Ulf Kristersson och Alliansen gör sorti

Det har legat i luften länge; Alliansen är inte längre en enad konstellation. Partiledarna för respektive parti vill inte vara först ut med att deklarera detta då det förmodligen skulle leda till påföljder. Istället går Ulf Kristersson fortfarande ut i media och pratar om att bilda regering och menar på att han inte alls behöver ingå i förhandlingar med Sverigedemokraterna för att få deras stöd. Jag tror ingen köper det förutom Ulf Kristersson själv och hans lobbyist Carl Bildt. Annie Lööf försöker hålla i trådarna genom att fortsätta hävda att en alliansregering är den bästa tänkbara regeringsbildningen. Jan Björklund försöker rädda sitt eget parti genom att få över så många anti-SD väljare från Moderaterna samtidigt som Ebba Busch Thor är nöjd med att se Moderaterna närma sig en högerkonservativ position. Ironiskt nog borde det aldrig ha varit prat om att Alliansen ska bilda regering. Det senaste riksdagsvalet påvisade att det faktiskt är de rödgröna som har störst parlamentariskt stöd med ett mandat mer än Alliansen. Det har varit praxis i svensk politisk historia att låta den konstellation med störst parlamentariskt stöd få bilda regering och majoriteten av de regeringar vi haft i Sverige har varit i minoritet. Synd att media och den allmänna opinionen inte kunnat fokuserat på dessa faktum. Alliansen med Ulf Kristersson i spetsen har däremot försökt förvilla väljare att tro att det är han som har det bästa underlaget för att bilda regering, vilket självklart inte är fallet. Efter morgondagens förutsägbara omröstning är det nog dags för Ulf Kristersson och Alliansen att göra sorti.

/Mesir

Läs mer

Vad ska talmannen göra härnäst?

Det har blivit lite av en vana att se talmannen med diverse partiledare på tv-nyheterna. I vanlig ordning serveras det fika i ett trångt, avlägset rum med tillsynes obekväma möbler. Talmannen verkar trivas i den miljön då han gång på gång bjudit in partiledarna inom dessa formella ramar. Det verkar däremot inte ha skett så mycket utöver bildposeringar och konsumtion av kaffe och fikabröd. Sonderingsuppdrag har i och för sig tilldelats till både Löfven och Kristersson men utan något som helst resultat, vilket även kändes relativt förutsägbart.

Jag förstår att talmannen fått en otacksam uppgift i att finna en regering i ett mycket låst parlamentariskt läge. Men frågan är om vi verkligen behöver gå igenom dessa petitesser och formaliteter för att inse att inget parti faktiskt vill retirera. Valresultatet sporrade fram en situation där ett eller flera partier självmant behöver ge upp ambitionen om att ingå i en regering för den här mandatperioden. Men vem vill göra det? Inget parti känner sig moraliskt tvungen att ge vika för sina motståndare samtidigt som alternativet med att byta block är för riskabelt. Så vad ska talmannen göra härnäst; ska vi verkligen behöva se fram emot statliga budgetar utan några som helst reformer när exempelvis vård, omsorg och polis är i desperat behov av mer resurser? Jag tycker att det är dags för talmannen att ta sig själv i kragen och våga lobba för ett extra val så fort som möjligt.

/Mesir

Läs mer