Maja är här!

Hejsan bloggen…

Jag kunde inte tro mina ögon när jag såg att ”Biet Maja” gick på tv häromdan!
Äntligen har hon kommit till Sverige!

”Biet Maja” är en seriefigur och ett nytt barnprogram som, nyligen har börjat visas på SVTs barnkanal.

Serien handlar om ett bi, Maja, som inte bor i en kupa, utan ute på en äng.
På ängen får hon uppleva en massa spännande äventyr,tillsammans medsin bästis Villy, som också är ett bi.

Jag vet att många människor, med olika invandrarbakgrunder, känner igen henne. På arabiskakallas hon för ”Zeina” ochpå engelska för ”Maya the bee” . Hon kommer ursprungligen från Tyskland och kom först ut som en barnbok på tidig 1910-tal.

”Biet Maja” började visas på libanesisk tv ibörjanpå 80-talet. Hon var faktiskt en av mina favorit seriefigurer när jag var liten.

Det roligaste är att jag har, sedan flera år tillbaka, visat upp henne för mina barn på arabisk tv & youtube! Jag har även sjungit hennes sånger för mina barn på arabiska.

När mina barnsåg henne på svensktv, så tyckte de att det var jätteroligt 🙂



Så här sågMaja ut när jag var liten! 🙂




Idag ser hon lite annorlunda ut. Serien har nämligen blivit mer modern och datagjord.

”Biet Maja” visas på barnkanalen,alla vardagar kl. 8.45!

Ta gärna en titt! 😉

Samah

Läs Mer

Skolavslutningar/studentfester

Hejsan på er…

Hoppas att ni mår bra! Den senaste tiden har verkligen varit stressig.
Jag var nämligen ute i sista stund och letade efter skolavslutningskläder till mina barn.
Jag är alltid noga med att de har nya kläder till både skolavslutningen och skolstarten…

Det är aldrig några problem att hitta kläder till min son Hisham.
Jag hittade till honom några fina kläder medmilitär mönster på….

Tyvärr såvarhan förkyld på skolavslutningen och har nu varit det i ca två veckor.Det förstör så mycket för hans ork och energi. Men han är just nu på bättringsväg… 🙂

När det gäller min minitonåring, Maryna, så är det mycket tuffare att hitta kläder till henne.
Visst är hon stor nu och får välja kläder själv. Men jag finns där till hjälp med provning, matchandet m.m.

Det var jättesvårt att hitta kläder till henne för skolavslutningen. Vi var ju ute i sista stund och alla fina vita klänningar och vita tights var HELT SLUT överallt.
Det löste sig till slut med en lång blå kjol med stjärnor på och en jeans skjorta till.

Vi sprang även runt och handlade presenter till mina barns fröknar.
Det är vi även noga med att göra på varje skolavslutning, både till sommaren och tilljulen 🙂
Tänk va många presenter alla lärare får VARJE ÅR….eller varje termin! 😉

Jag hann iallafall vara på båda mina barns skolavslutningar, tillsammans med min lillfröken Linda.
Först var vi och tittade på Maryna som sjöng så fint i skolkören, och sedan fick vi skynda oss till min sons skolavslutning, i hans skola.

På min sons träningssärskola har de alltid fina uppträdande på skolavslutningen, som görs avsärskole- elevernatillsammans med lärare och assistent. Uppträdanden görs utifrån varje barns förutsättning.
Och det är så svårt att beskriva hur fint och hur duktiga dessa barn är, som verkligen kämpar för att visa vad de kan.

I år blev det inget uppträdande för min son Hisham. Han var för trött och för förkyld…
Men jag kundeändå inte låta bli att falla någon tår på min sons skolavslutning.
Jag tänker inte bara på honom, utan på alla andra barn också. De är så duktiga och de kämpar så mycket, trots deras tuffa öde på denna jord.

Jag skulle vilja berätta att jag blev bjuden på 4 st olika studentfester i Nyköping i helgen. Jag hann tyvärr bara gå till 2 st av dem.

Jag kunde inte dansa och festaså mycket p.g.a min mage, men det var så himla trevligt att träffa mina gamla vänner och grannar m.m.

Jag känner många fler somhar tagitstudenten i Nyköping i år, men som jag inte hann gratulera.
Tänk va stora de har blivit. Några av de känner jag ända sen de gick på förskoleklass/lågstadiet!

