Ingen korttids trots beslut

Jag har flera gånger, under Hishams uppväxt, blivit tillfrågad om vi behöver korttids boende till honom.
Jag har då alltid tackat nej.

Jag har genom åren fått en bild av att det verkar vara lätt tillgängligt att få komma till korttidsboenden men jag hade nog fel.

Korttidsboenden är ett hem för personer med speciella behov upp till 23 år.
Boendet fungerar som ett miljöombyte, avkoppling och möjligheter att få träffa andra människor och göra olika aktiviteter tillsammans.

För min del har det varit en lång process att acceptera att min son ska få börja på korttidsboende.

Detta beror på många saker.

Jag har ett så starkt band till min son. Jag har fått en känsla av ångest och dåligt samvete när jag tänkt på att släppa iväg honom till ett okänt ställe med okända människor.

Efter många samtal blev jag övertalad att söka till korttids.

Jag kände att min son behöver få komma ut och umgås med andra människor i en annan miljö än i hemmet. Speciellt på helgen.

Det har varit många tårar då jag tyckt synd om honom för att han är ensam och inte har några vänner att umgås med, som sina syskon.

Jag kommer ju inte alltid finnas där för honom, därför måste jag lära mig själv att släppa taget….lite grann åtminstone.

Vi har nu iallafall, efter en utredning och ett hembesök från en LSS handläggare på Linköpings kommun, fått rätt till korttidsboende,
precis som vi önskade, 1 dag i månaden för Hisham.

Beslutet gjordes i mitten av juni 2015.

Det har gått 6 månader nu och Hisham har fortfarande inte fått komma till någon korttids på grund av platsbrist.

Jag har dessutom inte hört något från någon LSS handläggare sedan beslutet kom i juni.

Jag känner mig så himla besviken. Som om kommunen har svikit oss.

Man får tydligen vänta på att någon ska sluta på korttids för att få börja där.

Hur ofta slutar barn att gå på korttids?

Jag upplever att det är ont om personal på korttids verksamheten.
Och det gör mig obekväm och osäker på hur trygg min son kommer att ha det där.

Jag undrar: varför sitter LSS handläggare och gör korttids utredningar när det inte finns några platser?

Själva utredningen ( hembesöket m.m.) är ingen lätt process för föräldrarna att uppleva…

Det är jobbigt att sitta och berätta om ditt barns livssituation, sjukdom och vardag i detalj ( som man har fått göra många ggr om och om igen) ….och sedan utan resultat.

Det här är verkligen tråkigt.
Jag hoppas att vi får något slut på det här snart.

Kärlek Samah

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × 1 =