Att ta ansvar

Vi lever i ett samhälle där ansvaret är svårt att utkräva av de som har fått befogenheten av oss.

Den här oläsliga vägskylten i Harg är ett bra exempel. Det torde vara tekniska divisionen i Nyköpings kommun som har fått ansvaret av Kommunfullmäktige? Politiskt har frågan sedan delegerats till Tekniska nämnden.

Vi har valt politiker, betalat skatt och resultatet blir inte vad vi borde kunnat förvänta oss.

Det blir inte gjort och ingen tar ansvar…

Vi väljer politiker vart fjärde år. De fördelar våra skattemedel med uppdrag och pengar till en kommundirektör. Kommundirektören har till uppgift att skapa en organisation som klarar att utföra uppdraget. Han/hon anställer och delegerar vidare..och vidare..och vidare..och vidare.. Det blir många chefsled där alla har sin lilla stab… kanske räckte inte pengarna till grabben/tjejen som skulle åka ut med en skruvdragare och ny skylt.

Vägskylten står där lika oläslig som tidigare.

Så frågan är om politikerna beställt oläsliga skyltar, det verkar rätt otroligt, men man kan ju aldrig veta. Någonstans på vägen har någon tjänsteman inte gjort sitt jobb. Det politiska ansvaret finns självklart i att de inte följer upp verksamheten. Visst är frågan jag tar som exempel inte något som handlar om jorden undergång men den följer nog en ganska vanlig trend..

Jag skulle kunna ta ett exempel från Landstinget för där finns det många exempel på att det politiker sagt inte blir utfört men..

Vi hade en rätt gigantisk It-skandal där Generaldirektören helt enkelt blev avskedad utan fallskärm. Hon hade också ett uppdrag som inte utfördes. Där handlade det om att hoppa över regler för hur en fråga skall hanteras. Tidigare har höga chefer lugnt lutat sig tillbaka i att de pratat med politiker. Men det som blev klarlagt den här gången var att en tjänsteman har ett personligt ansvar.

Personligt ansvar det låter som ljuv musik i mina öron.

Vem är ansvarig att byta ut den oläsliga vägskylten /skyltarna i Harg?

 

Läs Mer

Omställningstid

Omställningstid leder först tanken till en maskin och den tid det tar att ställa om maskinen till en ny uppgift. Beroende på vilken maskin och vilken uppgift varierar tiden från några minuter till dagar.

När det gäller oss människor behöver vi också omställningstid.

Det första som kommer upp i hjärnan är min tid som kurator. Ibland kunde samtal vara väldigt nära och koncentrerade. När den andre tar fram djupa berättelser behöver man hämta referenser i sig själv. Framförallt i frågor som handlar om liv och död där det inte finns några enkla mallar.

Efter ett samtal behöver man sortera och återgå till sin neutrala yrkesroll så det går att möta en ny människa. Samtidigt behöver man lagra det samtal som just skett på något sätt i hjärnan till nästa gång vi träffas. Den här processen går givetvis fortare ju mer erfarenhet man får men det tar ändå en viss tid.

När jag en gång i tiden körde buss blev det tid för omställning vid ändhållplatserna. Då sorterade man upp papper och pengar och såg till att bussen var ok för en ny runda. Ibland en cigg och en kopp kaffe också, kanske besök på wc. Även om det inte verkar alltför komplicerat att köra en buss så behöver man vara helt koncentrerad på körningen och gärna trevlig även om den som kliver på är en otrevlig typ.

Du kan säkert fundera ut din omställningstid i det arbete du utför. Behovet finns nog egentligen i alla uppgifter vi gör.

Vad händer på ett jobb där någon blir avbruten hela tiden och skall försöka hitta koncentrationen igen. Varje gång går det åt omställningstid.

Vi talar ofta om stress nuförtiden och kanske handlar det just om brist på omställningstid. För allt vi gör behöver på något sätt lagras i hjärnan och den kunskap /information vi behöver till nästa uppgift behöver tas fram. Ofta täker vi nog inte ens på att hjärnan gör detta jobb.

