Ögonspråk!

Hej på er….

Min sonkan tyvärrinte prata. Det har alltid varit svårt att hitta ett sätt för honom att kommunicera med oss och andra. Det finns nämligen flera sätt att få människor som inte pratar att kommunicera med andra. Ex. man kan kommunicera och göra sig förstådd genom teckenspråk, teckenförstärkning, bilder, föremål m.m
Då är en logoped med och hjälper till att hittadet rättasättet, som passar just denindividen.

Min son började tidigt med att prova kommunicera med bilder.
På bilderna visar man då olika föremål eller moment som ex. cykel, glass, äta, sova m.m
Varje bild visar vad han ska göra vid varje tillfälle, så att han ska vara beredd på vad som ska hända snart.Detta ger honom en kontroll över hans eget liv.
Men tyvärr utvecklade han inte användningen av bilderna.

Min son har ögonkontroller hos ortoptist varje halv år. Och tack och lov har min son en bra syn. Det är alltså inte hans syn som gör att bildkommunikationen inte fungerar. Problemet ligger i hur han tolkar en bild i hans hjärna.
Han ser att vi visar en bild för honom, men vad som syns på bilden, ger inte tillräckligt med information till min sons hjärna.

Efter det började min son använda föremål som kommunikation. Då visar man ex. en viss sked, varje gång han ska äta.
Skeden är verklig och min son kan ta på den och känna på den. Det ger honom mer information och det är ju lite skillnad om man bara visar en bild på en sked.

Denna metod fungerade bättre för min son, tycker jag. Jag ser verkligen att han förstår att han ska äta snart när jag visar honom hans matsked. Så fort han ser skeden, öppnar han sin mun och gapar det största han kan 🙂 Då är han riktigt hungrig!

Efter min sons ryggoperation, påbörjades en kommunikationsutredning. En logoped och arbetsterapeut från barnhabilitering startade utredningen. Och de fick hjälp från både skolfröknarna och oss anhöriga.
Efter flera möten, diskussioner och funderingar, så har logopeden kommit fram till att min son talar med sina ögon.

Jag känner att logopeden har prickat rätt. Min son visar ju allt med sina ögon. Han visar när han är glad, ledsen, arg, rädd, förvirrad, spänd, fundersam m.m. alla sina känslor med sina ögon.
Det är genom hans ögon han gör sig förstådd. Det är genom hans ögon han visar vad han vill ha, genom att titta på saken.

Nu har skolan och vi, familjen börjat med att samarbeta och använda samma föremål i skolan, som i hemmet. Varje föremål ska symbolisera olika aktiviteter i min sons vardag.

Att lära ett barn som inte pratar att kommunicera tar flera år. Det krävs mycket tid och tålamod.
Det gör ont att min son ska snart fylla 10 år och inte kan prata. Men det är inte försent än, med tanke på att dessa barn utvecklas senare i livet om man jämför med ett normalt barn.

Jag förstår att chansen är liten att han ska kunna lära sig att prata som alla andra barn.
Men jag hoppas och önskar att min son kommer i framtiden, som en vuxen man, göra sig förstådd på något sätt. Det är jätteviktigt för hans självständighet och för hans självkänsla.

Han kommer nog charmaalla med sina fina ögon och sitt ögonspråk 😉

Blick, blick
Samah

Läs Mer

Sverige FÖRR

Hejsan bloggen…

När jag och min familj kom till Sverige, på slutet av 80-talet, så var livet som invandrare inte så lätt. Det var ganska ensamt, speciell för att vi inte hade några släktingar runtomkring oss.
Och det var inte heller så ofta man träffade på sina landsmän heller.

Det som jag ska skriva nu är inget illa menat utan endast lite funderingar kring hur det egentligen var då, om man jämför med idag.

När jag kom till Sverige som 6-åring fick jag börja på dagis. Det fanns ingen 0:an eller någon förskoleklass då. Detvar något som förändrades någongång på 90-talet.

Jag kommer tydligt ihåg hur tråkigt det var med den svenska tv:n. Det fanns bara två kanaler: kanal 1 och kanal 2.
Barnprogram fanns endast 1 timme per dag. Och det var ”Björnens Magasin” med Robert Gustafsson.
Jag kommer ihåg att jag undrade ibland ifall det skulle dyka upp något annat barnprogram någongång, som typ ”Tom & Jerry”. För att det var vad jag var van vid att se på tv i mitt hemland.

Det blev bättre på 90-talet då andra saker började visas som ex. Disney Dags med Alice Bah och Eva Röse m.m.
Idag finns det en hel barnkanal för barnen med en massa olika barnprogram, vilket är jättebra!

