Missuppfattning

 

 

 

 

 

 

 

 

I mitten av förra veckan fick jag ett samtal på min mobil. Det var från rektorn på den skola som min son Hisham går på.

Jag måste berätta att jag hade glömt bort hela grejen med ståträningen och blev lite överraskad.   Men rektorn hade nämligen läst mitt förra blogginlägg om min sons situation på skolan och ville förklara sig och få mig att känna mig bemött.

Jag vill nu berätta att jag skrev mitt förra blogginlägg ur mitt eget perspektiv och hur jag upplevde det hela.

Och jag kommer att göra det den här gången också.

Jag blev glad att rektorn hörde av sig till mig.

Att jag hade glömt bort hela grejen,  beror på att jag hade gett upp. Jag har tidigare vid flera tillfällen inte blivit kontaktad av olika kommunala myndigheter,  trots att jag försökt få tag i dem.

Rektorn sa att hen inte fått mitt meddelande, trots att jag kontaktade hen via Linköpings kommuns växel. Det måste ha skett något fel någonstans.

Rektorn berättade iallafall för mig, att det finns taklift på skolan, men inte just i det klassrum som Hisham brukar vistas i.

Takliftet ligger i ett annat rum som ligger 10 m bort från klassrummet.

Det var ju tråkigt för jag fick en uppfattning om att det inte alls fanns någon taklift på hela skolan.

Jag var även på besök i skolan, tidigare under hösten, för ett samtal om Hisham. Och ingen nämnde något om takliften, trots att jag tog upp om ståträningen.

När sjukgymnasten kom på besök till skolan för att visa personalen hur Hisham ska få ståträna, så såg hon att det inte finns någon taklift i det klassrum de befann sig i.

Då valde sjukgymnasten att berätta för personalen att vänta med ståträningen tills takliftet monteras upp. För Hisham är alldeles för stor och tung och det skulle slita på deras ryggar. Och det har jag fullt förståelse för.

Men det var då tråkigt att personalen inte valde att hitta en lösning på det, genom att berätta för sjukgymnasten att det finns ett taklift, men i ett annat rum.

Det allra viktigaste för mig just nu är att Hisham har fått chansen att börja ståträna igen. Vi har kommit överens med en dag i veckan, och hoppas att det blir mer tillfällen i framtiden.

Och det sker genom att personalen använder sig av takliften som finns i det andra rummet.

Det är meningen att det ska finnas taklift i Hishams klassrum också, och det är på gång enligt rektorn.

Jag känner en lättnad nu och jag är jättetacksam över att rektorn hörde av sig till mig ang. detta, annars skulle Hishams ståträning dröja.

 

Kärlek Samah

 

 

Kommentarer till: “Missuppfattning

  1. Vilka glada nyheter! Är man optimist så brukar saker och ting gå framåt, även om det ibland kan handla om snigelfart. Jag är så glad för bästa Hisham och önskar honom all lycka!! Pussar o kramar från lillebror Seliman

    Anmäl kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

7 − tre =