Ett vägskäl med klimatfrågan

Under tiden i Näringsdepartementet började jag så småningom förstå att det finns två olika förhållningsätt gentemot lösningen på klimatfrågan i Sverige. Den ena lösningen förespråkar reducerad konsumtion och produktion. Människor borde flyga mindre, äta mindre kött, byta ut bilen mot kollektivtrafik, alternativt elbil eller el-cykel, och återvinna samt återanvända material på bästa möjliga sätt. Ansvaret ligger delvis på individen och dennes konsumtion och resonemanget följer en logik om att minskad efterfrågan leder till reducerad tillväxt. Samtidigt ska staten och EU stävja industrierna och dess vilja av att producera mer. Sätt att göra det kan exempelvis handla om inrättandet av utsläppstak, skyddandet av områden som har hög betydelse för växter och djur (så kallade nyckelbiotoper) och skattelättnader för mer klimatvänliga alternativ.

Det andra förhållningssättet gentemot lösningen på klimatfrågan betraktar tillväxten som något positivt men hävdar att industrierna och dess företag behöver genomgå en strukturell och grundlig förändring; det fossila behöver forslas ut medan mer cirkulärt och biobaserat material är tänkt att ersätta. Det var inte sällan man fick höra sloganen Allt som görs av olja kan göras av skogsråvara. Exempel på lösningar kan vara att byta ut bensin från olja till bensin från skog och restprodukter eller göra något simplare som att bygga mer hus av trämaterial. Man menar helt enkelt att fossilbaserade, utsläppskrävande och förorenande råvaror behöver bytas ut mot mer klimatvänliga alternativ och därav måste det investeras mer på innovation och forskning. Skatter, utsläppstak, nyckelbiotoper och andra incitament från stat och EU bör tillämpas i mindre utsträckning för att industrierna och företagen ska kunna ha råd för att genomgå en omställning till fossilfritt. Att exempelvis beskatta flyget är inte någon höjdare bland människor som förespråkar detta tillvägagångssätt.

Hur går vi vidare?

/Mesir

Läs mer

Ulf Kristersson och Alliansen gör sorti

Det har legat i luften länge; Alliansen är inte längre en enad konstellation. Partiledarna för respektive parti vill inte vara först ut med att deklarera detta då det förmodligen skulle leda till påföljder. Istället går Ulf Kristersson fortfarande ut i media och pratar om att bilda regering och menar på att han inte alls behöver ingå i förhandlingar med Sverigedemokraterna för att få deras stöd. Jag tror ingen köper det förutom Ulf Kristersson själv och hans lobbyist Carl Bildt. Annie Lööf försöker hålla i trådarna genom att fortsätta hävda att en alliansregering är den bästa tänkbara regeringsbildningen. Jan Björklund försöker rädda sitt eget parti genom att få över så många anti-SD väljare från Moderaterna samtidigt som Ebba Busch Thor är nöjd med att se Moderaterna närma sig en högerkonservativ position. Ironiskt nog borde det aldrig ha varit prat om att Alliansen ska bilda regering. Det senaste riksdagsvalet påvisade att det faktiskt är de rödgröna som har störst parlamentariskt stöd med ett mandat mer än Alliansen. Det har varit praxis i svensk politisk historia att låta den konstellation med störst parlamentariskt stöd få bilda regering och majoriteten av de regeringar vi haft i Sverige har varit i minoritet. Synd att media och den allmänna opinionen inte kunnat fokuserat på dessa faktum. Alliansen med Ulf Kristersson i spetsen har däremot försökt förvilla väljare att tro att det är han som har det bästa underlaget för att bilda regering, vilket självklart inte är fallet. Efter morgondagens förutsägbara omröstning är det nog dags för Ulf Kristersson och Alliansen att göra sorti.

/Mesir

Läs mer

Vad ska talmannen göra härnäst?

Det har blivit lite av en vana att se talmannen med diverse partiledare på tv-nyheterna. I vanlig ordning serveras det fika i ett trångt, avlägset rum med tillsynes obekväma möbler. Talmannen verkar trivas i den miljön då han gång på gång bjudit in partiledarna inom dessa formella ramar. Det verkar däremot inte ha skett så mycket utöver bildposeringar och konsumtion av kaffe och fikabröd. Sonderingsuppdrag har i och för sig tilldelats till både Löfven och Kristersson men utan något som helst resultat, vilket även kändes relativt förutsägbart.