Tänk på att både jag och mina föräldrar förstod inte så bra svenska vid den tiden.
För mig som 6-åring spelade det ingen roll, för att jag ville ju mest titta på vad som visades på tv. Som barn anpassar man sig snabbare, så det var tuffare för mina föräldrar som kom hit som vuxna människor.

Alldeles i början av 90-talet kom parabolerna till Sverige. Det var ju verkligen en befrielse för mina föräldrar. Nu kunde de se i de olika kanalerna vad som hände i vårt hemland. Det fanns även en massa annat att se på, som ex. olika filmer och serier på arabiska.
Det var en fördel även för oss, barn. Nu kunde vi titta på olika program som visades på vårt hemspråk, så att vi inte skulle glömma bort det. Det visades även en massa spännande program för barn på våra högtider och traditioner.

Jag är uppväxt i Eskilstuna. På den tiden fanns inte så många invandrar barn att träffa och leka med. Så jag växte upp med svenska kompisar. Min bästis var en svensk flicka och vi var bästisar i många år.
I klasserna i skolan, fanns kanske 1-2 barn med invandrar bakgrund, och inte ens i varje klass.
Om man tittar idag på min 11-årings skola, så hittar man en massa olika nationaliteter från hela världen. I min dotters klass går flera barn med olika bakgrunder och religioner, och det är väldigt lärorikt för alla barn, oavsett vart man kommer ifrån.
Min dotter har fått lära sig att vi är alla olika och att man är lika mycket värd ändå.

En sak som jag har tänkt på är det orientaliska brödet, eller som det heter pita bröd. Den fanns inte när vi kom till Sverige.

Jag kommer ihåg hur jag tyckte synd om min mamma som fick stå och baka och baka stora degar med bröd, för att vi skulle få äta av vårt hemlands bröd. Självklart fick jag vara med och hjälpa till, vilket jag tyckte var jättekul att leka med degen.

I våran kultur äter vi pita bröd i alla måltider. Därför fick min mamma baka en massa bröd flera gånger i veckan.
Efter flera år, öppnades ett bageri som bakade pita bröd, då behövde man inte baka mer längre. Idag finns flera olika sorters orientaliska bröd från olika länder.
Så i dagens samhälle hittar man sällan invandrare som står och bakar pita bröd i köket. De flesta handlar färdig-bakad i affären.
Men jag tycker än idag att min mammas pita bröd var den allra godaste.

Samma sak gäller de olika grönsakerna och frukten från våra hemländer. Det var svårt för mina föräldrar att hitta de ocholika andraprodukter som vi använder i våra maträtter som ex. bulgur eller olika myntor m.m
Det fanns knappt någon orientalisk affär på den tiden, där man kunde hitta dessa saker.
Idag hittar man allt man önskar. Inte bara i orientaliska affärer, utan på ICA och Willys också.

Idag kan vi äta våra hemlands maträtter på libanesisk restaurang, när vi känner att vi inte har lust att laga mat någon dag. Sådant fanns inte förr.
Idag finns i varje stad, flera restauranger med olika sorters mat från hela världen.

Livet har förändrats en del. Allt har blivit lättare för människor som kommer idag från olika länder. Inte bara i Sverige, utan i alla länder från alla länder.
En av orsakerna beror på att vi, människor har kommit varandra närmare. Vi har blivit mer tillgängliga och öppna för varandra. En av orsakerna beror ex. på internet, tv-kanaler m.m

Jag är glad över att mina barn får växa upp i Sverige på den här tiden, då Sverige har blivit mer mångkulturellt idag. Detta minskar ex. mobbning och fördomar. Detta ger även mer kännedom och kunskap om livet och omhela världen. Jag vill nämligenatt mina barn ska växa upp och bli allmänutbildade människor.

Tack för mig!

Samah

Läs Mer

En 6:e familjemedlem

Hej på er….

I sommar kommer det hända något som är väldigt viktig för mig och för min familj.
Vi kommer att bli 6 familjemedlemmar, istället för 5! 🙂
En liten bebis är nämligen på väg… Det är så spännande och vi längtar oerhört mycket 🙂

Både jag och min man älskar barn och vi tycker om att ha en stor familj.

