Att dödstäda

Ordet döstäda låter lite dystert som om vi alla skulle dö. Jag kommer ihåg när det kom donationspapper en gång i tiden med rubriken ”om du dör”. Rätt intressant formulering med om istället för när.

Men dödstäda är egentligen att sortera rensa och kategorisera massa lösören. Vi har nog alla massa saker vi lagt undan för att de kan vara bra att ha eller det skall jag fixa senare. Ju äldre en blir så inser en att tiden är rätt begränsad och en måste prioritera.

Jag fick ta hand om ett helt hus efter min bästa vän en gång och han hade sparat mycket. Då lärde jag mig att det var inte så mycket mening i att spara saker.  Det var som en arkeologisk utgrävning från 2000-talet ner till 1940-talet. Han hade inga barn eller syskon så kanske blev det enklare när en vän fick ta hand om allt. Alla ni som tagit hand om dödsbon vet vilken lång tid det kan ta bara att sorera bort en liten pryl. Tankarna kan ju föra oss långt tillbaka i tiden.

Vi hade talat om situationen innan min vän och jag,  för även om dödsfall alltid kommer plötsligt så var det ändå väntat. Han hade gjort sitt ”vita arkiv” när han sa att elda upp allt som ingen vill ha, du får avgöra vilket.  Elda upp gällde även han själv då han ville bli aska och utströdd under ett träd.

Förr i tiden när man trodde på ett nytt liv så utrustade man den döde med en massa prylar som kunde vara bra att ha på resan. Det uppskattas idag av arkeologer som med hjälp av lite prylar kan berätta för oss hur människor levde förr.

Det blev så att jag tillsammans med en kamrat gjorde en stor brasa som brann i en vecka. En del saker delades ut till vänner som minnessaker men så var det vårt digitala samhälle. Jag skulle givetvis kunna släcka ner mycket av det som finns på nätet men något säger åt mig att inte göra det. Vi hade nog inte tänkt på det när vi pratade. Digitaliseringen kom liksom insmygande under vårt liv utan att vi funderade på vad den innebar.

Så dödstäda med prylar är ganska enkelt men det en människa skapat i ord och bild är lite mer komplicerat. Ord och bild samt ett och annat egentillverkat föremål är som materialiserade tankar som inte bara går att ta bort utan massa eftertanke.

Innan varje sak eldades upp eller delades upp i metall och annat till återvinningen tittade jag på varje sak och mycket var kopplat till egna minnen som aktiverades. Jag försökte mig också på den omöjliga tanken om det kunde finnas någon annan i nätverket som skulle sätta värde på en sak. Det är som om vi på något konstigt sätt lägger energi i våra saker.

Så när vi döstädar vilket vi alla borde göra kontinuerligt så frigör vi vår energi. Det är på något märkligt sätt lättare att leva när t.ex. en pärm med gamla anteckningar brinner upp. Tänk så mycket skräp det står i olika hyllor på landets alla kontor. Hyllvärmare brukar de kallas…

Så var det  vårt digitala liv. Jag skriver rätt mycket i många sammanhang om både smått och stort. Mycket av det är inte åtkomligt utan lösenord och det är något vi kanske skall tänka på. Så i ”vita arkivet” borde anhöriga få lösenorden till alla digitala databaser så de kan ta bort dem om de vill. Det är en rätt intressant tanke med digitaliseringen, var skall det sluta, hur länge kommer våra digitala spår att finnas kvar. Kommer de att vara längre än hällristningarna?

Men det är lite roligt att dödstäda också. Det går att göra aktiviteter som loppmarknad eller att sälja saker på typ Tradera och Blocket. Jag upptäckte också att det vimlar av skänkes-bytes-säljes -sidor på facebook. Så egentligen borde jag bara elda upp allt eller åka till återvinningen men nu blev det en ny aktivitet av vår egen dödstädning. Någon slags handelsman i gamla prylar. En lampa till Tradera som exempel. Vem vet någon kanske tycker det vore kul med en lampa från 40-talet.

En gammal pryl går att omvandla till ett restaurangbesök eller kanske biobesök.

Kanske är det så att hela livet är bara en gigantisk omvandlingsprocess och vi borde kanske se till att våra prylar går att omvandla till något nästa generationer behöver.

 

 

Läs Mer

Hungrig och hemlös

Jag har inte skrivit på några dagar så jag kanske skall pränta ner några rader.