Jag förstår att talmannen fått en otacksam uppgift i att finna en regering i ett mycket låst parlamentariskt läge. Men frågan är om vi verkligen behöver gå igenom dessa petitesser och formaliteter för att inse att inget parti faktiskt vill retirera. Valresultatet sporrade fram en situation där ett eller flera partier självmant behöver ge upp ambitionen om att ingå i en regering för den här mandatperioden. Men vem vill göra det? Inget parti känner sig moraliskt tvungen att ge vika för sina motståndare samtidigt som alternativet med att byta block är för riskabelt. Så vad ska talmannen göra härnäst; ska vi verkligen behöva se fram emot statliga budgetar utan några som helst reformer när exempelvis vård, omsorg och polis är i desperat behov av mer resurser? Jag tycker att det är dags för talmannen att ta sig själv i kragen och våga lobba för ett extra val så fort som möjligt.

/Mesir

Läs mer

Det blir nog ett nyval

Riksdagen har nått ett dödläge. Varken något block eller parti verkar vilja ge sig. Allt tyder på att det nog blir ett nyval. Just nu är det alliansen som pressas hårdast som trots ett mindre väljarstöd valt att fortsätta driva på för en ny regering. De rödgröna vill inte släppa fram något borgerligt styre och öppnar hellre upp för en uppbrytning av alliansen där Centern och Liberalerna byter block för att på så sätt få ett tillräckligt stort regeringsunderlag. Ebba Busch Thor verkar vara störst angelägen till att samarbeta med Sverigedemokraterna men lär förmodligen avvakta med någon väsentlig åtgärd. Inom Moderaterna gror det en allt större polarisering; de som är för och de som är mot ett SD inflytande. Ulf Kristersson vill framförallt visa på solidaritet gentemot sina allianskamrater. Han vet om att minsta antydning på samarbete med SD är en vinst för de rödgröna som då lär få ett större spelutrymme för att locka över Centern och Liberalerna. Både Annie Lööf och Jan Björklund har tydligt markerat mot ett högerpopulistiskt inflytande. Ett samarbete med Socialdemokraterna skulle därmed bli ett mer logiskt alternativ för dessa partier om nu Ulf väljer att närma sig SD.
Det politiska klimatet är infekterat av stolthet; att acceptera motståndares regering är inget annat än en förlust och därmed ett svagt agerande. Det enda parti som faktiskt gynnas av dödläget är det etablissemangskritiska partiet Sverigedemokraterna, som inte accepterar något annat än ett regeringsinflytande. En koalition med Moderaterna och Kristdemokraterna är för de det lämpligaste regeringsunderlaget. Men återigen lär inget parti vika sig för nya konstellationer inom den närmaste perioden. Stämningen är alltför låst och infekterad för pragmatiska lösningar. De fortsatta oenigheterna och otydligheterna spär på missnöjet både inom partier och bland väljare, och detta till fördel för SD. Det är precis det missnöjet som gett större utrymme för högerextrema rörelser i världen. Att gå mot nyval lär således bli en vinst för Sverigedemokraterna.
Med det sagt ses vi tyvärr i vallokalerna igen.
/Mesir

Läs mer

Släpp fram block med flest röster!

Blir förvånad när jag hör statsministerkandidat Ulf Kristerssons flertaliga utspel om att han inte tänker släppa fram det rödgröna blocket om de får störst stöd av det svenska folket. Hur moget och demokratiskt är det egentligen att vägra släppa fram folkets vilja? När röstsedlarna är räknade är det riksdagens ansvar att kunna genomdriva den politik som har röstats fram. Det görs först och främst genom att låta parten med flest röster försöka etablera en regering direkt efter valet. På så sätt undviks dödläge och politisk instabilitet. Detta blir även en självklarhet när partierna lovat om att de går till val med respektive block och allians; förlorarna kapitulerar och låter vinnarna bilda regering. Ska det vara så svårt? Sverige behöver en stabil, seriös och pragmatisk ledning som ser till landets bästa och inte enbart bryr sig om partisympatisörernas röst. Det är respektlöst mot folket och ett hot mot demokratin!

