Spelsug!

Det är intressant hur man fungerar. Spelsuget är så gott som borta. Men det tog över ett halvår att bli fri från suget. Så starkt hade beroendet, missbruket växt i mitt liv. Jag har ingen aning om det är normal tid vid ”avgiftning” men skulle tro att det ligger i ungefär det tidsaspekten. Det är riktigt skönt att vara fri från det begäret. Svårt att beskriva hur mycket ett missbruk styr ens liv. Man blir slav under ett begär. Ett begär som måste bli tillfredställt. Jag skulle kunna beskriva begäret som hunger och tillfredställelse när du får äta. Tänk dej då att inte få äta trots att du är hungrig. Så är det ungefär när man ska sluta spela. Du går ständigt hungrig. Men jämfört med hunger så går spelsuget över till slut. Där är jag alltså nu!

Hur har jag lyckats? För det är långt ifrån alla som lyckas ta sej ur ett missbruk, speciellt utan återfall som jag. Min envishet, vilket också har gjort mej till spelberoende, har hjälpt mej mycket tror jag. Att jag har varit öppen om mitt spelmissbruk. Det har varit och är inspirerande att skriva den här bloggen eftersom jag vet att det hjälper andra i en liknande situation som mej. Jag har satt press på mej själv genom att vara öppen och berättat både i skrift och tal om mina problem. En press som jag tror att jag har behövt för att hålla mej borta från spel. Hade jag tagit ett återfall så hade jag känt mej tvungen att skriva om det i bloggen och det ville jag såklart inte.

Jag vet inte hur många mejl och sms jag har fått från spelbolag under det sista halvåret sen jag har försökt att bli spelfri. Det gäller att vara stark för även om du går ur spelbolagen så kan det fortfarande komma reklam. Men jag har varit envis och meddelat att jag är spelberoende och i fortsättningen inte vill ha dessa erbjudanden. Det har varit en nyttig terapuetisk process. Men förstår att vissa inte kan motstå frestelsen och börjar spela igen. Jag hade verkligen bestämt mej för att sluta och då kändes det inte som något större problem. Dock har jag mej själv att skylla att reklamen från spelbolagen dök upp i min mobil och mejl eftersom jag hade varit kund hos dom.

Spelbolagens reklam breder ut sej mer och mer. Vilket ökar spelandet, det är jag övertygad om. Spelandet ökar och då ökar även dom som blir spelmissbrukare. För varje människa som blir spelmissbrukare blir världen mindre lycklig. Eftersom missbruket inte bara drabbar den som spelar utan hela spelarens omgivning. Går det riktigt långt så drabbar det även människor som inte är i spelarens omgivning om spelet kräver lånade eller till och med stulna pengar. I det stora hela så tror jag att samhället går back när det gäller företagsformen spelbolag, även Svenska Spel. Men vadslagning kommer alltid finnas och har alltid funnits. Så vad göra? Vi kan inte ta bort allt som kan göra människor illa. Då får vi ett rätt så tråkigt samhälle skulle jag tro. Vi har alla ett personligt ansvar. Både för oss själva och andra. Sätta stopp för sej själv och andra när man förhoppningsvis ser att det börjar bli ett problem. Vi får helt enkelt försöka hjälpas åt!

 

Läs Mer

Problematik!

