Hopp!

Kan alla bli missbrukare av någonting? Missbruk för en annan kanske inte är ett missbruk för andra? Vad är ett missbruk? För mej är ett missbruk när man lever ett liv där ”brukandet” blir prioritet ett och ger dej själv samt andra negativa konsekvenser. Så var det med mitt spelande. Resan jag har gjort dom tre sista månaderna är fantastisk. Jag är oerhört stolt över mej själv. Att jag faktiskt har fixat att sluta med vadslagning. En sak som var en oerhört stor del av mitt liv. Men nu inte finns där. Att jag har kunnat gjort en så pass stor förändring som det faktiskt har inneburit för mej att sluta spela. Från att tänka på spel nästan konstant till att knappt tänka på spel alls är ett gigantiskt kliv för mej. En förändring som har gått snabbt. Det som krävs och behövs är en stark vilja, självinsikt, dela med sej av sina problem, ta hjälp m.m. Men det är värt det. Det är värt dom sömnlösa nätterna, det är värt alla tårar. För det är jag och min omgivning värd. Jag kan faktiskt ta ansvar över mitt eget mående utan att fly in i ett missbruk. En sak som jag har lärt mej är att ångest inte är något farligt utan att det kan faktiskt användas till någonting positivt. Den här bloggen hade antagligen inte kommit till annars. Genom att jag tog tag i mina problem så öppnades positiva dörrar. När du tillåter dej själv att må dåligt så hittar du saker som gör att du mår bättre. Jag har varit rädd för att må dåligt, att ha ångest. Men det är en del av livet. Jag ser att många försöker att fly från sin inre värld. Det är oerhört viktigt att ibland stanna upp och bara låta tankarna komma. Då kan du reflektera över saker och ting, speciellt hur du själv är som människa. Är du stolt över hur du agerar mot dej själv och andra? Jag tror att man under hela sitt liv ska försöka att sträva efter att möta alla med respekt. Självklart väldigt svårt i vissa möten men vem har sagt att livet ska vara lätt alla gånger? Tänk på dom gånger du blir bemött med respektlöshet, ingen rolig känsla. Man kan välja hur man tänker och agerar i alla situationer om man övar. Den vetskapen ger mej hopp!

Läs mer

Tankemönster!

Jag kom på mej själv ännu en gång. Mitt spelmissbruk finns där långt inne i mitt inre, och det gör sej ständigt påmint. Suget vill bli tillfredsställt, få sin fix. Jag har fått tankar om att det kanske går. En pokerturnering eller några kronor på tipset kan väl inte skada? Men vart är jag idag tack vare att jag har slutat spela? Jag är en betydligt mer social människa och börjar tänka samt planerar för min framtid. Vart var jag när jag spelade? I ett maniskt beteende där spelet var priorietet ett. Där jag försakade allt förrutom just spelet. Risken är för stor att jag står där igen med ett spelmissbruk om jag tillåter mej att lämna in den där tipsraden eller spela den där pokerturneringen. Jag ska inte sticka under stolen med att det skulle vara en gigantisk kick för mej, tror jag i alla fall. Adrenalinet skulle antagligen flöda ut i kroppen och hjärtat pumpa allt fortare av spänningen. Men speldjävulen har sitt pris. Spelen tar din energi. Tänk dej själv att tänka på samma sak under nästan hela din vakna tid. Det säger sej självt att det krävs en enorm energi. Den energin kan jag nu lägga på annat. Saker som betyder något för andra än bara mej själv.

Eftersom jag har fått så många kickar genom spelen så har själva livets kickar blivit avtrubbade. När den värsta abstinensen och suget hade lagt sej efter att jag slutade spela så började jag känna kickar för småsaker. Att njuta av solen, äta en god måltid, bara le, ge komplimanger, få komplimanger, kramas, gå en promenad med mera.  Jag börjar uppskatta saker som faktiskt finna i min närhet. Fantastiskt helt enkelt! Vi får så mycket stimulans i dagens samhälle så att vi inte känner dom vardagliga kickarna. Jag tror att vi alla behöver stanna upp, ta ett steg tillbaka och titta på hur vi själva lever våra lev. Spenderar jag 5-6 timmar framför datorn eller teven varje dag? Vad skulle jag kunna göra istället? Kanske umgås med mina vänner och familj eller göra något för mina medmänniskor? För minskar man eller tar bort något som man lägger ner mycket tid på så kommer man hitta andra saker att göra. Vi vill ha sysselsättning. Vi vill hjälpa andra för att känna oss behövda. Vi är sociala varelser som behöver ge och ta emot för att må bra. Jag tänker som så, för att jag ska må bra så behövs det många pusselbitar. Är en pussebit för liten eller för stor så passar den inte i mitt pussel. Det är vårt ansvar att hitta våra pusselbitar så att vi mår bra. Vi har alla olika förutsättningar, olika pussel. Så vägen är lång tills pusslet är lagt. Det kanske aldrig blir klart men min strävan är att hela tiden försöka bli mer medveten om mej själv och andra. Livet är rätt så gött när man tänker positivt:-)

Läs mer

Vad har jag försökt uppnå med mitt spelande?

