Sista träningsdagen…

Hej på er…

Kommer ni ihåg att Hisham hade en träningsperiod i slutet av december förra året?

Igår var det träning för sista gången i denna period.

Han var så duktig, pigg och glad på träningen!

image

Jag har berättat om den här träningsuppgiften förut. Här tränar Hisham alltså sin balans. Det ser ut som att han ska falla ner från bollen, men det gör inte min superman för han har för bra balans! 🙂

image

Träningen  blir så rolig när Hisham har motivationen, orken och lusten att träna.

Det är ju vad hela hans liv handlar om, med allt som han ska göra. Hela vardagen är en träning i sig.
Fast det är en spännande vardag som är full av lek, skratt, överraskningar (tittut lekar), omtanke, kärlek m.m.

Ha en trevlig helg nu allesammans!
Jag har varit sjuk i några dagar med förkylning och halsont…Hoppas att jag blir bättre nästa vecka!

Love Samah

Läs Mer

Libanesisk Fest

Hejsan bloggen 🙂

Jag hade en trevlig helg i helgen. Hoppas att ni hade det också.
Jag var på en libanesisk fest i Stockholm.

Man behöver göra undantag och ändra på rutinerna ibland…för att sedan längta tillbaka till rutinera och vardagen.

Jag känner att jag förtjänar att ha roligt och njuter av det! 🙂

Det är viktigt för mig att ha egen tid. Det laddar på mina batterier och ger mig en massa energi.

Den egna tiden får mig att känna hur mycket jag uppskattar och älskar och saknar min familj och mitt liv otroligt mycket!

Festen ägde rum på Hallunda Festvåning och på plats fanns libanesisk live musik av en känd libanesisk artist.

Jag åt en massa libanesisk mat på festen. Det var riktigt gott 🙂
Maten bestod av libanesisk meza- buffe med huvudrätt av kyckling och potatis, en massa frukt, sötsak med kaffe och dricka m.m.
Jag blev promätt! 🙂

Hallunda festvåning är känd för sin fina lokal.

Det fanns 650 personer på festen….

image

image

image

image

( En bild på artisten som heter Naji El-Osta)

Den libanesiska ambassadören fanns också med på festen och höll ett litet tal om mitt land Libanon.

Det var en trevlig fest för mig 🙂
Vi hörs sen igen!

kärlek, Samah

Läs Mer

Min dikt

Hej igen…
Det är nämligen så att jag är en gammal poet 🙂
Jag började skriva olika dikter i tidiga tonåren. Men nu var det jättelänge sen.
Tänkte börja göra det igen efter ca 15 år…

Den här dikten, skrev jag ner, för någon månad sen.
Den bara dök upp i huvudet en kväll.
Den handlar om min son och jag vill dela den med er 🙂
Jag hoppas att ni gillar den!

Jag kallar den för ”Min Ängel”

”Det bor en ängel i mitt hem
En ängel som lyser
Upp mitt hem
Som aldrig lämnar mig
Ensam
När jag är rädd
För framtiden

Min ängel ger mig tro
Min ängel ger mig ro
I själen
Den visar mig
Vilken väg
Jag ska följa
När jag är ledsen
Och förtvivlad

Min ängel är på besök
Hos mig
På denna jord
I detta liv

Jag känner godheten
Värmen
Oskyldigheten
I min ängels famn

Min ängel valde mig
Och förändrade mitt liv
På en sekund

Jag föddes på nytt
När min ängel kom
Och tog mig
Till det okända
Livet
Änglarnas liv

Jag är så rädd
Att förlora min vackra ängel

Därför ska jag skydda
Min ängel
Ta hand om det
För att den ska finnas kvar
Hos mig
Till sista
Andetaget ”

Läs Mer

Min dotters 12:e födelsedag! :)

Hej på er!

I helgen firade vi min stora dotters 12:e födelsedag! 🙂
Familjen och vännerna var på plats, hemma hos oss, i Linköping.

Tiden har gått så himla snabbt.  Där står hon, nästan lika lång som mig. Och om ett år blir hon en tonåring.