Jag skulle vilja gratulera alla
och säga lycka till med framtiden och med allt! 🙂

Love,Samah

Läs Mer

Mina resultat

Hej på er….

Jag har flera gånger hört om hur kvinnor blir glömska och förvirrade under graviditeten. Även koncentrationsförmågan och förmågan av att ta in information försämras…

Jag har läst någon studie om det och man vet inte rikigt varför…Det kan nog bero på att man är för trött och att man har mycket att göraoch tänka på ang. det nya livet.

Jag har nu fått mina betyg för denna vårtermin. Jag måste berätta att jag var lite tveksam på ifall jag skulle klara av plugget i början av terminen.
Men det gick!

Jag läste iallafall på deltid, 50%, som motsvarar två kurser/ämnen.
Jag läste kurserna: Special Pedagogik & Barnens Lärande & Växande, ur Barn & Fritidsprogrammet.

Ni kanske har hört om det nya betygssystemet? De är ju inte så lätta precis.
Systemet är kanske mer rättvist, men det blir samtidigt väldigt svårt att få ett MVG, vilket var lättare att få i det förra systemet.

Här är det nya betygssytemet: bokstaven E motsvarar ett godkänd.
D = Godkänd +
C = Välgodkänd
B = Välgodkänd +
A = Mycket Välgodkänd

I ämnet Special Pedagogik fick jag betyget A ( mvg). Och i ämnet ” Barnens lärande & växande” fick jag ett B ( vg+).

Jag är så himla glad för det! Jag var ju bara nöjd med ett E (godkänd) !!
Jag trodde inte att det skulle gå så här bra!

Alltså mina hjärnceller fungerar ändå rätt så bra,
speciellt med allt det andra som finns runtomkring i mitt liv :)) hihi

Min lärare berättade att ett A ska egentligen motsvara ett MVG+, om man jämför med det gamla systemet.

Hon tyckte också att jag skulle få komma och ha föreläsning till eleverna på skolan, för att jag har så mycket erfarenhet.
Jag blev så glad för det! Det är något som jag verkligen ska fundera på….men efter min mammaledighet! 😉

Nu är det sommarlov och det betyder att jag måste babyshoppa ännu mer, storstäda, tömma lådor, tvätta gamla spädbarnskläder m.m.

Ha det gott!!! :)))

Samah

Läs Mer

Min fjärde graviditet

Hejsan Bloggen…
Som ni har märkt så går det väldigt segt just nu med bloggen. Jag hoppas att ni förstår att jag har mindre och mindre ork, ju mer jag går in i min graviditet.
Hur mår ni föresten? Jag mår väldigt bra men det är lixom orken och energin som står lite i vägen. Men för att vara helt ärlig, så hinner jag göra så himla mycket ändå. Och ibland lite för mycket, för att vara en gravid kvinna. Men jag är en sådan tjej, som gillar att vara sysselsatt och ha saker på G.
När jag var 20 år gammal hade jag redan två barn. Då kände jag att jag inte ville ha fler barn. Detta berodde mest på att det visade sig att min son var sjuk. Jag kände att det var mitt öde, och det skulle nog räcka med två barn ändå.
När jag blev några år äldre, så började jag tänka annorlunda. Jag kom på hur livsviktigt det är att ha syskon, speciellt om du har och kommer från en familj med speciella behov.
Det var verkligen ett starkt och tufft beslut att våga skaffa ett tredje barn, efter man fått ett sjukt barn. Jag tänkte och funderade på en massa saker, tillsammans med min man innan vi bestämde oss. Det var många positiva och även negativa tankar….Tänk om jag skulle få ett till sjukt barn? Visst var jag rädd för det. Men läkarna hade flera bra undersökningar & kontroller, som man kunde göra för att ta reda på det. Dessutom så måste man vara positiv och tänka på ett optimistiskt sätt. Det som hände min son var en syrebrist. Detta händer ca 1 barn av 200 / per år. Läkarna sa att syrebrist kunde drabba, inte bara mig, utan vem som helst också! När jag fick mitt tredje barn, så blev jag jätteglad över att jag hade fått ett friskt barn. Jag kände mig som en normal mamma, som också kunde få friska barn. Jag kunde nu njuta av bebisen på ett annat sätt. Nu har jag vågat igen. Jag har vågat att ta ett tufft beslut, att skaffa ett barn till. Det är kanske lite svårt för en del människor att förstå hur jag ska orka..
Av min erfarenhet så är ett friskt barn lätt att klara av. Ett friskt barn är för mig en lätt match! Så länge barnet växer som det ska, så flyter allting på så lätt… Det som är svårt är att klara av ett sjukt barn. Jag har provat båda fallen och vet hur det är. Det finns en stor skillnad mellan att ha ett friskt och ett sjukt barn. Jag skulle vilja berätta att jag är en person som verkligen älskar barn.Jag har både energi och lust att bry mig om mina barn. Jag ger min tid och allt jag har, för mina barn. Jag har gjort mitt. Jag har tagit hand om mig själv som gravid kvinna. Läkarna har också gjort sitt. Jag är en troende kvinna som är nöjd med allt som ödet kommer med… Jag har hopp och tro om att allt kommer att lösa sig till slut. Positiv energi till er, från mig, Samah

