Beslut över en natt

Först vill jag berätta att jag har inte glömt bort att blogga. Och jag har heller inga planer på att sluta blogga. Det är bara så att tiden inte har räckt till.

Många saker har hänt den senaste tiden och jag är otroligt tacksam över att få blogga på Sörmlands Nyheter. Och jag är också väldigt tacksam över att få berätta för er om mina upplevelser som mor till ett barn med speciella behov.

Det finns något som jag har kämpat med sedan maj månad i år.

Det har verkligen tagit på mina krafter, så pass mycket att jag har inte orkat skriva om det men nu tänker jag göra det….

Det som jag tänker skriva nu är utifrån min upplevelse och allt är med heder och samvete.

Det hela är väldigt komplicerat men jag ska skriva så kortfattat som möjligt.

Det handlar nämligen om Hishams skolskjuts…..

Hisham har alltid, ända sen han börjat skolan, blivit hämtad och lämnad från vår ytterdörr av skolskjutsen.

Tills en dag dök en taxi chaufför upp, och förstörde först och främst för Hisham men även för oss som familj.

Det började med att chauffören slutade att hämta Hisham från vår ytterdörr trots att det står klart och tydligt antecknat i beslutet att hen ska göra det.

Chauffören slutade hämta Hisham från ytterdörren en dag när snön stod framme och det var svårt att köra in på vår väg. Därför parkerade chauffören längre bort vid en bom som går att öppna.

Chauffören tyckte att det var alldeles för trångt för att köra in på vår väg, trots att alla andra chaufförer genom alla tider och väder kört in på vår väg för att hämta Hisham från vår ytterdörr, utan några problem.

Jag klagade över situationen för skoltaxi kontoret. Först stod dem på min sida och sa att chauffören gjort fel och att de ska säga åt chauffören att hämta Hisham från ytterdörren, precis som vi har alltid gjort tidigare.

Men när chauffören inte gjorde som hen blev tillsagd, så konfronterade vi hen.

Jag blev upprörd såklart över att chauffören inte sköter sitt jobb och ringde ytterligare en gång till skoltaxi kontoret och berättade vad som hänt. Då sa hen på kontoret att hen hade sagt åt chauffören och att hen inte kunde göra något mer åt saken.

Jag förstår inte vad gör man med en chaufför som inte sköter sitt jobb? Det är inte alls så trångt som chauffören påstår. Alla andra chaufförer har kört in på vår väg utan beskymmer…Vi som familj kör ju in på vår väg med vår minibuss ….och färdtjänsten kommer och hämtar Hisham från vår ytterdörr utan några problem….

Sedan var det inget mer med det….och det går en natt och så får vi en liten notislapp hem från skolan. Notislappen ligger i Hishams kontaktbok.

På notislappen står det att från och med måndag kommer Hisham att hämtas vid bommen. Alltså ska Hisham inte hämtas vid ytterdörren längre.

Det visade sig att skoltaxi kontoret hade pratat ihop sig med en skolskjuts handläggare på Linköpings kommun. Och båda kom överens om detta beslut utan att ens kontakta oss föräldrar och höra våran historia.

De har tillsammans inte utgått från Hishams situation utan bara snabbt tagit chaufförens parti.

Allt skedde på ett överraskande sätt. Vi var inte alls beredda på ett sådant snabbt beslut.

Vi trodde att chauffören skulle bli drabbad, men istället fick vi bli straffade då man tagit hänsyn till chafförens s.k. ”krävande” arbetssituation. Det var mer synd om chauffören.

Jag blev otroligt ledsen och arg. Det märks att de här människorna inte har någon aning om vad skolskjutsen betyder för familjer till barn med speciella behov.

Att Hisham hämtas från vår ytterdörr har underlättat så himla mycket för oss genom åren. Hisham har ju med sig så många saker när han ska till skolan. Som stora och tunga hjälpmedel till små livsviktiga saker…..

Jag har hört av mig flera gånger till  skolskjuts handläggaren på Linköpings kommun för att få hen att ändra beslutet. Hen var inte samarbetsvillig trots att hen erkände för mig på telefon att beslutet hade gjorts för snabbt och på ett oprofessionellt sätt, då vi som familj fick informationen om beslutet via en notislapp från skolan.

Det kändes verkligen kränkande. Som om vi inte har något värde och att de med sin makt kan göra ett beslut som skakar vår familj utan att ens prata med oss.

Jag pratade även med skolskjuts handläggarens chef på Linköpings Kommun. Och båda dem skyllde på varandra. Chefen sa att handläggaren tagit det beslutet och handläggaren sa att hens chef hade godkänd beslutet osv

Det var många röriga samtal….

Till slut kom det riktiga formella beslutet från Linköpings kommun ca en månad efter det tagits, då jag bett om att få det på papper.

Jag bad om att få beslutet på papper för att kunna överklaga så klart.

Jag kontaktade en jurist för att hjälpa mig. Juristen var jätteduktig men var väldigt svår att få tag i.

Även där blev det många samtal då jag fick ringa runt för att få hjälp…

Jag ville bara få tips och råd om hur jag ska skriva överklagandet.

Jag fick lite tips men jag skötte resten själv och skrev ett överklagande till Linköpings Kommun på 11 hela sidor!

Och det skedde i samband med att Hisham låg inne på sjukhuset under slutet av maj månad för hans epileptiska ryckningar , som jag tidigare skrivit om på bloggen.

Jag fick då all världens ork….och skrev i överklagandet allt jag kunde komma på utifrån Hishams behov och liv…. men även utifrån vår familjesituation.

Och där låg felet. Man ska endast skriva utifrån Hishams behov. Det är lite synd att man inte tar hänsyn till familjen.

Det är så känsligt hur man ska skriva ett överklagande. Det kan exempel handla om en mening som skrivs på fel sätt, som senare kan användas för att ge avslag på ärrendet.

Jag fick i alla fall ett avslag från förvaltningsrätten. Det gjorde mig ledsen så klart. Men jag gav inte upp och skrev ytterligare ett överklagande, men den här gången på ett mer professionellt sätt. Och nu väntar jag på svar från Kammarrätten.

Jag vill berätta för er att jag har fått lära mig så mycket av denna händelse och jag ser fram emot Kammarrättens beslut.

Just nu har Hisham fortfarande skolskjuts och hämtas vid bommen, precis som i beslutet. Bommen ligger en bit bort från vårt hem.

Och nu börjar kylan komma och vi har fått vänta på skolskjutsen flera gånger då den ej kommit i tid.  Jag undrar hur det ska bli med oss under snöstormen, då Hisham är infektionskänslig.

Jag tänker fortsätta kämpa tills jag får det som är bäst för min son.

Kärlek Samah

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

10 − nio =