Jag och min man brukar alltid hitta på roliga saker på våra barns kalas. Det blev en massa musik och dans.
Det blev också en två våningstårta, som beställdes från den kända Gyllene/Linds konditori, i Linköping.

image

image

image

Vi bjöd också på mat, innan tårtan. Maryna ville bjuda på tacos. Och Tacos blev det! 🙂

image

image

image

Min dotter fick en massa presenter från oss, familjen och vännerna.
Tänker nu visa vad hon fick av oss, familjen!

image

image

Hon fick vad hon önskade. Justin Biebers parfym The Key 🙂

image

Hon fick en fin högtalare för hennes iphone, så hon kan få lyssna på musik.
Den blev hon också riktigt glad för! 🙂

Hon fick också en parfym/body splash av Victoria’s secret. Det var också något som hon hade tjatat om….

image

….det blev en ”Love Spell”! 🙂

Hon fick också en ny sängöverkast, sängpåslakan, kläder m.m

Vi hoppas att det blev en oförglömlig fest för våran stora prinsessa.

Må hon leva i många år, som en frisk och lycklig tjej.
Må alla hennes drömmar gå i uppfyllelse.
Vi älskar dig obeskrivligt mycket. Ta hand om dig.

En massa kärlek,

Mamma Samah

Läs Mer

Konsten Att Blogga

Jag har varit iväg och handlat lite mat imorse med lillkillen.
Det ser rätt städat ut här hemma. Sängarna är bäddade, leksakerna är bortplockade.
Maten kokar på spisen. Tvättmaskinen hörs från tvättstugan.

Jag tar fram min iPad för att börja blogga.
Min bebis börjar gråta.
Jag byter blöja på honom medan jag bloggar och skriver några rader.
Sedan glömmer jag bort vad jag skulle skriva.

Fortsätter att koncentrera mig. Tittar på klockan och inser att jag måste hämta mitt barn från skolan snart.

Skriver några rader till och sedan bestämmer jag mig för att fortsätta skriva senare.

Senare på eftermiddan är alla barnen hemma från skolan.
Efter att min familj ätit sin middag, sätter jag mig ner i soffan med min iPad, för att fortsätta skriva klart mitt inlägg på bloggen.

Barnen börjar då prata i mun på varandra om allt möjligt. Sedan vill de att jag ska lyssna på vad de säger. Jag lyssnar så gott det går….

Sedan bestämmer de sig för att titta på tv. Tv:n blir då i högst volym på Disney Chanel.

Då bestämmer jag mig för att sitta och blogga i köket istället. Efter att jag har koncentrerat mig på mitt inlägg en stund, kommer barnen in till köket och vill ha sin kvällsmacka eller någon frukt.

Kvällsrutinerna har börjat.

Jag avbryter mitt skrivandet igen och bestämmer mig för att blogga senare på kvällen.

Senare när barnen har lagt sig, är det bara min lillbebis som är vaken. Han vill inte sova än. Klockan är då 23.00.

Jag upplever att min bebis verkar vara lugn på kvällen och då tänker jag att det kan vara ett tillfälle att avsluta mitt inlägg.

Jag öppnar min ipad och börjar skriva några rader, då blir han grinig och ledsen.
Då är det ingen ide att fortsätta.
Jag försöker istället att lägga min bebis och sedan efter en stund somnar vi samtidigt.

På morgonen bestämmer jag mig för att avsluta mitt inlägg.
Först måste jag ”bara” vara med och hjälpa barnen med morgonrutinerna.

När de stora barnen har gått till skolan, måste jag ”bara” byta blöja och tvätta min bebis.
Jag byter kläder på honom och ger honom lite mat. Sedan är det lugnt.

Jag skiter i att sängarna inte är bäddade just nu. Jag tänker laga mat lite senare.
Då fortsätter jag denna morgon med att blogga…

Många gånger har jag bloggat med min bebis i knät. Och det har hänt att han har råkat trycka på någon knapp på datorn/iPaden och hela texten har försvunnit! ! ! !

Flera andra gånger har min datorn bara blivit helt slut och stängts av, av sig själv, mitt i allt och all text har då bara försvunnit…
Jag har då blivit så himla arg att jag vill börja gråta och annan gång fick jag bara skrattanfall…
Då är det bara att skriva om inlägget….

Det här är sanningen om mitt bloggande.
Så här har det sett ut många gånger. På ett ungefär. Vi har ju olika aktiviteter på eftermiddagen också.

Det här situationen kan jämföras med en mamma som försöker studera på distans 🙂

Jag ber om ursäkt om jag någongång missat ett ord eller en bokstav. Eller att jag skrivit orden i oordning. Jag hoppas och tror att ni förstår vad jag menar ändå.