/Mesir

Läs mer

Så blev det till slut Stockholms universitet

Jag har nyligen fått det bekräftat att lärosätet för min masterutbildning i statsvetenskap blir Stockholms universitet. En sten har fallit från mitt bröst; det är här jag verkligen vill vara, nära och centralt. Att än en gång behövt bosätta mig tre till fem timmar från Nyköping hade blivit för tufft. Under min treåriga kandidatperiod i Växjö kunde jag uppleva staden som belägen långt borta från det mesta. Det fanns inte vare sig järn- eller motorväg som tog en direkt till Växjö; man skulle antingen behöva köra på flera besvärliga landsvägar eller ta sig fram med tåg som alltid innefattade minst två tidskrävande byten. Under dessa år blev man på ett sätt bunden till Smålandsregionen. Det var sällan jag kunde åka hem och när jag väl var i Nyköping blev det allt för ofta mycket kortvariga besök. Så jag ska inte sticka under stol med att gårdagens besked kändes som en enda stor lättnad.

Nu ska jag börja förbereda mig för de två sista universitetsåren som innefattar mycket mer forskning än de tre första. Vetenskapliga artiklar och kurser med namn som Samhällsvetenskapliga analysinriktningar och studier av makt kanske inte låter så nervkittlande, men jag ser faktiskt fram mot att inhämta så mycket kunskap som möjligt och att dra nytta av den inkluderade praktiktermin som finns tillgänglig. Att få avsluta studierna med en praktikplats utomlands på någon ambassad hade varit prima. Men först måste jag ställa mig i bostadskön, köpa kurslitteratur, gå med i studentkåren …

/Mesir

 

Läs mer

Klimatfrågan är nutidens farhåga

”Det här är den allvarligaste och svåraste situation som svensk räddningstjänst befunnit sig i”, menar Eliasson och Löfven på regeringens extra insatta pressträff. Enligt Skogsstyrelsen beräknas, i skrivande stund, skog för cirka 600 miljoner ha brunnit upp på grund av den senaste tidens bränder runt om i landet. Samhällskostnaden för bränderna beräknas gå upp mot miljarder kronor. ”SVERIGE BRINNER!” heter det lite överdrivet i brasiliansk media. Inom jordbruket aviserade nyligen Lantmännen att den svåra torkan lett till den sämsta skörden inom svenskt jordbruk på hela 25 år! Torka, värme och vattenbrist blir allt större problem för det stereotypiskt kalla land som sällan drabbades av värmeböljor. Äldre människor har det allt kämpigare med att klara av somrarna utan komplikationer. Så frågan blir tillslut: Hur långt ska det behöva gå innan klimatfrågan blir ett prioriterat ämne?

Nu när problemen är påtagliga har det i sedvanlig ordning börjat beskyllas från höger och vänster. Allt från att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap inte gör sitt jobb till att regering och politiker inte kunnat förutse detta. Jag själv kan tycka att vi borde kunna vara bättre förberedda när det krisar. Tillgång till brandflygplan som är nära till hands kan vara avgörande under eskalerande bränder. Mer resurser och bättre beredskap är ju trots allt sådant som avgör hur hög kostnaden kan komma att bli för samhället.

Däremot är jag väldigt tveksam till om detta verkligen räcker. Att lösa enskilda fall utan att vilja se och förstå det större sammanhang dessa problem florerar kring är för mig ett mysterium. Vi måste börja ta klimatfrågan och arbetet för ett fossilfritt samhälle på större allvar. Det är inte enbart trädkramare och aktivisters fight utan detta berör oss alla.

/Mesir

Läs mer

Det svenska landslaget – en metafor för svenskt näringsliv och offentlig verksamhet

Kvartsfinal i VM, topp åtta i världen inom fotbollssammanhang och än är det inte slut. Det kan till och med bli bättre än så för landet med cirka 10 miljoner invånare. Men hur bär vi oss egentligen åt? Vi spelar kanske inte den finaste fotbollen, eller har de bästa spelarna i världen men det är något med laget som gör att vi gång på gång fortsätter skörda stora framgångar framför länder som Tyskland, Holland och Italien. Det är imponerande. Förbundskapten Janne Andersson har utifrån begränsade resurser kunnat förvalta sitt material på bästa möjliga sätt. Laget präglas av en organisatorisk tydlighet, kontinuitet och samverkan. Alla på plan vet vad de har för uppgifter, de tror på varandra och de arbetar tillsammans. Ett vinnande koncept helt enkelt som jag även ser genomsyrar på andra håll och kanter i Sverige, inte minst inom svensk företagsamhet.