Jag var just ute och skulle fylla på fröautomaten med lite solrosfrön. Då kommer en liten Blåmes flygande och landar en decimeter ifrån mig. Jag stannar upp med mina bestyr och står en stund stilla och vi ser varandra i ögonen. Mäktigt är det och hade han kunna prata svenska hade han säkert sagt något typ, kan du inte skynda på nu och fylla på jag är hungrig.

Annars vaknade jag vid ca 5 i morse och märkte att hjärnan höll på och arbetade. Jag skall försöka återberätta delar.

Jag bistår ibland människor som inte kommer till tals med myndigheter. Något skall man väl göra som pensionär. Men just den här situationen gällde en hemlös sjukpensionär. Det borde väl vara världens enklaste arbete för en myndighet att klargöra rätten till stöd och att leverera stödet. Av någon anledning jag ännu inte klurat ut uppstår istället situationen där hen upplplever sig kränkt och tom medvetet trakasserad. Myndigheten lägger all sin tid och energi på att inte lösa situationen.  Självklart kommer det här att lösa sig så det är inte något större problem i sak. Jag har aldrig förstått vad det är som gör att en myndighet istället för att tala med en medborgare hänvisar till vårt domstolsväsende.

Men hen beskriver för mig ett ännu märkligare fenomen där höga befattningshavare uppmanar hen att stämma kommunen. Överklaga ett beslut och stämma är ju två helt olika rättsinstrument. Det var det jag vaknade och tänkte på. Jag tycker det är så märkligt och helt främmande mot hur jag lärt mig att myndighetsutövning fungerar. Men jag kanske är för gammal vem vet.

När jag då filosoferar lite på morgonen om vad de högre befattningshavarna egentligen menar/säger så blir det en variation på undermening. En skulle kunna vara ”vi är så trötta på dig så vi pratar inte mer med dig” eller i lite grövre ord ” dra åt hexxxe”. Men så kan det ju självklart inte vara. Den andra tanken är att de faktiskt menar och uppmanar hen att hen skall stämma kommunen. Det är så hen valt att uppfatta det som skett och nu bett mig om hjälp med.

Hur gör man när man stämmer en kommun som enskild medborgare utan ekonomiska resurser? Det var nog där min hjärna var i full fart med att leta och sortera efter alla kreativa möjligheter inom våra lagars ramar.  Nu har jag börjat skissa och skriva ner  de olika möjligheter som finns och skall bara rådgöra med lite mer juridiskt kunniga personer i mitt eget sociala nätverk. Har du själv någon ide så skriv gärna till mig för det här är lite ovanligt.

Det är i sig jättekonstigt att hjärnan arbetar när jag sover. Jag skall skriva lite mer om våra hjärnor senare någon gång. Tror ni alla på något sätt upplevt det i form av drömmar eller som för mig mycket konkreta tankar.

Jag tycker många fenomen är konstiga ibland men blåmesen var nog märkligare ändå.

Jag återkommer såklart lite mer i den här berättelsen när den hemlöse sjukpensionären fått det stöd hen har rätt till.

Ja det blev en liten text som ändå hänger samman med rubriken hungrig och hemlös.  Tack för att du läste.

För vad vore det för mening att skriva om ingen läste eller tala om ingen lyssnade?

 

Läs Mer

Det fria ordet?

Nu har det varit helg och tiden vid datorn har varit lite begränsad. Jag har funderat rätt mycket på media och även sociala media som bloggen är en del av.

När vi läser om Nordkorea, Ryssland, Turkiet och även länder som USA förstår vi att det fria ordet är hotat. Det i sig är ingen nyhet då det alltid finns krafter som vill begränsa den vanlige medborgarens självklara rätt att ha en åsikt och yttra sig.

Skälen till önskan att begränsa yttrandefriheten varierar säkert det kan både vara maktfullkomlighet, önskan att dölja inkompetens eller ett rent ifrågasättande av de demokratiska värdena.

Journalisten har en särställning i att upprätthålla just yttrandefriheten. Den yrkeskåren har både ett ansvar och skyldighet att beskriva samhället. De skall beskriva samhellet som de ser det. I Sverige hade vi enligt SCB 11 051 anställda journalister.  Det fanns också en annan grupp utbildade mediahanterare som kallas informatörer, komunikatörer. De var fler 15 526 och arbetar på myndigheter och företag för att ja..leverera någon typ av berättelse.

