Flyktbeteende

VI människor får hela tiden tampas med våra rädslor. Om du känner obehag för någonting, det kan vara vad som helst egentligen. Undviker du det så växer obehaget starkare. Men om du utsätter dej för det du tycker är jobbigt så blir det oftast lättare. Ett dilemma för många. Undviker du situationer du känner obehag inför så får du till slut fobier. Fobier är förödande för ett behagligt och fritt liv. En fobi är en irrationell tanke, en överdrift. Men det krävs mod att utsätta sej för sina rädslor. Dock är det värt det. Alla som har trotsat och övervunnit sin rädsla vet vad jag menar. Du står där på andra sidan av din rädsla, där modet och stoltheten finns. Man fixar det mesta här i livet med vilja och motivation. Det finns människor som har gjort fantastiska saker. Eftersom vi människor är rätt lika finns den kraften hos oss alla. Det gäller att försöka hitta den positiva energin hos sej själv. Där tror jag dock att vi skiljer oss från varandra och det gäller att hitta sin egna väg. Jag börjar hitta min väg men den är krokig med skarpa kurvor och branta backar. Ibland är den dock spikrak med utförskörning.

Spelets väg tog min positiva energi och fördunklade min livsglädje. Det valet var mitt. Nu väljer jag något annat. Det valet, den insikten är jag oerhört tacksam för. Det har berikat mitt liv. Att sluta med en sak har alltså gjort mitt liv bättre. Missbruk i alla former kräver energi. När du slutar med ditt missbruk frigör du massor med energi som du kan lägga på andra positiva saker. Det gäller att hitta dom. Men jag tror att om man lyckas att sluta med sitt missbruk utan att falla in i något annat missbruk så tvingar man sej själv till att ta hand om sina tankar.För ett missbruk är också en flykt. Ett sätt att slippa tänka. För mej blev det som så att tankarna vällde fram. Penna och papper blev en ventil men även samtalet med vänner och släkt. Böcker, film och träning är också ventiler för mej. Man hittar sina vägar om man måste.

Jag tror att vi alla behöver utmana oss själva mer och kasta oss in i våra rädslor oftare. Då blir vi tryggare och säkrare människor. Vilket i sin tur kommer ge ett tryggare och säkrare samhälle. Så börja fundera på ditt obehag, din rädsla och sätt igång. Det vinner alla på!

Läs mer

Offerkoftan!

Jag känner igen den där offerkoftan, jag ser den dagligen i min omgivning. Många går runt i livet med offerkoftor utan att förstå det själva. Man lägger över ansvaret på yttre omständigheter istället för att faktiskt inse att man är ansvarig över sitt eget liv och hur man mår. Livets motgångar drabbar oss alla. Skillnaden är hur man tacklar motgångarna, hur man går vidare. Jag har tacklat mina motgångar med en stor blöt tung offerkofta. Det är en otroligt tuff väg att gå, för då slår man ofta ner i absoluta botten innan man förstår att enda vägen är upp. Botten är nådd och längre ner går det inte att komma. Men det är inget jag rekommenderar, för livet som kan vara så underbart och roligt är då en ständig kamp. En kamp att somna, en kamp att gå upp ur sängen, en kamp att äta, en kamp att leva! Dit vill jag aldrig mer komma. Att må mindre bra ibland är naturligt. Det är en del av att vara människa. Att tillåta sej själv att ha lite mindre bra dagar är nyttigt. Då släpper man ut lite ångest här och där. Istället för att hela tiden försöka komma undan sej själv, sitt mående. Jag har flytt mitt mående med spelet. Det har fungerat sådär…Nu är det andra tider och det känns fantastiskt!

Att tycka lite synd om sej själv ibland är sunt men att hela tiden försöka förklara sitt liv utifrån orättvisor som man tycker har drabbat en är en otjänst mot sej själv. Du kan tänka och tackla en situation på så många olika sätt. Jag ska ta några exempel. Du trivs inte på ditt jobb, du känner dej utanför och kanske till och med mobbad. Hur ska du tackla det? Jag tror du ska börja med dej själv. Vad kan jag göra för att trivas bättre på jobbet? Hur ska jag bli en del av gemenskapen? Varför känner jag att jag blir mobbad? Blir jag mobbad? Varför blir jag mobbad? Du kanske inte har sagt ifrån när du har känt dej utsatt? Vi är skyldiga oss själva att säga till när vi tycker att vi blir orättvist behandlade annars är risken stor att omgivningen tror att det är okej. Det krävs givetvis en bra självkänsla att våga säga ifrån men jag tror att det är vad som krävs. Annars kommer offerkoftan som ett brev på posten eftersom du inte står upp för vad du tycker och känner. Du förminskar dej själv, du tillåter andra att förminska dej. Ett annan exempel är hur du tacklar något som händer alla någon gång i livet, punktering. Du kan tänka, varför hände det här mej, vilken otur, och just idag när jag har så bråttom. Men hade det spelat någon roll när och var du hade fått punkteringen. Du hade nog tänkt likadant oavsett plats och tid. Det gäller alla oförutsedda saker som händer i livet. Man kan faktiskt träna på hur man tänker. Istället för att få alla dessa negativa tankar, varför drabbar det här mej, orättvist, nu är det kört m.m., så kan man tänka hur man ska klara av situationen. Jaha nu blev det så här och hur ska jag lösa det? Men det är tufft och det behövs övning för att kunna trycka undan dessa negativa tankar. För vad gör dom negativa tankarna för nytta? Jag kan inte komma på något positivt med att tänka negativt. Gör du? Så tänk efter på hur du tänker om saker och ting. Om du vill bli en mer positiv och gladare människa så börjar resan där. I din tanke. Tankarna styr oss men du kan styra dina tankar. Det är insikt som i alla fall har gjort mej till en mycket mer positiv människa. Släng iväg era offerkoftor, åtminstone dom där genomblöta och blytunga koftorna. Dom tunna och lätta kan ni behålla;-)

Läs mer