Tänk att jag är en mamma till fyra barn och jag har alltid en massa saker som jag måste göra och hinna med!
Men man finner alltid tid och tålamod med saker som man tycker om att göra! 🙂

Ett stort tack till alla mina fantastiska läsare, som verkligen tar sin tid och läser varenda ord jag skrivit! 🙂

Jag är även så tacksam över att jag har fått chansen att blogga i den här tidningen.
Jag menar, alla kan ju närsomhelst starta en blogg på nätet, men alla får inte chansen att ha en egen blogg i en nyhetstidning 🙂

Love & peace at ya!
Samah

Läs Mer

Dödsfall

Hej…

Dödsfall händer ofta på särskolan. Det är vad jag har fått uppleva. Under de 4 åren som min son gått i särskolan på, har det hänt flera gånger.

Det är alltså särskolebarn och klass- och skolkamrater till min son, som har somnat in.
Jsg skulle vilja uppmärksamma er på det, för det är sånt som händer och är mer vanligt i särskolan, än i vanliga skolor.

Barnen somnar in på grund av olika sjukdomar, infektioner m.m

Det känns så himla skrämmande varje gång det sker. Det är då man blir påmind om att det faktiskt kan hända mitt barn också.
Jag är så rädd för min son Hisham. Jag är så rädd att jag ibland får en känsla av panikångest. Trots att min son, för övrigt mår bra.

Varje gång det sker ett dödsfall på särskolan, blir både jag och min man väldigt ledsna.
Jag brukar alltid fälla en tår och tänka på stackars barn och stackars familjer.

Det är för att jag vet och förstår hur mycket de här familjerna har kämpat för och med sitt sjuka barn. Så mycket kämpande och sedan en dag bara försvinna.

Jag vet hur hela processen är så smärtsam. Processen som handlar om att föda detta sjuka barn, acceptera och kämpa med sjukdomen, kämpa med samhället och sedan kämpa med livet efter deras försvinnande.

Hela livet måste kännas som ett stort tom rum efter barnens död, då nästan allt har kretsat kring deras liv.

Jag har också tänkt på skol- & klasskamraterna i särskolan. Tänk hur de känner sig när någon försvinner ifrån klassen/skolan. Jag menar, visst förstår inte alla särskolebarn vad som har hänt men de måste väl känna något, då man pratar och sörjer barnet i skolan.

Jag har inte märkt något annorlunda på min son här hemma, efter dödsfallen. Men man kanske kan se något i hans ögon, ansiktsuttryck och beteende, när han är i skolan.
Han kanske även känner något i sin själ som inte syns på utsidan.

En del människor kan tycka att det är skönt att dessa sjuka barn somnar in, på grund av deras smärta och lidande.
Det kan vara och kännas som en befrielse, för den sjuke och för den sjukes familj.

För min del är min son är bit av mitt hjärta. Ifall han skulle försvinna ( må han leva i många år) så skulle jag känna att en bit mig och mitt liv är borta.

I slutändan har vi människor inga val i sådana lägen. Det är som så mycket annat, att acceptera läget, för vi kan inget ändra.

Jag har mina tankar hos er, barnen och alla anhöriga.

Vila i frid fina änglar, må ni sova så sött.

Samah

Läs Mer

Syskon åtsidosatta!

Hejsan på er….

Så fort mina barn kom ut i samhället, fick jag ofta höra kommentarer från olika yrkesmänniskor, om att jag skulle tänka mer på mina andra barn än på min funktionshindrade son.
Att jag skulle ge de mer av min tid och göra olika aktiviteter med dem.
”- Du kan väl gå på stan med bara din dotter nångång…
– Du kan väl komma utan Hisham nångång…”

Det kändes som om de försökte ge mig ett dåligt samvete för mina andra barn. Eller att de ville få mig att framstå som en dålig mamma, som inte tänkte på mina andra barn.

Det gjorde mig så himla arg. Ingen ska säga till mig vad jag ska göra och inte göra med mina barn.

Det som irriterade mig mest var att många av dessa yrkesmänniskor kände mig inte på riktigt. De hade ingen aning om vad jag gjorde på fritiden med mina barn.

Visst tar Hisham mycket av våran tid.
Det är väldigt vanligt bland många föräldrar till funktionshindrade barn.
Och visst är det lätt att man hamnar i ett sådant läge, där det finns många behov och saker som dyker upp som man inte kan rå för.

Men jag tycker ändå att både jag och min man har varit så himla duktiga på att hitta på olika lösningar för att det ska vara rättvist för alla våra barn.

Ex. alla våra barn går på minst 1 aktivitet efter skolan och på helgerna…
Du kan väl tänka dig hur mycket av våran tid det tar…

Dessutom finns en viktigt sak som jag vill berätta:
det är lättare för ”normala” familjer att glömma och strunta i något som har med sitt barn att göra.