Jag läser om hot mot journalister i Sverige och får ett antal tankar. Dels har vi ju hotet från skall vi kalla dem extremister som vill störta det demokratiska samhället. De svarar ofta med hot eller tom våld när de granskas. Det är inte så komplicerat att se vad samhället skall göra med den typen av aktiviteter. Det är bara att lagföra och samhället behöver nog prioritera upp den typen av kriminalitet.

Det som är betydligt svårare att hantera är politiker och tjänstemän som kräver att media skall leverera deras bild av verkligheten. De försöker oftast framställa sig som mer kunnig och mer vetande. De säger ofta att de har helheten och att media vinklar verkligheten negativt. DÅ skall vi inte glömma siffrorna på alla de mediautbildade informatörer och komunikatörer som redan ägnar hela sin arbetstid till att ge ”makthavarens” bild.

En journlist kan också beränsas i sin berättelse av sin arbetsgivare och där fyller frilansjurnalisten och även våra mängder av sociala medier en viktig funktion.

Så nästa gång du hör en politiker kritisera media. Stanna upp en stund och lägg fokus på politikern. Fundera på vad politikern vill dölja för fakta, för det kan du utgå ifrån. Politiker som vill styra eller begränsa det fria ordet är nog det största hotet mot vårt demokratiska samhälle och yttrandefriheten.

En liten skärmdump får illustrera texten ovan det är SVT´s granskning av hoten mot Svensk media samt SN´s artikel om diskussionen i Landstingets Fullmäktige

Vi pratar om något så grundläggande som Sveriges grundlagar där yttrandefrihet och tryckfrihet är grundpelarna. Så frågan är mycket allvarlig och skall inte viftas bort. http://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/demokrati/grundlagarna/

Läs Mer

Dagen i Örebro

Hemkommen efter en dag i Örebro där Gröna Seniorer Riks hade årsmöte och bl.a valde ny styrelse.

Språkrör: Yngve Petersson, Lund, Ingrid Bergman, Göteborg
Kassör: Christina Mörtl, Helsingborg
Sekreterare:Annika Hansén Eriksson, Stockholm
Ledamöter: Mikael Malm, Göteborg, Björn Wadström, Nyköping, Margareta Alton, Näsåker

Ersättare: Kerstin Sundqvist, Norrköping, Lutz Dahmen, Bromölla,Margareta Randwall, Solna

Organisationen utvecklas och går nu in i en ny utvecklingsfas. Jag kommer kanske att återkomma lite då och då om frågor ur ett äldreperspektiv.

I slutet av mötet fick vi som många information om de tragiska dödsoffren och de skadade i Stockholm. Människan är ett märkligt djur är min egen reflektion. Så meningslöst att skada och döda människor. Det är svårt att förstå hur en människa tänker som utsätter sina medmänniskor och deras barn för detta. Krig och konflikter i världen behöver hitta andra vägar att lösas än krig, våld och terror.

På vägen hem stannade vi till lite och tittade på alla tranor som landat på åkern. De var så många att de inte gick att räkna. Det var en vacker syn.

Ja det var ännu en dag i mitt liv, nu är det sovdags med förhoppningen om en ny dag.

Läs Mer

Land skall med lag byggas

De här orden hittar vi redan på Magnus Ladulås tid. Det handlade redan då om frågor som t.ex. kvinnofird. Karl XV hade det som valspråk osv osv..

Det här är en princip som är djupt rotad i mig. Det är nog en av de få principer jag har lite svårt att förhandla om.

För mig handlar det i vårt moderna demokratiska samhälle om att vi hitta överenskommelser mellan människor som vi sedan fäster på papper och ytterst som lag. Det finns inget annat sätt som jag kan acceptera. Vi gör ibland stora överenskommelser mellan hela jordens befolkning som vi försöker få ner på papper i t.ex. FN. Vi kan gå ner till individnivå där två personer avtala om att leva tillsammans i vått och tort eller grupper i föreningar.

Vi kallar det inte lagar då utan kanske löften, avtal, stadgar osv. Men principen är den samma.

Ibland och jag skulle vilja säga ganska ofta finns det individer eller grupper som hävdar att de själva inte behöver följa lagar och regler. Skälen kan vara lika många som individer men vanligast är nog egoistiska och ekonomiska skäl. Det brukar inte allt för sällan vara samma sak.

Nu är det inte så att lagar skall vara för evigt. Vi, mänskligheten skaffar oss ständigt ny kunskap och vår moder Jord kan ibland visa oss att vi tänkt fel.