Mina barn tycker att det är lika spännande. De är verkligen barnkära 🙂 De älskar småbarn och tycker om att leka med dem, och ta hand om dem. Det ska bli så mysigt…

Det spelar ingen roll för oss, vilket kön det blir. Det viktigaste är att bebisen är frisk och har god hälsa. Både jag och bebisen mårväldigt bra, tack gode Gud 🙂

Jag har verkligen märkt att 2013 kommer att bli ett riktig babyboom år.
Jag känner till7 andra kvinnor som är med barn 🙂 Och om ni tittar på stan så ser ni många fler fina magartitta ut! Både i Nyköping och i Linköping 🙂

När man ska bli mamma igen får man räkna med ”att börja om från början” och då blir livet inte så bekvämt längre.
För mig spelar det ingen roll. Jag har redan en bebis hemma, min finason.
Ja, han fungerar som en bebis, då han inte klarar av att göra någoting själv.
Därför har jag inte riktigt hunnit bli bekväm igen, som alla andra normala mammor.

Jag ären person som är väldigtanpassningsbar. Jag är bra på att ställa in mig på vissa situationer och anpassa mig efter det.Detta berorpå att jag tänkerlångsiktigt, att varje tid och situation är tillfällig, då ingen tid och situation förblir samma hela livet.
Därför ska man njuta av varje tid som går. Den är värdefull och kommer aldrig tillbaka 🙂

En massa vårkänslor till er 🙂

Mamma Samah

Läs Mer

Äntligen en ny blogg bild!

Hejsan svejsan! 🙂

Som ni kanske har märkt så har jag haft en ”höst” bild på bloggen, ända sen jag började blogga på SN.
Detta beror på att det var höst(okt.-nov.) när jag började blogga. Jag tyckte att det passade med en höstbild då.

Och nu har jag äntligen fått den bytt.
Att byta vinjett bild är inte min bästa sida, så därför tog det lite tid. Till slut fick jag hjälp med det iallafall….
Nu känns det som om jag har fått en ny blogg, med ett ansikte! 🙂

Den här bilden är tagen någongång i februari 2013, tror jag. Så den är inte så gammal.

Just nu pågår många saker i mitt liv. En del saker är helt nya för mig och för min familj. Andra saker är det gamla vanliga som finns i vårt liv.
Jag kommer att skriva och berätta om det här på bloggen!
Många spännande saker kommer att dyka upp 🙂

Love & Peace,

Samah

Läs Mer

En mirakeldräkt är bara början….

Hejsan bloggen….

Idag tänkte jag skriva om en ”ny träningsmetod” för människor som lider av SPASTICITET i kroppen på grund av olika neurologiska sjukdomar. Den som kallas för Inerventions.
Den går ut på att använda en skräddarsydd specialdräkt som sitter tajt på kroppen. Specialdräkten kallas för elektrodress.
I elektrodressen finns det insydda och inkopplade elektroder. Elektroderna ska ge en svag elektrisk ström till vissa utvalda muskler, beroende på var spasticiteten sitter hos brukaren.



Elektrodressen stimulerar muskelspänningen i kroppen. Detta utlöser reflexer som dämpar överaktiviteten som finns i musklerna, samtidigt som den stimulerar underaktiviteten.
Detta ger en jämn muskelton i kroppen och brukaren kan använda sina muskler på ett ganska normalt sätt, då de blir mer avslappnade.

Elektrodressen är ett hjälpmedel som bör användas i samband med träning, lek och rörelse för att ge bästa resultat. Den ska helst användas i hemmiljön. Anhöriga och assistenter måste genomgå en utbildning innan de kan få använda dressen.

Elektrodressen är en mirakeldräkt som en svensk kiropraktor har uppfunnit. Han heter Fredrik Lundqvist.
Han presenterade sin uppfinning genom ett tv-program ”drakarna” år 2010 och elektrodressen blev då snabbt väldigt känd.


( Fredrik Lundqvist, tillsammans med sin elektrodress och Prins Philip )
Idag är elektrodressen en godkänd medicinteknisk produkt.

Jag har haft flera gånger kontakt med uppfinnaren Fredrik Lundqvist ang. min sons skada. Men tyvärr är elektrodressen inte så aktuell för min son just nu, då han har en hypotonisk muskelspänning. Och det är motsatsen till spasticitet.

Min son har väldigt mjuka muskler. Man kan vrida och vända på hans händer, armar och ben precis som man vill.
De flesta som har olika neurologiska sjukdomar har en spasticitet i musklerna. Alltså är hypotoniska människor, som min sons fall, väldigt ovanliga.

Tyvärr är elektrodressen inte så lätt att få som hjälpmedel via barnhabiliteringen. Många föräldrar har kämpat mycket för att få använda den.
Men allt som är nytt brukar ta längre tid, även om den är medicinskt godkänd.
Det kommer säkert en tid dåelektrodressen finns tillgänglig i alla landsting över hela landet och över helavärlden.För den här dräkten är för bra för att vara sann.