Men vi, familjer med speciella behov tänker på alla våra barn MER än andra, just för att det finns något speciellt och annorlunda i familjen!

Jag skulle även vilja påstå att många gånger blir Hisham den som är utanför, då vi ska hitta på saker som han inte får vara med på!

Allt jämnar ut sig…

Idag tycker jag att kommentarerna om att ”tänka på mina andra barn”
har minskat och blivit nästan noll.

En orsakerna tror jag, beror på att mina barn går idag i olika skolor.

Det är något som gör det svårt för lärare och sjukvårdsanställda, att få en bild av våran familj.

Jag har ex. fått berätta för mina andra barns lärare att jag har en funktionshindrad son, för det var inget de såg eller visste.

Det som jag vill avsluta med den här gången är: att du aldrig ska döma saker efter hur det syns utanpå.
För du vet inte vad som händer bakom stängda dörrar.

Samah

Läs Mer

Mina nyårslöften!

 

Hallå….

Tänkte vara lite snabbare med att blogga efter nyårshelgen, men jag var alldeles för trött för det. Det blev iallafall grillfest hemma hos oss i Linköping på nyårsafton. Min familj kom över till oss i några dagar och vi hade jättekul 🙂

image

Vi grillade på våran nyköpta stengrill som min man lagt på våran altan.

image

image

Den här gången blev det endast maträtter från det libanesiska köket.

image

Det här är grillad kycklingfile. Vi brukar lägga det grillade köttet mellan pitabröd, för att köttet ska hålla sig varmt. Kan vara ett bra och gott tips för er…

image

Det här är en känd libanesisk sallad som heter Taboule. Den består av mycket persilja & tomat tillsammans med mörk bulgur. Den är verkligen supergo och måste provas nångång!

imageimage

Vi grillade också något som kallas för Kafta, som består av nötfärs, persilja och lök. Nötfärsen formas till avlånga korvar.

Jag gjorde även tre olika libanesiska dippar, som är väldigt goda till grillad mat.

Den första är den kända libanesiska dippen Hommos.

Den andra dippen är väldigt lik hommos men består av aubergin.

Den tredje är en vitlöksdipp på libanesiskt vis. I Libanon lägger vi dippen i små tallrikar och häller lite olivolja på.

image

Det här är libanesisk Kebbe. Bulgur & nötfärs tillsammans formade till bollar. Det här är typiskt en libanesisk maträtt. Själva maträtten går att göra på flera olika sätt….

image

…På det sättet som jag gjorde Kebbe på, var RÅ Kebbe. Det är alltså färsk nötfärs som man tillsätter bulgur & kryddor till och äts upp alldeles rå och är verkligen jättegod.

Rå kebbe, en libanesisk specialite, som jag rekomenderar varmt. Finns att äta i de flesta libanesiska restauranger.

image

(Grillad Lammkött)

image

( Curryris med stekt mandel )

image

Pastasallad med majonäs, majs och ärtor.

Alla rätter gjordes av mig förutom pastasalladen och Kebbe bollarna, som jag fick hjälp med.  Och min man var den som tog hand om grillningen såklart…Jag måste berätta att jag blev ganska slut till kvällen…

image

Tänkte visa er våran fika också. För det måste man också ha efter en massa god mat…

image

image

 

Nää nu får det räcka med mat. Jag är fortfarande mätt efter all ätande…

Därför har jag lagt upp några nyårslöften, som jag ska försöka hålla mig till i år.

Den första är: att börja röra mer på min kropp ex. promenera, träna, simma m.m.

Det är ett ganska vanligt nyårslöfte…många vill börja träna efter nyår…

Men jag känner att jag kan inte skylla på min förlossning längre och ha det som ursäkt för att inte röra mig. För mig handlar det INTE om att gå ner i vikt utan om att bli piggare och starkare.

Mitt andra löfte är: att försöka hinna gå till familjecentralen/öppna förskolan mer, med min lilla son Marwan. Ibland får jag ångest över att jag inte gick så ofta till öppna förskolan med min näst sista unge Linda. Jag ångrar verkligen det, och nu är hon för stor för öppna förskolan.

Jag var så noga med att gå till öppna förskolan med mina två första barn och det var verkligen en underbar tid, att umgås med sina barn tillsammans med andra.

Därför vill jag att min lilla son ska få uppleva det också. Tyvärr handlar det om lathet ibland. Men jag ska försöka vara mer peppad till det!

Jag tror att det bli alldeles lagom med dessa två löften. Det kanske dyker upp nya senare….vi får se! 🙂

Ha det gött!

Samah

(En rolig bild till er)
image

Läs Mer