När jag gör en återblick i mitt eget liv och försöker förstå mig själv, ser jag ett mycket tydligt mönster. Jag har alltid reagerat starkt på när, skall vi kalla dem ”maktens bärare”, ställer krav på att vi skall upprätthålla lagen, avtalet, löftet men själva skapar egna regler.

Jag har försökt förstå hur dessa människor tänker och slutsatsen är att de inte är demokrater. Det har inget med de här fina orden om demokrati att göra utan just det enkla att de anser att de själva är duktigare, mer värda, mer intelligenta osv än oss andra.

Att hantera människor som fått vårt förtroende och missbrukar  makten är inte enkelt. Det är lätt hänt att vi får ett samhälle som beskrivs i 1984. Det är lika lätt att hamna i ideal och inte se att världen förändrats som jag antar Don Quijotte beskriver för oss.

Ett av de viktigaste instrumenten för att upprätthålla en demokrati är nog ändå maktfördelningen. En riksdag som stiftar lagar,  förvaltningar som verkställer, domstolar som avgår tvister och en öppen granskning av alla tre.

Det finns en  fråga som vi alltid måste ha med i vår analys av vad som sker och det är fördelningen av land och resurser. Den grundläggande matematiken har sina rötter just i att fördela och även mycket av vår grundläggande lagstiftning.

Det finns människor som vägrar acceptera livets förgänglighet och de förändringsprocesser som driver livet. Religion är svaret för dessa människor och det är bara att acceptera, vi är alla olika. Men när någon med hänvisning till att det egentligen är en gudomlighet som styr och stiftar våra lagar är jag inte med längre. Religion är på ett sätt samma elände som kommunism och nazism dvs en verklighetsuppfattning som hävdar att det finns ett svar och att det finns ont och gott.

Så när jag själv försöker förstå vad som händer i världen eller runt omkring mig och försöker tänka och analysera ser jag det vi kallar egoismen. Låter vi egoismen (ofta med ekonomiska undertecken) ta över så är resultatet alltid död. Vem och vad som dör varierar över tid men vi kommer alltid dit.

Spelar det någon roll? Vi dör ju alla, så varför skall inte jag ta vad jag kan. Varför skall jag följa löften, avtal, lagar när jag ser andra som inte gör det.

Det är en svår filosofisk fråga men jag har valt att vi är lika viktiga som jag. Framförallt förstår jag att det vatten jag dricker och den luft jag andas är en förutsättning för att annat liv skall existera.

Jag reagerar kraftigt när avtal bryts av politiker som skall upprätthålla vår demokrati. Jag reagerar kraftigt när politiker snor åt sig för de kan, jag reagerar kraftigt när människor hittar smarta ekonomiska lösningar för att få mycket i sin ficka…det är alltid på bekostnad av en förlust för oss alla inklusive mig själv.

Vad finns det för krafter som kan motverka egoism och död. Vad finns det som kan upprätthålla kärleken mellan allt levande. Vad skall vi göra alla vi människor som inte är större än en liten myra i ett gigantiskt universum.

Den väg jag funnit i livet är att lita på det jag luktar, hör, ser, känner. Vår kropp är ju det vi har. Sedan har vi mänsklighetens kollektiva kunskap att försöka använda i tankeprocessen. Men det räcker inte jag måste ständigt omvandla mina intryckt till ord, ljud eller bild. Vi kan kalla det att dela med sig. Kunskap är något som byggs långsamt ”det tar tid för det gröna att växa”. Vi som lever nu har en helt fantastisk möjlighet att hitta kunskap och dela våra egna tankar.

Ibland blir det mörkt inom mig, kolsvart … då hör jag min mormor.. Lev Livet Leende.

Jag har det inte enkelt att formulera mig i ljud, bild eller ord. Det enklaste vore att vara tyst för då blev allt rätt. Ibland lyckas jag få till ord eller en bild som fångar det jag känner. Den här tavlan jag gjorde en gång ger mig en egen upplevelse som är exakt den jag hade när jag gjorde den. Den är inte särskilt vacker eller särskilt skickligt gjord. Men kära läsare den är perfekt!

Vad du ser när du ser på bilden är troligen något annat än vad jag ser. Bilden är i betraktarans ögon.

Så visst är det en rätt förunderlig värld vi lever i och Livet är något mycket skört, fantastiskt och ibland mycket obegripligt.

Läs Mer