Trött på sjukhuset

 

Precis innan påsklovet hann börja blev Hisham förkyld. Vi kämpade med nässpray, inhalationer,  peppmask, hostmaskin, ändring av ligglägen osv…men tyvärr  blev Hishams andning sämre efter några dagar och vi sökte akutvård.

Hisham fick ligga inne på US,  i två dagar. Han fick behandlades med syrgas.

Tackolov hade Hisham bara en virus och inte en infektion.

Hisham fick ta medicinen Robinul igen, i ca 1 vecka. Ni kanske har sett hur komplicerat och jobbigt det är att göra i ordning den i mitt tidigare inlägg….

Jag vill gärna berätta att jag vanligen brukar vara väldigt stark under dessa perioder när Hisham ligger inne…

Men för första gången på länge, så kände jag mig trött och hängig och ledsen..

Jag är ledsen över att jag har missat flera trevliga upplevelser, sociala aktiviteter och viktiga jobb på grund av Hishams sjuktillstånd. Jag vet självklart att Hisham är mycket viktigare, men när man blir förhindrad flera gånger efter varandra så blir man lite nere….Man känner sig begränsad och utanför…

Jag känner att jag skulle ha gjort så mycket mer av mitt liv om inte min situation hade varit annorlunda. Samtidigt hade jag kanske inte haft denna syn på livet om jag inte hade haft Hisham.

Jag vill gärna berätta att jag är även väldigt trött på sjukhuset och sjukhusmiljön…Trött på att köra till sjukhuset… Trött på att gå i ca 15-20 min. från sjukhusparkeringen till barnavdelningen och tillbaka….

Samtidigt så tänker jag att det viktigaste är att Hisham mår bra och att han är frisk. Jag vill inget annat än att se Hisham vara sig själv och att se honom skratta när jag skojar med honom…och att få ha den där fina sångstunden vi har tillsammans….

Denna fina ängeln som Gud har gett mig…

Förlåt mig om jag har varit trött och inte orkat men jag kommer ändå alltid vara

vid din sida….

Samah

 

Läs mer