Svart eller vitt!

Har du någonsin träffat en människa som tänker antingen är det såhär eller sådär? Det finns inget däremellan, ingen öppning för diskussion, inga tveksamheter eller funderingar. Ellee du kanske är en sådan människa shälv? Försök då att tänka på ett mer nyanserat sätt. En fråga kan ha många svar. Istället för ett eller två svar, ja eller nej, svart eller vitt. Så finns det många svar i färgskalan.

Jag har själv varit där, i svart eller vitt tänket. Men livet förändrar en och tvingar en att börja tänka vidare och djupare. Drar man slutsatser för snabbt utan att tänka och diskutera igenom saken så blir man lätt en väldigt trångsynt och stängd person utan möjlighet att se saker ur andra och andras perspektiv.  I grund och botten tror jag, hoppas jag i alla fall, att alla vill utvecklas och vara öppna människor. Men beroende på olika sorts rädslor som har uppkommit i livet på grund av diverse saker som sårade känslor, svek, brist på kärlek med mera så kan svart eller vitt tänket bli en slags skyddsmekanism. Det blir lättare att tänka på två sätt, ja eller nej, ond eller god, istället för att se allt däremellan.  Ett väldigt enkelt sätt att tänka men oerhört tråkigt och trångsynt sätt. Ibland till och med ett fördömande syn att se på vår värld.

Jag levde i en ganska skyddad värld, i en liten bubbla, tills jag flyttade hemifrån. En bubbla som gjorde att jag slapp mycket eget ansvar och inte behövde tänka speciellt mycket. Jag flyttade hemifrån ganska sent, jag var runt 25 år. Nu ska jag fylla 38 och ser man tillbaka på dessa 13 år så har min personliga utvecklingskurva fått ett rejält uppsving. Varför? Min lilla bibbla har punkterats några gånger för att sedan växa sej större. När du får en motgång eller jag skulle vilja säga en uppgift som du behöver lösa i livet så växer du extremt mycket när du kommer vidare i livet. Så egentligen ska man åka på så många smällar som möjligt.  Dock tar det givetvis kraft och energi att lösa livets pussel så det är nog bra ibland att vi har ett inbyggt flyktbeteende. Man får välja sina strider.

Det jag vill säga är att jag är lika tacksam över mina motgångar som jag är tacksam över mina framgångar. Jag har lärt mej mer av mina motgångar.  Då har jag varit tvungen att lösa uppgiften och tänka på ett annorlunda sätt än tidigare vilket har utvecklat mej. I framgång flyter allt på vilket givetvis är en härlig känsla men inte lika utvecklande. Livet är en berg och dalbana, ibland går det upp och ibland går det ner. Det är bara att försöka hänga med och lära sej saker på vägen. Att vara öppen och mottaglig, att ta emot lärdomar och hjälp. Hjälp finns! De allra flesta vill ge hjälp, dela med sej av sina livserfarenheter. Det enda du behöver göra är att be om hjälp!

Läs Mer