Svenska Spel ska införa att man måste använda sej av ett personligt spelkort vid alla spel hos bolaget. En bra åtgärd om ombuden kollar spelkorten annars är åtgärden betydelselös. Ett spelkort är inte speciellt svårt att förfalska, öppna ett konto i någon annans namn om du är under 18 år tex. Så om inte ombuden också kräver legitimation är det lätt att fortsätta sitt spelande. Det som är bra är att det förhoppningsvis förhindrar många minderåriga att ens börja spela. Om jag tänker tillbaka på när jag började spela så fanns det ingen åldersgräns, inte vad jag märkte i alla fall. Hade en åldersgräns på 18 år funnits och följts så hade det antagligen fått bort 6 års spelande från mitt liv. Sen har jag inte en aning om det hade hindrat mej från att bli spelmissbrukare. Dock hade förutsättningarna varit ljusare. Man är väldigt känslig och påverkbar i tonåren. Nu när spelkortstvång införs så registreras alla spel. Då kan Svenska Spel kunna se om det finns tecken på spelproblematik i spelares spelande och erbjuda hjälp. Problemet är att det tar väldigt lång tid innan en spelmissbrukare inser sitt spelmissbruk. Men erbjudandet av hjälp kan så ett litet frö som till slut gror till en självinsikt. Desto färre spelmissbrukare desto bättre för samhället i stort. Det är en sak som är säker. Antagligen skulle en 25-årsgräns för spel om pengar behövas. Jag lyssnade på ett radioprogram som tog upp att människans hjärna inte är färdigutvecklad förrän runt 25-årsåldern. Innan dess har man svårare med impulskontroll, konsekvenstänkande m.m. Exakt det som en spelmissbrukare har problem med.

Man kan tycka att Svenska Spels åtgärder är betydelselösa eftersom spelbolagsmarknaden är gigantisk. Men jag tror att man måste börja någonstans och kan Svenska Spel införa vissa begränsningar är det positivt. Spel ska vara en krydda i livet, en njutning. Men precis som alkohol, mat, sex m.m. så finns det individer som utvecklar ett missbruk. Ska vi då förbjuda allt? Såklart en omöjlighet och inget vi ska göra. Missbruk är en komplex och stor fråga. Jag tror att vi alla behöver vara lite mer vaksamma, både på vårt egna beteende men också på andras beteende. Hur många har någon i sin omgivning med ett problematiskt förhållande till något? Det tror jag nästan alla kan svara ja på. Vi behöver ställa frågor till varandra. Hur är det med dej? Jag tycker du dricker, spelar, äter m.m. för mycket. Hur mår du egentligen? Varför agerar du som du gör? Det krävs givetvis mod att ställa dessa frågor och du får vara beredd på att det kan röra upp många känslor. Ilska, sorg men kanske också lättnad. För ställer du frågor så visar du också att du bryr dej. Vi ska sköta oss själva och inte klampa in på varandras privatliv, eller? Det kanske är precis det vi ska göra för att vi ska må bättre?

Varför är svenskar ett spelande folk? Vi spelar som aldrig förr. Jagar vi något som vi aldrig kommer att finna i spelet? Är pengar lycka? Frågor som alla egentligen vet svaret på men som någonstans på vägen försvunnit från vårt medvetande. Vi blir ständigt matade med reklam att storvinsten kan bli din. Överlyckliga människor som ser så lyckliga ut! Men hur många historier har man inte hört om att just storvinsten har blivit olycka. För en spelmissbrukare är storvinsten en katastrof. Då kan jag garantera dej att ruinens brand står runt hörnet, eftersom spelandet kommer att öka. När sen vinsten är borta finns fortfarande behovet av att spela kvar. Insatserna har skruvats upp i och med storvinsten, så det går fort utför. Visst kan pengar underlätta ditt liv men inte för en spelmissbrukare. En plötslig tillgång av pengar kan ge en mängd problem, även för människor utan spelberoende. Vi kan bli giriga, få problem med andra människors girighet. Girighet som gör att vi isolerar oss. Pengar i sej kommer aldrig att göra människan lycklig. Men kan ge oss en viss trygghet. Det är vad vi gör med pengarna som är betydelsefullt. Att hjälpa med hjälp av dina pengar tex. Människan är en underlig varelse helt enkelt som inte alla gånger vet sitt bästa. Men med upplysning så kommer förhoppningsvis självinsikter och desto fler självinsikter vi får desto säkrare och tryggare blir vi i oss själva. Vilket i sin tur kommer leda till ett säkrare och tryggare samhälle tror jag!

Läs Mer