Att resa med funktionshinder

Hej på er,

Var har ni tagit vägen?  🙂 Jag har haft så mycket att göra, plus att vi har varit lite sjuka, med förkylning och magproblem.

Nu när sommartiden närmar sig, börjar många familjer att fundera över sin semester. Sommartiden är en årstid som man verkligen ska utnyttja, och göra en massa aktiviteter på, tillsammans med sin familj.

Det är inte så lätt för en familj med ett funktionshindrat barn som oss.

Jag, personligen, brukar känna ångest över att vi inte kan göra allt vi vill och speciellt under sommaren. För allt vi gör kräver mer ork och energi än andra normala familjer.

Jag kan t.o.m. känna mig lite ledsen över det. Det känns orättvist över att vi måste kämpa mer än andra över saker som kan verka lätta att göra och som många tar för givet.

Vi har så mycket mer att tänka på ex. mediciner, hjälpmedel, specialsaker, blöjor, näringsdryck m.m. Allt ska följa med på våran semester.

Vi har åkt utomlands flera gånger med våran son. Rullstolen och gåstolen följer alltid med, plus 4 till 5 stora resväskor med kläder m.m. Allt behöver planeras noggrant.

Man kan ju alltid beställa en assistent på flygplatserna, som kan hjälpa familjerna på plats eller på mellanlandningen. Det har vi också gjort och det brukar fungera ganska bra i de olika flygplatserna.

Man kan ju även ta med sig en assistent på resan, som kan ta hand om våran son. Men då känns det inte som att det är bara familjen som är på semester. Det känns lite jobbigt att någon ska följa med oss och vara med oss hela tiden.

Det skulle vara ok om det var en mindre resa på några dagar.

Vi kan ju även åka på semester och lämna kvar våran son i Sverige, tillsammans med en assistent. Men det har jag inte hjärtat till att göra.

Jag tycker att det är synd att vi ska åka och göra roliga saker utan honom. Det känns helt enkelt inte bra. Jag får dåligt samvete, även fast jag vet att han har det bra.

Alltså det blir inte bra i vilket fall. Men jag föredrar att ta med honom ändå. Bara jag vet att han är i närheten av mig och att jag kan snabbt komma till honom.

Jag vill känna att jag finns där för honom och att jag har kontrollen över vad andra gör med hans liv.

Men det allra jobbigaste är självaste resan på flyget,

Min son sitter inte bekvämt i flygstolen. När vi åker till vårt hemland, Libanon, så är flygtiden upp till ca 6 timmar. Tänk att sitta obekvämt i flera timmar i sträck.

Flygstolen är för stor för honom och hans ben och fötter hänger bara ned från stolen.

Det ger inget bra stöd till honom.

Jag och min man brukar turas om att hålla i och om våran son i flygstolen. Efter en stund lägger vi ner honom, med huvudet och benen över våra knän. Det behöver han verkligen, då han kan sträcka på sin kropp och försöka sova lite.

Det blir även trångt när maten ska serveras på flyget. Det har hänt att min son råkat dra eller kasta maten från brickan under flygningen. Och då har han även smutsat ner sina fina kläder. Därför brukar jag alltid ha med mig extra kläder till honom i väskan.

Ett bra tips är att lyssna på musik eller saga på flyget. Det har jag gjort med min son. Det lugnar ner honom och han kan koncentrera sig på annat.

Jag är alltid rädd för att min son ska bajsa på sig under flygningen. Flygtoaletterna är för små och inte handikapp anpassade.

Men det har aldrig hänt. Bara när vi mellanlandat. Och det är skönt det. Men tänk om det skulle hända under flygningen?

Min son har under våra resor åkt i sin rullstol ända fram till flygdörren. Sedan måste han bäras in till hans sittplats. Och rullstolen läggs då in bland bagagen.

Vi brukar vänta till sist med att ta oss ut från planet när det landat.

Alla har så bråttom ut då, men vi tar det lugnt. Det tar ju även tid för arbetarna att ta ut våran sons rullstol från bagagen.

Vi behöver ju den, för att vi kan inte komma ur planet utan den.

Det här var i stort sett, våran semester. Det låter tufft, men vi ger inte upp det här livet ändå.

Allt det här kämpiga som vi går igenom när vi åker på semester, är för den där lilla mysiga lugna stunden som vi får ex. på stranden. Eller för den där roliga stunden på nöjesfältet.

Det är som om vi belönar oss själva, med roliga upplevelser och aktiviteter, som vi faktiskt uppskattar och njuter av mer än andra.

Vi är också tacksamma över det lilla vi får. Allt behöver liksom inte vara perfekt. Vi behöver inte ha gjort allt och hunnit med allt på våran semester.

Men det kallas för semester ändå! 🙂

Ha det gott nu! Vi hörs snart igen!

Kärlek Samah

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

One thought on “Att resa med funktionshinder

  1. Det låter väldigt, väldigt tufft att åka på semester för eran del. Men det är precis som du säger gumman; ni kämpar och tar i och går igenom tuffa situationer bara för att få njuta på semestern. Och det bästa av allt är att ni njuter alla tillsammans! Fint skrivet storasyster! Pussss från lillebror!

    Anmäl kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre + femton =