Hejsan bloggen…
För några veckor sen fyllde min lilla bebis, min andra son 1 år.
Tiden har gått så fort och han kan redan gå och springa. 🙂
Det är lätt att man jämför syskon av samma kön med varandra. Därför har jag ständigt jämfört min lille son med sin storebror Hisham.
Många minnen har kommit fram av hur Hisham var när han var liten.
Jag tänker då på de motoriska funktionerna och även på det psykiska tillståndet. Och jämför.
Det är verkligen stora skillnader och olikheter på mina söners utveckling.
Min lille son har verkligen gett mig en tydligare bild av vad jag har missat av min stora sons utveckling. Allt sånt som har med pojkar att göra typ fotboll, pojk leksaker och pojkbus.
Det är verkligen synd. Det känns som om jag har missat en hel personlighet.
Jag är ändå så tacksam för det lilla min son Hisham kan göra och visa via sina känslor och beteenden.
Jag är också tacksam för den fina gåvan Gud har gett mig, ett ytterligare friskt barn.
Allt sånt som jag önskat att kunna göra med Hisham, kommer jag nu kunna göra med min andra son, Marwan.
Visst finns det saker som jag och Hisham har gjort tillsammans, som betyder så otroligt mycket.
Men med min friska son kan jag göra saker på ett annat sätt, då vi kommer att ha en annan typ av relation.
Det har varit en ofattbar glädje att se min andra son gå sina första steg själv.
Det verkade vara så enkelt för honom, och så himla omöjligt för hans storebror.
Jag är så glad över att jag har varit så stark och modig att våga ta det steget och skaffa mig fler barn. Det är ju inte så vanligt bland föräldrar till funktionshindrade barn.
Att ha ett barn med speciella behov är en fanastisk känsla som är full av extra kärlek, uppskattning och glädje. Det är en känsla som man inte finner överallt.
Just för att jag har den här känslan i mitt liv och vardag, så känner jag något annorlunda den här gången med min lille son. Det är en annan sorts glädje som har nått mitt hjärta.
Den här glädjen har även nått min store son Hisham. Hans lillebror bara klättrar på honom vart han än är ( i rullstolen, på gåstolen m.m.) och petar han i näsan och i ögonen och Hisham bara skrattar och skrattar….En annan gång mossar han sin näsa mot sin storebrors näsa och Hisham skrattar ännu mer.
Hisham behöver nån som är lite hårdhänt och spontan mot honom. Han behöver lite pojkbus. Visst gör vi en massa busiga saker tillsammans med Hisham men det här är en annan typ bus.
Inte nog med de kärleksfulla stunderna, då lillebror klättrar upp på sängen och lägger sig bredvid storebror när det är läggdags. Han pussar gärna storebror på huvudet, ansiktet, benen och händerna.
Må Gud skydda alla mina barn och ge de ett liv som är fullt av kärlek och lycka.
Det här är några bilder på min lille sons kalas. Vi bjöd på en massa gott som hem bakade pan pizzor, olika sorters libanesiska piroger, bullar, olika frukt, chips, godis och dricka.
Alla som kom på kalaset fick ta med sig en souvenir-choklad hem. De är köpta i Libanon. Den lilla blåa boken ni ser på bilden är Koranen.
Det var bara en ide som jag fick när jag dekorerade för souvenir chokladen.
Det här är min ögonsten Hisham på kalaset. Självklart är han uppklädd på sin lillebrors första kalas. Han har på sig en beige kostym med slips och en snygg beige hatt 🙂
Hans morbror busar med honom på avstånd.
Här busar Hisham med sin morbror på nära håll 🙂 Må ditt fina skratt alltid finnas bland oss, min ängel Hisham.
Och tack morbror för att du alltid gör mina barn så glada. Må Gud skydda dig min kära bror. Vi älskar dig otroligt mycket 🙂
Kärlek Samah