Från Gnesta till Sydney

Det är måndag. För somliga brukar det betyda tillbaka till jobbet efter en ledig helg, tillbaka till vardagen, tillbaka till de dagar som vi måste traggla oss igenom för att komma till helgen igen. Måndag, oftast med ångestladdade känslor. Men inte för mig. Jag minns inte senast jag hade måndagsångest.

Imorse klev jag upp kl 4.45 som varje dag då jag ska till jobbet. Som tack för den tidiga uppstigningen slutar jag också tidigt så att jag nu kan sitta på ett café och sörpla en cappuciono med extra choklad, lyssna på svensk musik och låta mina fingrar flöda över tangentbordet. Jag valde ett ställe där jag kunde se havet och känna vintersolen i ansiktet. Jag befinner mig på den ikoniska Bondi Beach. Senare idag ska jag åka in till stan för att ta en drink uppe i Sydneys högsta byggnad och se solnedgången. Och imorgon jobbar jag igen. Det är en helt vanlig måndag. En måndag där jag kan gnugga mig i ögonen, nypa mig i armen och känner att det här är väl ändå livet. Mitt liv. Och jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har känt så de senaste dryga två åren. 

För 1 år och 7 månader sedan valde jag att byta ut mina välkända gator som jag kunde utan och innan i lilla Gnesta mot Sydneys storstadspuls varvat med strandliv. Jag åkte 15 618 km från trygghet, familj och barndomsvänner. Jag lämnade det jag alltid kallat hemma och skaffade mig ett home (far) away from home. För här har jag nu byggt upp ett liv med jobb, vänner och boende. En vardag som är långtifrån vad jag tidigare hade. Ett liv som jag nu vill dela med mig av till er SN:s läsare.

Välkommen till min värld – på andra sidan jorden.

Läs mer