Nostalgi!

Jag dammade av mitt gamla NES, i folkmun Nintendo 8-bit, i helgen. Det håller än i alla fall för mej som är uppväxt med spelen. Riktigt roligt var det. Vissa spel är en riktig utmaning och är väldigt kluriga. Så visst var det bättre förr;-)

Annars så leker livet vidare. Jag har bestämt mej för att försöka spela fotboll en säsong till, fast att jag hade bestämt mej att förra säsongen skulle bli min sista. Men ingen är nog förvånad över det beslutet. Vi får se om det går att genomföra. Jag har lite problem med kroppen och ljumskarna i synnerhet. Men känner jag mej rätt så kommer jag spela i stort sett alla seriematcher. Sen att jag inte kan gå efter matcherna är en annan sak. Jag tycker fortfarande att det är så himla kul med fotboll att smärtan faktiskt är värt det. Smällar man får ta helt enkelt. Jag vet att jag fortfarande tillför laget saker som behövs i form av rutin och ett lugn. Det är viktigt speciellt för dom unga spelarna i laget som kanske har lite lättare att stressa upp sej i situationer. Då är det bra att ha en gammal räv bredvid sej som inte stressar upp sej i första taget. Säsongen kommer bli spännande och rolig. Många derbyn, Oxelösund, Vagnhärad, Runtuna och Bissarna 2 ska besegras i heta matcher. Jag längtar verkligen till den idylliska hemmaborgen Folkungavallen. Det är bara knappt tre månader kvar nu!

Vadslagningen lyser fortfarande med sin frånvaro. Jag anser mej vara avprogrammerad. Det tycker jag att jag kan säga efter att inte ha rört spel sen hösten 2013. Det är en sådan befrielse ska ni veta. Att slippa lägga ner den energi dagligen som det faktiskt tog av mej. Kanske därför jag klarade mej från den årliga efterjulförkylningen. Jag jobbar väldigt intensivt runt jul, många julblommor som ska ut, så när stressen har lagt sej och julhelgerna kommer brukar förkylningen komma som ett brev på posten. Men inte den här gången.

Jag får fortfarande dagligen mail om erbjudanden från diverse spelbolag. Det gör mej faktiskt ingenting. Jag ser det som terapi. Att vänligen men bestämt tacka nej till erbjudandet och till fler erbjudanden. Så pass stark är jag idag. Men jag förstår människor som trillar dit igen på grund av reklam. Spelreklam pumpas ut för ofantliga summor och når oss överallt. Inför förbud mot spelreklam säger jag. Varför uppmana människor till att spela när baksidorna är så många? Varför inte ha samma policy som med alkholen? Baksidorna är snarlika. Skillnaden är att intäkterna av spel är extremt höga och ökar. Men Sverige behöver titta på vad priset för dessa intäkter verkligen är? Är det värt dessa miljoner? Vad kostar det samhället, både ekonomiskt och mänskligt lidande? Ska vi underlätta för att människor ska komma i missbruk eller ska vi försvåra det? Svenska Spel har ett stort ansvar. Ett ansvar som dom inte klarar av att hantera. För dom in nätkasinon i sitt bolag så har dom tappat all form av ansvar enligt mej. Då kommer spelmissbruket skjuta i höjden i Sverige. Det kan jag lova! Jag hoppas att Svenska Spel tar sitt förnuft till fånga och inte bara tänker på dollartecken.

 

Läs mer

Curling, egoism och konflikter!

Jag undrar om det har blivit ett kallare samhälle, ett mer egoistiskt samhälle? Eller är det bara jag som har blivit äldre och kör med den gamla klyschan, det var bättre förr? Jag tror att när människor blir äldre så blir man förhoppningsvis mer insiktsfull och därmed ser man på världen med andra ögon. Du kanske ser saker som har gått dej förbi när du var yngre. Så är det nog i viss mån i mitt fall också. Dock ser jag på ett växande problem med oro. Curling! Föräldrar som inte tar fighten med sina barn utan låter barnen bestämma. Föräldrar som slavar för sina barn, skyddar dom mot alla motgångar. Föräldrar som inte ställer några krav eller sätter några gränser för sina barn. Varför finns detta beteende? Det känns som att det är ett ganska nytt fenomen, i alla fall så pass utspritt som det är nu. Men jag kan ha fel. Det kanske går i cykler. Om en generation föräldrar är får hårda, ställer för stora krav på sina barn, så kanske den generationens barn blir curlingföräldrar? Men att vara en curlingförälder är att misshandla sina barn. Alla människor lär sej av sina misstag och sina motgångar. Man utvecklas genom att få ta ansvar. Växer du upp utan att lära dej att ta ansvar, skyddas mot motgångar och lever i tron att du får din vilja igenom hela tiden, då kommer du gå igenom många konflikter när du förväntas vara vuxen. Så fungerar liksom inte världen. Men har ingen lärt dej hur världen fungerar, hur du ska tackla dina motgångar, så blir det såklart en chock när saker och ting inte är som i din lilla bubbla i familjen.

