Land skall med lag byggas

De här orden hittar vi redan på Magnus Ladulås tid. Det handlade redan då om frågor som t.ex. kvinnofird. Karl XV hade det som valspråk osv osv..

Det här är en princip som är djupt rotad i mig. Det är nog en av de få principer jag har lite svårt att förhandla om.

För mig handlar det i vårt moderna demokratiska samhälle om att vi hitta överenskommelser mellan människor som vi sedan fäster på papper och ytterst som lag. Det finns inget annat sätt som jag kan acceptera. Vi gör ibland stora överenskommelser mellan hela jordens befolkning som vi försöker få ner på papper i t.ex. FN. Vi kan gå ner till individnivå där två personer avtala om att leva tillsammans i vått och tort eller grupper i föreningar.

Vi kallar det inte lagar då utan kanske löften, avtal, stadgar osv. Men principen är den samma.

Ibland och jag skulle vilja säga ganska ofta finns det individer eller grupper som hävdar att de själva inte behöver följa lagar och regler. Skälen kan vara lika många som individer men vanligast är nog egoistiska och ekonomiska skäl. Det brukar inte allt för sällan vara samma sak.

Nu är det inte så att lagar skall vara för evigt. Vi, mänskligheten skaffar oss ständigt ny kunskap och vår moder Jord kan ibland visa oss att vi tänkt fel.

När jag gör en återblick i mitt eget liv och försöker förstå mig själv, ser jag ett mycket tydligt mönster. Jag har alltid reagerat starkt på när, skall vi kalla dem ”maktens bärare”, ställer krav på att vi skall upprätthålla lagen, avtalet, löftet men själva skapar egna regler.

Jag har försökt förstå hur dessa människor tänker och slutsatsen är att de inte är demokrater. Det har inget med de här fina orden om demokrati att göra utan just det enkla att de anser att de själva är duktigare, mer värda, mer intelligenta osv än oss andra.

Att hantera människor som fått vårt förtroende och missbrukar  makten är inte enkelt. Det är lätt hänt att vi får ett samhälle som beskrivs i 1984. Det är lika lätt att hamna i ideal och inte se att världen förändrats som jag antar Don Quijotte beskriver för oss.

Ett av de viktigaste instrumenten för att upprätthålla en demokrati är nog ändå maktfördelningen. En riksdag som stiftar lagar,  förvaltningar som verkställer, domstolar som avgår tvister och en öppen granskning av alla tre.

Det finns en  fråga som vi alltid måste ha med i vår analys av vad som sker och det är fördelningen av land och resurser. Den grundläggande matematiken har sina rötter just i att fördela och även mycket av vår grundläggande lagstiftning.

Det finns människor som vägrar acceptera livets förgänglighet och de förändringsprocesser som driver livet. Religion är svaret för dessa människor och det är bara att acceptera, vi är alla olika. Men när någon med hänvisning till att det egentligen är en gudomlighet som styr och stiftar våra lagar är jag inte med längre. Religion är på ett sätt samma elände som kommunism och nazism dvs en verklighetsuppfattning som hävdar att det finns ett svar och att det finns ont och gott.

Så när jag själv försöker förstå vad som händer i världen eller runt omkring mig och försöker tänka och analysera ser jag det vi kallar egoismen. Låter vi egoismen (ofta med ekonomiska undertecken) ta över så är resultatet alltid död. Vem och vad som dör varierar över tid men vi kommer alltid dit.

Spelar det någon roll? Vi dör ju alla, så varför skall inte jag ta vad jag kan. Varför skall jag följa löften, avtal, lagar när jag ser andra som inte gör det.

Det är en svår filosofisk fråga men jag har valt att vi är lika viktiga som jag. Framförallt förstår jag att det vatten jag dricker och den luft jag andas är en förutsättning för att annat liv skall existera.

Jag reagerar kraftigt när avtal bryts av politiker som skall upprätthålla vår demokrati. Jag reagerar kraftigt när politiker snor åt sig för de kan, jag reagerar kraftigt när människor hittar smarta ekonomiska lösningar för att få mycket i sin ficka…det är alltid på bekostnad av en förlust för oss alla inklusive mig själv.

Vad finns det för krafter som kan motverka egoism och död. Vad finns det som kan upprätthålla kärleken mellan allt levande. Vad skall vi göra alla vi människor som inte är större än en liten myra i ett gigantiskt universum.

Den väg jag funnit i livet är att lita på det jag luktar, hör, ser, känner. Vår kropp är ju det vi har. Sedan har vi mänsklighetens kollektiva kunskap att försöka använda i tankeprocessen. Men det räcker inte jag måste ständigt omvandla mina intryckt till ord, ljud eller bild. Vi kan kalla det att dela med sig. Kunskap är något som byggs långsamt ”det tar tid för det gröna att växa”. Vi som lever nu har en helt fantastisk möjlighet att hitta kunskap och dela våra egna tankar.

Ibland blir det mörkt inom mig, kolsvart … då hör jag min mormor.. Lev Livet Leende.

Jag har det inte enkelt att formulera mig i ljud, bild eller ord. Det enklaste vore att vara tyst för då blev allt rätt. Ibland lyckas jag få till ord eller en bild som fångar det jag känner. Den här tavlan jag gjorde en gång ger mig en egen upplevelse som är exakt den jag hade när jag gjorde den. Den är inte särskilt vacker eller särskilt skickligt gjord. Men kära läsare den är perfekt!

Vad du ser när du ser på bilden är troligen något annat än vad jag ser. Bilden är i betraktarans ögon.

Så visst är det en rätt förunderlig värld vi lever i och Livet är något mycket skört, fantastiskt och ibland mycket obegripligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*