Det finns en anledning till varför vårt land ständigt lyfts fram som ett av de mest framgångsrika länderna i världen med en nästintill harmonisk balans mellan välfärd och näringsliv. Inom Näringsdepartementet fick jag ofta höra om Sverige som innovationens företrädare. Det är inte heller så konstigt när vi ser på vilka företag vi lyckats producera och etablera. När jag satt på tunnelbanan i São Paulo var det inte sällan man såg brassar spela det svenska mobilspelet Candy Crush och lyssna på musik från Spotify. Ute på vägarna rullade lastbilar med antingen Scania eller Volvo emblem och precis alla jag träffade hade kyl- och frysskåp från Electrolux. Svenskt näringsliv och offentlig verksamhet har och fortsätter producera kvalitet av högsta rang. Enligt mig är en fundamental faktor till detta den svenska arbetskulturen. Det är en arbetskultur som drivs av samma vägledande grundstenar som vårt landslag för tillfället gör. Ett hårt arbetande kollektiv med tydlighet och kontinuitet i fokus.

Summa summarum blir det således vinst mot England på lördag. 1–0 efter övertid gissar jag på. Hoppas att Marcus Berg blir avgörare. Värmlänningen har fortfarande inte gjort något mål under VM och nyligen har flera nyhetsmedier gått ut med att han är den mest ineffektiva spelaren i hela turneringen när det kommer till just mål. Men det ska det nog bli ändring på.

Heja Sverige!
/Mesir

Läs mer

16 augusti

Nu är schemat för sommarjobbet äntligen spikat. Det innebär att jag och Gabriela kan börja planera för hennes visit under augusti månad. Det känns härligt att få kunna bekräfta det till henne. Jag tror att det är ytterst viktigt för relationen att kunna blicka framåt mot något konkret. Det ger oss en viss framtidsro som inte ska underskattas. Förra året såg vi inte varandra under 8 månader men det blev inte så problematiskt då heller. Tydligheten i planerandet underlättade enormt. Sen har vi alltid varit väldigt engagerade i våra respektive studier och arbeten, som i sin tur har motverkat de negativa tankespiralerna man lätt kan hamna i under liknande omständigheter.

Så nu kommer vi till nästa dilemma; vad ska jag visa henne här i Sverige? Gabriela har aldrig varit i vårt avlånga land tidigare. Självklart finns det en gnutta nervositet. Tanken är att hon inom en rimlig framtid kan bosätta sig här tillsammans med mig, så visst blir första intrycket väldigt viktigt. Samtidigt ska det bli hur kul som helst att få göra lite sightseeing med henne. Stockholm och Göteborg är två solklarheter. Ett allsvenskt Stockholmsderby hade inte varit fel. Sen vill jag gärna göra mer simpla saker som att ta en fika eller käka glass i Nyköpings hamn och bara njuta av vår tid tillsammans. Ett utmärkt avslut på sommaren och förhoppningsvis början på en underbar relation i Sverige.

/Mesir

Läs mer

VM:s betydelse för brassar

Nu har VM:et äntligen dragit igång. Det har hitintills varit en rätt så avslagen tillställning där jag själv inte riktigt greppat tag om den VM-känsla som man så nostalgiskt förknippar fotbollsturneringen med. Kanske blir det ändring på det när Sverige sparkar igång sin första match mot Sydkorea? Hursomhelst ser jag fram emot lite spänning, festligheter och ett och annat mål från det blågula landslaget.

I Brasilien har förberedelserna dock skett långt före avspark. Bättre uttryckt; flera månader i förväg. Flickvännen Gabriela skickade häromdagen bilder på hur det för tillfället kunde se ut på gator och torg i São Paulo. Det är nästintill förbluffande hur människor kan lägga så mycket tid på inramning på något som sker så långt ifrån en själv. Inte nog med det har brassarna oftast möjlighet till ledighet från både jobb och skola när nationens matcher spelas. Problem och konflikter glöms i stort sett bort under drygt en månad för att ersättas av en solidarisk högtid. Även om det politiska klimatet under en lång period varit polariserat brukar fotbollens krafter ta över i Brasilien och dess befolkning. Utomhusskärmar är inget ovanligt fenomen, såsom fullpackade barer och människor med höga förväntningar på sitt landslag. Däremot är endast guld godkänt för en brasse. Allt annat är undermåligt. VM 2014 spökar fortfarande och det finns en rädsla för att historien upprepar sig. Under min senaste vistelse kunde jag få höra att hela Brasiliens framtid står på spel under VM:et. Så frågan blir tillslut; Hur kommer de 11 spelarna på planen hantera detta?

/Mesir

Läs mer