Jag är inte förälder själv så jag kan inte sätta mej in hur det är att vara förälder. Det är lätt att säga hur man inte ska agera men säkert väldigt svårt att agera på ett bra sätt. Dom flesta föräldrar vill såklart göra det som är det bästa för sina barn. Men det kan bli så tokigt. Att göra allt för sina barn betyder inte att det är det bästa du kan göra för dina barn. Curling kommer bli, om det inte redan är, den nya ”folksjukdomen”. Föräldrar behöver våga ta fighten med sina barn. Människor gör misstag, det är så vi lär oss saker. Människor behöver få ta ansvar, det är så vi växer. Ta inte bort den chansen från era barn!

Annars så är spelfriheten intakt! Jag har bevisat för mej själv att jag klarar att leva utan vadslagning. Ett rikare och mer harmoniskt liv. Jag har fått tid till andra saker i livet som ger mej mycket mer. Att sitta och spela dagarna i ända är inte speciellt utvecklande. Så enkelt är det men det tog väldigt lång tid för mej att komma till den insikten. För någon som inte har varit missbrukare så är det nog svårt att förstå. Man kan tycka att det är väl bara att sluta? Problemet är att när du slutar med det som oftast trycker undan dom verkliga problemen så bubblar den undantryckta ångesten upp. Då är det lätt att ta till det man har gjort förrut för att döva sin ångest. Där har vi den stora problematiken! Så för att kunna sluta med ett missbruk behöver man kunna hantera sin ångest. Det kan man givetvis få hjälp med och det är nog ett måste om man ska få bukt med sitt missbruk. Jag klarade mej med förhållandevis lite hjälp men har haft mycket stöd av vänner och familj. Det är inte alla som har det sociala nätverket och då är det givetvis mycket svårare. Jag hade inte heller några direkta spelkompisar förutom dom på internet men dessa var inga nära vänner utan bara kontakter genom spelet. Jag kan tänka mej att det är oerhört svårt att bryta ett missbruk om hela din umgängeskrets är i själva missbruket. Då står du helt ensam om du vill bryta dej fri. Men som sagt hjälp finns att få om man vill ha den.

Läs mer

Gott Nytt År!

2014 var ett extremt utvecklande år för mej personligen. Hösten 2013 bestämde jag mej för att sluta med vadslagning och med det beslutet så öppnades mitt sinne och många tankar ville få svar. Det var en väldigt ångestfylld tid i början men jag tog mej igenom ångest och abstinens utan att fastna i något annat beroende. Det är den största utmaningen när man ska sluta med ett missbruk tror jag. Att klara av all undantryckt ångest som flödar över en när man har bestämt sej för att möta sej själv utan att fly med ett missbruk. Jag är så himla glad att jag har gjort den här resan. Både för mej själv men också för min omgivning. Jag höll på att spela bort mitt liv. Tacksamhet är vad jag känner nu. Jag uppskattar vad jag har, för det är ingen självklarhet. Det behövs inte så mycket för att man ska förlora det man har. Jag har lärt mej massor om mej själv, hur jag tänker och fungerar. Mer förståelse för mej själv och därför mer förståelse för andra. Självinsikter kan vara väldigt jobbiga att inse men är enormt utvecklande. När du väl får en självinsikt så kan du inte gå tillbaka till att inte ha den självinsikten.

Min självkänsla har tagit stora kliv framåt. Jag är väldigt stolt över att jag har fixat att sluta spela. Att faktiskt acceptera att jag var spelberoende och sen berätta för omgivningen om mitt missbruk har också bidragit till att jag har växt som människa. Människan är komplex på det viset att många försöker så långt det bara går att försöka dölja sina tillkortakommanden och brister men det är först när faktiskt erkänner och accepterar dom för oss själva som vi kan göra något åt dom. Det är då vi kan göra en förändring. Jag har aldrig tänkt tanken vad människor ska tänka om mej när jag gick ut med att jag är spelberoende, eller rättare sagt var spelberoende. Men förstår att människor inte vill gå ut med sina missbruk. Det är påfrestande att berätta om sitt liv och sina problem, i alla fall i början. Nu har jag gjort det så många gånger att det inte är jobbigt överhuvudtaget. Utan jag ser det som en gärning att försöka hjälpa andra i liknade situation. Jag kommer alltid att ha en beroendepersonlighet. Det är den jag är. Jag får helt enkelt utnyttja fördelarna med att vara den jag är. För det finns också fördelar med att ha en beroendepersonlighet. Envishet och drivkraft är två egenskaper till exempel. Det gäller bara att hitta positiva saker att pyssla med! Saker som ger både dej själv och andra positiv utveckling. Så jag ser fram emot ännu ett spelfritt år med nya självinsikter!

Läs mer