Tiden går och suget efter spel avtar sakta men säkert. Kroppen och sinnet avvänjer sej från beroendet. Jag tycker det är riktigt intressant och utvecklande att se hur man fungerar, samtidigt är och har det givetvis varit jobbigt. Men det är ofta så det hänger ihop. Jag har funderat mer på varför jag egentligen har spelat. Ångestdämpande var jag inne på i förra inlägget. Jag tror att jag har levt ett för skyddande liv helt enkelt, jag har hela tiden försökt att komma ifrån saker som är jobbiga. Men till slut så går det inte att komma undan längre. Utveckling är en sak som gör att vi mår bra. Vi känner oss viktiga och duktiga. Man växer som individ. Jag tror att eftersom jag har försökt att komma undan saker som är jobbiga så har samtidigt min personliga utveckling blivit därefter. Jag har spelat fotboll i samma fotbollslag, Hargs BK, i hela mitt liv. Fråntaget höstsäsongen -97 som jag spelade i Stigtomta IF efter att jag hade varit bänknötare under just den vårsäsongen i Hargs BK. Samt en säsong då jag höll uppe helt med fotbollen, säsongen när jag fyllde 27 år. Jobbet är samma som fotbollen. Halkade in på jobbet som jag har idag genom att min Far och Syster jobbade, jobbar även nu, bredvid en blomsteraffär som sökte någon som kunde köra ut deras blomsterbud. Där började jag och är kvar i samma bransch. Jag ska väl inte vara så självkritisk och klanka ner för mycket på mej själv. För företaget går ganska bra, inget jag blir rik på men i alla fall något jag kan leva på och fotbollen i Hargs BK har och är väldigt rolig. Men man ser ett mönster i mitt liv. Kanske en förklaring till varför det har blivit som det har blivit. Trygghetsknarkare skulle man kunna uttrycka sej. Att inte våga ta klivet till något okänt som mycket möjligt kan bli bättre men riskera att det kan bli sämre, där har jag varit många gånger. Istället för att göra ett val så har jag varit kvar där jag är. Ett val det också i och för sej. Men ett passivt val.

Jag ville hitta en enkel lösning. Ett slappt sätt att försörja sej på. Att hitta systemet som gick runt och gav avkastning som ett jobb. Ytterst få som klarar att livnära sej på spel om pengar. Du behöver lägga ner en enorm tid samt vara extremt noga i det du gör och framförallt inte vara spelberoende. Frågan är om du kan spela på heltid utan att bli beroende? Är det värt den tiden det krävs? Är det värt att ta den tiden från andra saker i ditt liv? Det finns några få pokerspelare som livnär sej på just poker. Men är det ett roligt jobb, ett utvecklande jobb, ett jobb som ger något till andra? Spel går ut på att dom som handhar spelet ska få in så mycket pengar som möjligt. Spelbolagens dubbelmoral är tydlig. Alla bolag är vinstdrivande företag. Vilket betyder att dom vill ha in så mycket pengar som möjligt. Alltså vill dom att så många som möjligt spelar på just deras spel, vilket i förlängningen gör att fler och fler blir spelmissbrukare. Spelmissbrukare vill inte spelbolagen förknippas med. Det är ingen bra reklam. Jag tror tyvärr att spelmissbruk är otroligt vanligt och kommer bli än vanligare. I Sverige har spelandet ökat dramatiskt. Jag har inga siffror på det men vet att det spelas enormt mycket. Varför har det blivit så? Självklart är utbudet en stor faktor. Du kan spela när som helst dygnet runt, på din dator eller i din mobil. Mobilen har vi dessutom med oss överallt. Sen matas vi med reklam om spel från alla möjliga håll. Vid reklamavbrott på teven, i radion, i tidningar med mera. Drömvinster med lyckliga vinnare. Jag kan säga att det var tur att jag inte vann någon riktigt stor vinst. Då hade jag spelat bort den vinsten och kanske lika mycket till. För det är så det funkar när man är spelmissbrukare. Vinsten blir aldrig tillräckligt stor. Man vill hela tiden ha mer. Jag sökte efter lycka i spelet. Den lyckan kommer man aldrig att finna där. Jag tror att lycka är när man känner att man gör något som betyder något för både sej själv och andra. Spel är i slutänden en egoistisk handling, du vill vinna och det blir på bekostnad av andra.

Nu när jag ändå är igång så vill jag ta upp spelformen Jack Vegas. Spelmaskinerna som står lite här och var. När jag var yngre stod jag maniskt vid dessa maskiner och spelade bort hundring efter hundring. Vill Svenska Spel få bort mycket spelmissbruk och vägen in i spelmissbruk så tar man bort detta spel. För det första går det inte att vinna pengar i längden, spelen är utformade som så att Svenska Spel kommer få vinst. Svenska Spel är ett vinstdrivande företag så det är klart att dom inte har spel som går med förlust. För det andra så står dessa maskiner väldigt ofta på pizzerior och krogar där det säljs alkohol. Sprit och spel går inte ihop för den som spelar. Man tappar helt enkelt omdömet när man har lite innanför västen och blir mer risktagande. Ett snabbt spel där man kan vinna pengar direkt. Dom spelen är väldigt farliga för dom som är i riskzonen för att bli spelmissbrukare. Jag slutade med Jack Vegas när jag insåg att det faktiskt inte går att vinna i långa loppet. Då blev spelet ointressant för mej. Mitt mål har hela tiden varit att jag ska vinna pengar.  Men har insett att jag blir inte lyckligare av det. Då blir spel ganska ointressant. För alla vill vi väl vara lyckliga? Dock har jag ett sug kvar och det är poker. Spelet som jag har gått vinst på men också har lagt ner mest tid på, tid på natten så att min vardag har blivit lidande. Är det värt det? Nej, såklart det inte är det!

Läs mer