Sjukvård är ett tema jag ofta återkommer till. Tänk dig in att du är sjuksköterska på en akutmottagning och du har så många samtidigt som kallar på din uppmärksamhet att du inte klarar att prioritera vilken människa du måste hjälpa direkt och vilken som kan vänta. Tänk dig att du är på en underbemannad avdelning..då kommer du att göra allvarliga misstag.. Visst kan man var lustig och säga att en del kan hålla många bollar i luften samtidigt. Men kanske är det inte så kul att vara en av dessa bollar.

Så när det gäller maskiner talar vi om omställningstid, kanske tid att göra det i arbete människor utför också. Hur mycket klarar en hjärna innan den slutar fungera optimalt.. när tappar vi information vi skall lagra och när slutar vi kunna ta riktiga beslut.

Det finns ett märkligt uttryck utbränd eller springa in i väggen. Du vet nog ungefär vad som menas med det. En människa har slutat fungera för den är överbelastad. Kanske är det inte svåraren än hur man organiserar upp ett arbete så det finns just omställningstid.

Omställningstid var ordet du kan fundera vidare på.

Läs Mer

Tankar om tankar

Har du någon gång funderat på hur det går till när du tänker? Kanske är det en ny tanke för dig att tänka så?  Utan anspråk på exakt vetenskap går det att påstå att vi varje dag tänker samma tanke som dagen innan. Det finns de som påstår att upp till 95% är samma tankar.

Om vi tänker oss en dator som vi startar upp efter nattens vila så är det rätt många program eller processer som arbetar i bakgrunden innan du börjar jobba. Nu skall vi inte falla i den förenklade bilden av en dator när vi tänker på vår hjärna och vårt medvetande.

Det där med medvetande är ett intressant begrepp för visst är du medveten om att du är du. Om inte prova ock kliv på en spik.

Hjärnan kan också beskrivas som en enda stor fettklump och det blir vi säkert inte klokare av. Vi är ju en märklig varelse till stor del uppbyggd på kol eller organisk varelse för att ta ett annat begrepp än kemi. Vi konstatera att våra sinnen, känsel, hörsel syn, smak, lukt till stor del tar in intryck/signaler utanför oss. Många interna signaler går också från vår egen kropp. Några funktioner stängs inte av så länge vi lever. Hjärtat hålls igång och den muskeln jobbar även i vila även våra lungor och ämnesomsättningen (förbränningen i våra celler) pågår under vila.

Nu var det inte en smärre avhandling om medvetandet dagens lilla blogg skulle handla utan om upprepandet och de mönster vi lever i.

Dagens platsannonser tala om att det eftersöks flexibla, förändringsbenägna och kreativa människor till olika uppdrag. Ofta finns det en förväntan att den nye skall skapa en helt fantastisk ny verksamhet. Slutligen kommer kravet av massa erfarenhet..

Med resonemanget ovan att varje människa till stor del upprepar sig så torde den ta med sig sitt tidigare mönster in i den nya arbetsplatsen. Så skall vi vara riktigt kritiska så blir jobbet att kopiera från en tidigare arbetsplats till den nya. Eller har människan förmågan att tänka helt nytt.

De är rätt vanligt att ledande rekryteringar sluta i att den avslutas för ledaren passade inte in! Konflikten mellan de mönster som fanns och de ledaren kom med fungerade helt enkelt inte tillsammans. Av det kan man kanske fundera lite på hur en platsannons egentligen borde utformas.

Åter till våra sinnen och förmågan att tänka nya tankar. De olika intryck eller om du vill information våra sinnen tar in är spännande. Tror vi kan vara överens om att vår verklighet i samhället idag är mycket mer fragmentiserad än för tidigare generationer. Digitaliseringen gör att vi får intryck om hur mycket händelser som helst, de flesta har inte ett dugg att göra med vår egen vardag men de sysselsätter våra hjärnor. Vi får nog använda en hel del hjärnfunktion bara till att sortera och försöka förstå för att få någon form av sammanhang.

Så knorren på detta inlägg blir att ju mer information ju mindre möjlighet att tänka egna tankar.