Jag har sett med MINA EGNA ÖGON hur denna dräkt verkligen fungerar.
Min sons träningskompis på träningscentret hade en svår spasticitet i armarna och benen. Efter användning av elektrodressen märkte till och med jag, vilken skillnad det blev på muskelspänningarna.

Denna mirakeldräkt är iallafall bara en början till en massa andra uppfinningar inom sjukvården och vi lever på hoppet.

Kanske kan min son i framtiden kunna gå, med ex. en specialformad metal ”robot-dräkt” som han kan ha på sig.
Robot dräkten ska då hjälpa min son att gå via rörelser som roboten utför av sig själv. Min son får liksom bara finnas i roboten. Men den kan vara kopplad till hjärnan på något sätt också,för då fårroboten automatisktveta åtvilken riktining som min son vill gå.
Hänger ni med?

Samah

Läs Mer

Mitt hem är inget vanligt hem

Hejsan alla mina kära läsare….

Mitt hem är inget vanligt hem.I sitt hem ska man känna sig bekväm, och det är något som vi inte känner ibland.Vårt hem känns som en avdelning på ett sjukhus.
Det finns hela tiden saker som står i vägen för oss. På ett fysiskt och psykiskt sätt.
Detta beror på våran sons alla hjälpmedel, mediciner och rutiner som vi har hemma. Inte nog med alla hembesök som vi får, från sjukgymnast, arbetsterapeut m.m.

Allt dettaär något som inte finns i alla hem. Många människor vet inte hur det känns att leva på detta vis.
Vårt hemär vårt liv.Denärsom en osynlig liten värld, som vi aldrig kan komma ifrån.

Det här är några bilder påhur ett ganska normalt hem kan se ut, med någon som har ett funktionshinder. Välkommen in….

Det här är ett ståstöd. Det är ett hjälpmedel som våran sonssjukgymnast harlånatoss från barnhabiliteringen.

Det här ståstödet ska hjälpa våran son att ståträna och belasta sin kropp och sina ben. Ståstödet står i hans rum och används några gånger i veckan.

Ett annat hjälpmedel som står i min sons rum är hans rullstol, som han använder varje dag.
Vi bor i en lägenhet och vi får tyvärr inte ställa rullstolen i farstun på grund av brandsäkerhetsskäl.
I våran sons sovrum finns även…..

…en gymnastikmatta ochen cylinderkudde, för att han ska kunna träna sin kropp.
Det finns även en ”klä-på” bänk i hans rum, som ska underlätta hans på & av-klädning. En spegel finns också som är väldigt stimulerande för honom, att kunna se sig själv och andra saker i den.

Det här är en ”arbetsstol” som används som en matstol. Den ståri köket och tyvärr tar den väldigt mycket plats.
Våra olika kök genom tidernahar alltid varit trånga på grund av detta hjälpmedel.
Men vi har blivit ganska vana, då våran son har fått låna olika matstolar ända sen han var ca 2-3 år.
Det är ju ändå ett väldigt viktigt hjälpmedel i hans liv, då den stimulerar hans matsituation, som i sin tur är viktig för hans självständighet och självkänsla.



Detta är en gåstol. I den gåtränar min son några gånger i veckan. Den är bra att använda ute på sommartid, för lite omväxling i utgångs aktivitet.
Den står i hallen, precis utanför våran gästtoalett och måste flyttas varje gång gästtoaletten ska användas.

Vi har nämligen två toaletter hemma i våran lägenhet, vilket är väldigt bra.
I den andra storatoaletten står min sons ”badstol”. I den tränar han att sköta sin mage. Den används även som en duschstol, som min son får sitta i när han ska duscha.

Detta är handskar och handsprit. De står både i toaletten och i min sons sovrum. Det är jätteviktigt att tänka på hygienen, i alla situationer.

Medicinlådan står i köksskåpet. Den är väldigt fin ochpraktisk och finns att köpa på de flesta apotek.


Det här är min sons engångshaklappar som används vid alla matsituationer, hemma som ute. De har jag lagt i köket.
Engångshaklapparna är mycket praktiska och mer hygienska än vanliga plast-haklappar som får tvättas efter varje måltid.

Jag beställer och köpersådana engångshaklappar via en sida på internet som heter mednet.se.
Hemsidan är en av de få hemsidor, där man kan beställa sådana sjukhus-material som privatperson.