Läs Mer

Han kan inte, han klarar det inte!

Hejsan bloggen….

Min son kom tidigt ut i samhället, och det var något som jag valde att göra.
Han började ex. på förskolan när han var ca 1 år och 4 månader. Och det är väldigt ovanligt för barn med funktionshinder.

Så fort han gjorde det, började jag höra kommentarer om hans fysiska och psykiska förmågor.

Jag har alltid varit noga med att ge tillräckligt med information om min son för människor som arbetar med honom. Det är ju något som är väldigt viktig att göra, för att underlätta arbetet runtomkring honom.

Informationen som jag har gett ut och brukar ge uttill människor som arbetar runtomkring min son, är för det mesta saker som jag sagt och inte vad de sett.
Därför kan det kännas otillräckligt för en del yrkesarbetande människor.

Det är nämligen så att jag är hans mamma, och jag känner min son bäst.
Jag har till och med att speciellt band med honom, som ingenannan har och därför kan jag bådeSEoch KÄNNAvad min son vill och kan göra.

Jag har haft många möten genom åren, med olika yrkesarbetande människor.
Jag hade ett möte för ca 2 veckor sen ang. min sons användning av hans föremål, som jag har skrivit om tidigare.

De föremålen använder han, för att kunna kommunicera med andra.

Jag tycker att de fungerar väldigt bra, och jag upplever att min son verkligen förstår vad jag säger och vad han ska göra,via dessa föremål.

Jag sa även på mötet att jag hade en ide om att hänga upp dessa föremål, med något snöre, ikrokar, här hemma.
Jag vill att min son ska taner föremålet som vi arbetar med just då själv. Jag vill att han skavara lite mer delaktig i användning av föremålen, än att jag ska behöva visa upp de själv hela tiden.

Då säger en yrkesarbetande människa på mötet, att min son inte är där än. Och att det är något som han inte kan göra.

Det är inte första gången som yrkesarbetande människor säger till mig att min son inte kan och inte klarar av vissa moment som jag sagt.

Sedan sitter de där på mötet och diskuterar med varandra om att min son inte kan, och håller med varandra. Och jag sitter där, som om jag inte tillhör mötet som gäller min egen son.

Det tycker jag är så himla oprofessionellt och respektlöst.
Som yrkesmänniska ska du åtminstone veta hur du talar med en mamma som har ett funktionshindrat barn. Det finns så många olika sätt att säga det på ett trevligare sätt.

Jag känner en sådan frustration över att jag, hela tiden, måste bevisa att min son verkligen kan göra vissa saker. Det känns som jag inte ens blir trodd.

Problemet ligger i vilken dag min son befinner sig i. Ibland är han jättetrött och slö, och då kan man tro att han inte har några förmågor alls.
Och ibland är han världens piggaste och gladaste kille med världens energi och motivation! Då är han lixom, en helt annan kille 🙂

Han kan visst ta något själv, som hänger på en krok. Det har han gjort tidigare i andra sammanhang och på andra sätt.

Han kan även släcka lampan i hallen, när han sitter i sin rullstol. Han kan stänga av kanalerna genom att trycka på kanalboxens lilla knapp, när han kryper på golvet.

Han har visst, ett nåt fungerande rumsuppfattning, när han kan skilja mellan hallen, köket och sitt eget sovrum.

Han blir superglad när vi går in i mcdonalds. Han vet då att han ska strax få äta något gott.

Han kan göra många andra saker också! Och de är bara de som jag vill se och utveckla! Jag vill bara se det positiva.

Tack för mig!

Samah

Läs Mer