den lilla röda fläcken ett litet öppet sår.

Och det hela gick ganska snabbt för att Hisham är ganska tunn.

Jag är iallafall tacksam över att trycksåret är ca 1 cm, så det är ingen stor ytan. Men ändå så är trycksår ett trycksår.

Enligt sjuksköterskan så kan man inte göra något åt trycksåret mer än att göra rent med vatten och sedan att använda plåster på såret.

Och det viktigaste av allt, Hisham måste byta ställning varje 1-2 timmar.

Han får sitta i olika lägen i sin rullstol och genom det så ändrar man på tyngdpunkten av hans kropp.

Hisham får även byta liggställningar flera gånger, och även på natten.

Barnhabiliteringen har hjälpt oss med att få en ny speciell sittdyna för rullstolen och även en speciell bäddmadrass för Hisham att ligga på.

De ska vara både förebyggande och tryckavlastande.

Det allra jobbigaste med trycksår är att det lätt kan bli värre, speciellt om man är rullstolsburen och tunn som Hisham.

Därför måste man vara uppmärksam och behandla trycksåret så snabbt som möjligt för det kan gå riktigt illa.

Trycksår tar även lång tid för att försvinna, iallafall några veckor och kan göra riktigt ont.

Jag måste berätta att Hishams trycksår nu har minskat i storlek, så det går åt rätt håll. Det känns skönt för det iallafall.

Jag hoppas verkligen att trycksåret försvinner snart och kommer aldrig tillbaka igen.

Samah

 

Läs Mer