Hängde du med i resonemanget så har du nu något att tänka på och den stora frågan är hur gör du när du tänker?

Om du inte hängde med i resonemanget kanske du behöver köpa glasögon eller något annat hjälpmedel för att förstärka sinnesintrycket. Eller har du redan fullt i din hjärna så du inte har plats för en ny tanke?

Någon dag skall jag skriva lite om begreppet omställningstid men under tiden ta hand om dig och njut av vår vackra sommar under semestern. Tack för att du läste mina tankar.

Läs Mer

Att dödstäda

Ordet döstäda låter lite dystert som om vi alla skulle dö. Jag kommer ihåg när det kom donationspapper en gång i tiden med rubriken ”om du dör”. Rätt intressant formulering med om istället för när.

Men dödstäda är egentligen att sortera rensa och kategorisera massa lösören. Vi har nog alla massa saker vi lagt undan för att de kan vara bra att ha eller det skall jag fixa senare. Ju äldre en blir så inser en att tiden är rätt begränsad och en måste prioritera.

Jag fick ta hand om ett helt hus efter min bästa vän en gång och han hade sparat mycket. Då lärde jag mig att det var inte så mycket mening i att spara saker.  Det var som en arkeologisk utgrävning från 2000-talet ner till 1940-talet. Han hade inga barn eller syskon så kanske blev det enklare när en vän fick ta hand om allt. Alla ni som tagit hand om dödsbon vet vilken lång tid det kan ta bara att sorera bort en liten pryl. Tankarna kan ju föra oss långt tillbaka i tiden.

Vi hade talat om situationen innan min vän och jag,  för även om dödsfall alltid kommer plötsligt så var det ändå väntat. Han hade gjort sitt ”vita arkiv” när han sa att elda upp allt som ingen vill ha, du får avgöra vilket.  Elda upp gällde även han själv då han ville bli aska och utströdd under ett träd.

Förr i tiden när man trodde på ett nytt liv så utrustade man den döde med en massa prylar som kunde vara bra att ha på resan. Det uppskattas idag av arkeologer som med hjälp av lite prylar kan berätta för oss hur människor levde förr.

Det blev så att jag tillsammans med en kamrat gjorde en stor brasa som brann i en vecka. En del saker delades ut till vänner som minnessaker men så var det vårt digitala samhälle. Jag skulle givetvis kunna släcka ner mycket av det som finns på nätet men något säger åt mig att inte göra det. Vi hade nog inte tänkt på det när vi pratade. Digitaliseringen kom liksom insmygande under vårt liv utan att vi funderade på vad den innebar.

Så dödstäda med prylar är ganska enkelt men det en människa skapat i ord och bild är lite mer komplicerat. Ord och bild samt ett och annat egentillverkat föremål är som materialiserade tankar som inte bara går att ta bort utan massa eftertanke.

Innan varje sak eldades upp eller delades upp i metall och annat till återvinningen tittade jag på varje sak och mycket var kopplat till egna minnen som aktiverades. Jag försökte mig också på den omöjliga tanken om det kunde finnas någon annan i nätverket som skulle sätta värde på en sak. Det är som om vi på något konstigt sätt lägger energi i våra saker.

Så när vi döstädar vilket vi alla borde göra kontinuerligt så frigör vi vår energi. Det är på något märkligt sätt lättare att leva när t.ex. en pärm med gamla anteckningar brinner upp. Tänk så mycket skräp det står i olika hyllor på landets alla kontor. Hyllvärmare brukar de kallas…

Så var det  vårt digitala liv. Jag skriver rätt mycket i många sammanhang om både smått och stort. Mycket av det är inte åtkomligt utan lösenord och det är något vi kanske skall tänka på. Så i ”vita arkivet” borde anhöriga få lösenorden till alla digitala databaser så de kan ta bort dem om de vill. Det är en rätt intressant tanke med digitaliseringen, var skall det sluta, hur länge kommer våra digitala spår att finnas kvar. Kommer de att vara längre än hällristningarna?