Det här är vårt hem i stort sett.
Vi måste alltid utgå från våran sons behov. Vi måste också anpassa oss, så mycket vi kan, efter hans liv och situation.

Hoppas att ni har haft ett trevligt besök hemma hos oss! 🙂

Samah

Läs Mer

Påsklovet i Nypan

Hallå där ute…

Påsklovet gick i raket fart för oss. Vi hade planerat att göra så många olika aktviteter och saker,men tyvärr hann vi inte riktigt med allt.
Men det viktigaste för oss äratt vifårumgås med varandra 🙂

Jag hade köpt kortspelet UNO, som jag tog med mig till min familj i Nyköping.


Det var så kulatt spela UNO med min familj. Min 5-åriga Linda är så himla duktig och rolig när hon spelar UNO. Hon vann över de flesta av oss! Så det var mycket skoj och skratt 🙂

Vi hade tur med vädret i Nyköping! Soligt var det varenda dag 🙂 Detta gjorde oss piggare och gladare! Och barnen var ute varje dag! 🙂

Vi hann besöka några olika restauranger i Nyköping.

Det blev lite thai mat…..



….och sedan även lite kebab 🙂
Vi hade även en pizzakvälloch flera Mcdonalds besök 🙂 hihi

Min duktiga mamma bakade en mumsig….

….jordgubbspaj med ananas till oss!
Den brukade hon baka när jag var liten! 🙂

Det finns många människor som jag ville så gärna träffa under helgen i Nyköping men tyvärr hann jag inte.
Jag hann iallafall träffa några gamla vänner & grannar.
Några av de var så gulliga, för de kom med presenter till min son Hisham efter hans rygg operation 🙂 Det är jag väldigt tacksam för! 🙂

Min son mår just nu väldigt bra och alltärsom vanligt igen, tack och lov.
Så han hade en väldigt mysig och livlig tid på påsklovet.

Det var i stort sett allt och nu är vi hemma igen. Vi är tillbaks till våran stad och våra rutiner 🙂

Ha det gott,

Samah

Läs Mer

Frisörbesök

Hejsan bloggen…..

…hoppas att ni har haft en skön långhelg 🙂
Idag tänkte jag skriva om min sons besök hos frisören. Jag tänkte även skriva om hur situationen är när han ska klippa sig. För det är verkligen inte så lätt som det låter….

Min sonbrukar klippa sig ca 1 gång per månad. Han har väldigt tjockt hår ochvi gillar när han blir fin och fräsch helt enkelt, speciellt när vi ska ivägpå besök eller fest:)

Min son har alltid gått till en och samma frisör genom åren. Det gjorde vi även när vi bodde i Nyköping.
Detta görsituationen lättare, bådeför oss och för själva frisören.
Vi behöverdå inteförklara våran situation. Frisören vet vad han ska göra, för han blir helt enkelt van vid att hantera våran son.

Frisören har med tiden även lärt sig våran sons huvudform. Detta gör att frisören kan lättare och snabbare utföra en klippning.

Minson gillar nämligen inte att bli klippt. Det gör honom lite obekvämoch förvirrad,och då börjar han vrida och vända på sitt huvud.Sedan tarhan upp sina händer och armar för att stoppa klippandet!

Vid varje klippninghållervifast hans händer, så gått det går, SAMTIDIGT som vi håller fast hans huvud, för att frisören ska kunna klippa av honom håret.

Tyvärr kan man inte göra så många olika sortersklippningarmedmin sonshår. Detta beror på att våra händer är i vägen för frisören.

Men det viktigasteär att håret blir mindre och att det ser fint ut med fina linjer runt nacken och polisongerna.

Min son sitter alltid kvar i sin rullstol när han besöker frisören. Det är mest bekvämt så, då min son sitter som bästi sin rullstol 🙂

Efter klippningen blir både vi och sonen fulla av hår. Då blir det raka vägenhem till duschen 🙂
Sedanåker ALLA kläderna in i tvättmaskinen, även ytterkläderna som ex. overallen och mössan m.m.

Rullstolen blir också full av hår och måste borstas och ibland även tvättas efter varje klippning.

Här är Hisham, precisinnan klippningen, som skedde innan påsklovet 🙂

Han skulle göra sig fin innan besöket hos mormor & morfar i Nyköping 🙂


Här är Hisham efter klippningen 🙂
Jag upplevde att det kändes skönt för honom att vara nyklippt och fräsch, speciellt efter rygg operationen 🙂

Jag hoppas att jag har kunnat uppmärksamma er med nya saker, som ni kanske inte har tänkt på tidigare….

Ha det så gott 🙂

Samah

Läs Mer