Att dödstäda

Ordet döstäda låter lite dystert som om vi alla skulle dö. Jag kommer ihåg när det kom donationspapper en gång i tiden med rubriken ”om du dör”. Rätt intressant formulering med om istället för när.

Men dödstäda är egentligen att sortera rensa och kategorisera massa lösören. Vi har nog alla massa saker vi lagt undan för att de kan vara bra att ha eller det skall jag fixa senare. Ju äldre en blir så inser en att tiden är rätt begränsad och en måste prioritera.

Jag fick ta hand om ett helt hus efter min bästa vän en gång och han hade sparat mycket. Då lärde jag mig att det var inte så mycket mening i att spara saker.  Det var som en arkeologisk utgrävning från 2000-talet ner till 1940-talet. Han hade inga barn eller syskon så kanske blev det enklare när en vän fick ta hand om allt. Alla ni som tagit hand om dödsbon vet vilken lång tid det kan ta bara att sorera bort en liten pryl. Tankarna kan ju föra oss långt tillbaka i tiden.

Vi hade talat om situationen innan min vän och jag,  för även om dödsfall alltid kommer plötsligt så var det ändå väntat. Han hade gjort sitt ”vita arkiv” när han sa att elda upp allt som ingen vill ha, du får avgöra vilket.  Elda upp gällde även han själv då han ville bli aska och utströdd under ett träd.

Förr i tiden när man trodde på ett nytt liv så utrustade man den döde med en massa prylar som kunde vara bra att ha på resan. Det uppskattas idag av arkeologer som med hjälp av lite prylar kan berätta för oss hur människor levde förr.

Det blev så att jag tillsammans med en kamrat gjorde en stor brasa som brann i en vecka. En del saker delades ut till vänner som minnessaker men så var det vårt digitala samhälle. Jag skulle givetvis kunna släcka ner mycket av det som finns på nätet men något säger åt mig att inte göra det. Vi hade nog inte tänkt på det när vi pratade. Digitaliseringen kom liksom insmygande under vårt liv utan att vi funderade på vad den innebar.

Så dödstäda med prylar är ganska enkelt men det en människa skapat i ord och bild är lite mer komplicerat. Ord och bild samt ett och annat egentillverkat föremål är som materialiserade tankar som inte bara går att ta bort utan massa eftertanke.

Innan varje sak eldades upp eller delades upp i metall och annat till återvinningen tittade jag på varje sak och mycket var kopplat till egna minnen som aktiverades. Jag försökte mig också på den omöjliga tanken om det kunde finnas någon annan i nätverket som skulle sätta värde på en sak. Det är som om vi på något konstigt sätt lägger energi i våra saker.

Så när vi döstädar vilket vi alla borde göra kontinuerligt så frigör vi vår energi. Det är på något märkligt sätt lättare att leva när t.ex. en pärm med gamla anteckningar brinner upp. Tänk så mycket skräp det står i olika hyllor på landets alla kontor. Hyllvärmare brukar de kallas…

Så var det  vårt digitala liv. Jag skriver rätt mycket i många sammanhang om både smått och stort. Mycket av det är inte åtkomligt utan lösenord och det är något vi kanske skall tänka på. Så i ”vita arkivet” borde anhöriga få lösenorden till alla digitala databaser så de kan ta bort dem om de vill. Det är en rätt intressant tanke med digitaliseringen, var skall det sluta, hur länge kommer våra digitala spår att finnas kvar. Kommer de att vara längre än hällristningarna?

Men det är lite roligt att dödstäda också. Det går att göra aktiviteter som loppmarknad eller att sälja saker på typ Tradera och Blocket. Jag upptäckte också att det vimlar av skänkes-bytes-säljes -sidor på facebook. Så egentligen borde jag bara elda upp allt eller åka till återvinningen men nu blev det en ny aktivitet av vår egen dödstädning. Någon slags handelsman i gamla prylar. En lampa till Tradera som exempel. Vem vet någon kanske tycker det vore kul med en lampa från 40-talet.

En gammal pryl går att omvandla till ett restaurangbesök eller kanske biobesök.

Kanske är det så att hela livet är bara en gigantisk omvandlingsprocess och vi borde kanske se till att våra prylar går att omvandla till något nästa generationer behöver.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*