Till besvär…

 

För några dagar sen får jag ett samtal från Hishams lärare i skolan.

Hon säger att Hisham har fått en massa blåsor i ansiktet. Vid näsan och munnen och även på kroppen.

Hon misstänker höstblåsor.

 

En skolkamrat till Hisham, i den andra klassen hade råkat ut för det. Därför trodde läraren att Hisham också hade fått det.

 

Jag måste få berätta att jag har aldrig tidigare hört talas om det. Ingen av mina barn har råkat ut för det.

 

Hisham får då inte stanna kvar i skolan på grund av att höstblåsor är ett smittsamt virus.

 

Hisham får åka hem. När han kommer hem så tittar jag på hans ansikte och kropp.

Jag ser då ingen enda blåsa någonstans.

Det enda jag kan se är en liten röd prick på hans panna.

 

Jag tyckte att det verkade  konstigt.

 

Jag blir då fundersam och arg.

Vad är det för blåsor som har dykt upp så snabbt? Han hade ju inga på morgonen. Och sedan försvinner dem när han är hemma…

 

Efter några timmar (samma dag) ringer jag till Hishams skola för att fråga läraren var hon hade sett blåsorna på honom, för jag hittade inga…

( Klockan är då strax innan 13)

 

Då svarar en elev assistent i telefon. Hon berättar att det finns inga lärare kvar på skolan. De har nämligen gått på en kurs.

 

Jag blir rörd och undrar vad lärarna skulle ha gjort med Hisham i skolan, om inte blåsorna hade dykt upp….för han har ju faktiskt lektion till kl. 14.

 

Det visade sig att lärarna går regelbundet på den här kursen, utan min vetskap.

 

I och med att Hisham inte har någon elev assistent i skolan, så har han tidigare fått stanna med en annan lärare från andra klassen.

 

Det som jag vill berätta är att….

det kanske var så att Hisham fick blåsor som senare försvann…

men det kändes som om lärarna ville gå på sin kurs och letade då efter minsta fel för att bli av med Hisham.

 

Det gjorde ont faktiskt, för jag har upplevt  liknande saker i andra situationer.

 

Ända sedan Hisham kommit ut i samhället så har det funnits alldeles för få människor som verkligen vill hjälpa och ställa upp för honom…

 

Det började redan på förskolan.

 

Det känns som om han är till besvär för det här samhället…

 

Sådana upplevelser fastnar kvar inom mig. Och det gör mig rädd för framtiden.

 

Hur ska det gå för min son när jag överlämnar honom till samhället…

 

Hur ska jag kunna lita på att människor kommer att bry sig om honom på riktigt?

 

Det är bara att inse att ingen kan någonsin ta min plats…

Jag är hans mamma.

 

För mig är han absolut inte till besvär. Han är min son,

mitt eget kött och blod.

 

Jag kommer finnas där in i det sista andetaget.

Tills dess kommer jag se till att Hisham inte ska kränkas, eller lämnas eller bli lurad eller bli illa behandlad på något sätt.

 

Kärlek  Samah

Läs Mer

Halloween helgen i Nyköping

Hejsan bloggen,

hoppas att ni mår bra 🙂

Precis som förra året, anordnade min bror en Halloween fest för familjen.

 

Han bjöd och tacos…

image image

 

 

 

Det blev även små panpizzor och korvfingrar… Jag gjorde en stor smörgåstårta som jag tog med till festen….

image image image

 

Sen blev det en massa go fika…nutella rullar med sylt . Och apelsin hjärnor med chokladpudding m.m 🙂

image   image

 

image

 

Här har vi en glad Hisham som inte alls är rädd för spöken och monster 🙂

Vi vill tacka morbror och hans lilla familj för en jättetrevlig Halloween fest. Vi älskar dig så mycket och vi uppskattar allt du gör för oss! 🙂

 

image

 

 

Under Halloween helgen åkte hela familjen till Kista Gallerian i Stockholm, för lite shopping.

Mina barn hade ett riktigt trevligt höstlov 🙂

Nyköping, Stockholm, Halloweenfest, familjen, kompisar….och sen tillbaka hem till Linköping.

Vi var helt slut men vi hade jättekul!

Hoppas att ni hade lika kul! 🙂

Samah

 

Läs Mer