Men det är lite roligt att dödstäda också. Det går att göra aktiviteter som loppmarknad eller att sälja saker på typ Tradera och Blocket. Jag upptäckte också att det vimlar av skänkes-bytes-säljes -sidor på facebook. Så egentligen borde jag bara elda upp allt eller åka till återvinningen men nu blev det en ny aktivitet av vår egen dödstädning. Någon slags handelsman i gamla prylar. En lampa till Tradera som exempel. Vem vet någon kanske tycker det vore kul med en lampa från 40-talet.

En gammal pryl går att omvandla till ett restaurangbesök eller kanske biobesök.

Kanske är det så att hela livet är bara en gigantisk omvandlingsprocess och vi borde kanske se till att våra prylar går att omvandla till något nästa generationer behöver.

 

 

Läs Mer

Hungrig och hemlös

Jag har inte skrivit på några dagar så jag kanske skall pränta ner några rader.

Jag var just ute och skulle fylla på fröautomaten med lite solrosfrön. Då kommer en liten Blåmes flygande och landar en decimeter ifrån mig. Jag stannar upp med mina bestyr och står en stund stilla och vi ser varandra i ögonen. Mäktigt är det och hade han kunna prata svenska hade han säkert sagt något typ, kan du inte skynda på nu och fylla på jag är hungrig.

Annars vaknade jag vid ca 5 i morse och märkte att hjärnan höll på och arbetade. Jag skall försöka återberätta delar.

Jag bistår ibland människor som inte kommer till tals med myndigheter. Något skall man väl göra som pensionär. Men just den här situationen gällde en hemlös sjukpensionär. Det borde väl vara världens enklaste arbete för en myndighet att klargöra rätten till stöd och att leverera stödet. Av någon anledning jag ännu inte klurat ut uppstår istället situationen där hen upplplever sig kränkt och tom medvetet trakasserad. Myndigheten lägger all sin tid och energi på att inte lösa situationen.  Självklart kommer det här att lösa sig så det är inte något större problem i sak. Jag har aldrig förstått vad det är som gör att en myndighet istället för att tala med en medborgare hänvisar till vårt domstolsväsende.

Men hen beskriver för mig ett ännu märkligare fenomen där höga befattningshavare uppmanar hen att stämma kommunen. Överklaga ett beslut och stämma är ju två helt olika rättsinstrument. Det var det jag vaknade och tänkte på. Jag tycker det är så märkligt och helt främmande mot hur jag lärt mig att myndighetsutövning fungerar. Men jag kanske är för gammal vem vet.

När jag då filosoferar lite på morgonen om vad de högre befattningshavarna egentligen menar/säger så blir det en variation på undermening. En skulle kunna vara ”vi är så trötta på dig så vi pratar inte mer med dig” eller i lite grövre ord ” dra åt hexxxe”. Men så kan det ju självklart inte vara. Den andra tanken är att de faktiskt menar och uppmanar hen att hen skall stämma kommunen. Det är så hen valt att uppfatta det som skett och nu bett mig om hjälp med.

Hur gör man när man stämmer en kommun som enskild medborgare utan ekonomiska resurser? Det var nog där min hjärna var i full fart med att leta och sortera efter alla kreativa möjligheter inom våra lagars ramar.  Nu har jag börjat skissa och skriva ner  de olika möjligheter som finns och skall bara rådgöra med lite mer juridiskt kunniga personer i mitt eget sociala nätverk. Har du själv någon ide så skriv gärna till mig för det här är lite ovanligt.

Det är i sig jättekonstigt att hjärnan arbetar när jag sover. Jag skall skriva lite mer om våra hjärnor senare någon gång. Tror ni alla på något sätt upplevt det i form av drömmar eller som för mig mycket konkreta tankar.

Jag tycker många fenomen är konstiga ibland men blåmesen var nog märkligare ändå.

Jag återkommer såklart lite mer i den här berättelsen när den hemlöse sjukpensionären fått det stöd hen har rätt till.

Ja det blev en liten text som ändå hänger samman med rubriken hungrig och hemlös.  Tack för att du läste.

För vad vore det för mening att skriva om ingen läste eller tala om ingen lyssnade?

 

Läs Mer