Vanans makt

Sedan över två månader har jag varje dag givit mig själv träning i två 20- minuterspass av stillhet, andning och medvetenhet. Nu börjar det äntligen bli en vana. Appen jag använder heter Headspace och är på engelska, men är ohyggligt bra för att träna hjärnan.

En person jag träffade nyligen hade haft en föreläsning på jobbet om mindfulness eller meditation och kursledaren uttryckt att om man inte kan ge sig själv tio minuter varje dag för stillhet p. g. a. tidsbrist, då behöver man troligen tjugo minuter.

Jag har förstått att jag behöver mina 40 minuter varje dag för att ta hand om mina ”baksidor” för min egen skull. Alltså mina drag av rastlöshet, irritation på mig själv och andra, min inre kritiska röst – särskilt den självkritiska. Jag har en tendens att bli uttråkad för lätt och när jag får blicka inåt kan jag lättare se vad jag kan släppa och vad jag behöver fokusera på – istället för att göra ”allt”. Jag kan lättare göra ”val” om vilka relationer jag vill ge näring och vilka jag faktiskt helt kan släppa – helt utan saknad och bitterhet.

Det är även i de här stunderna jag förankrar mina värderingar i mina celler, i mina andetag. Att stanna upp och verkligen ta hand om mina egna tankar ett eget ”rum” och framför allt släppa taget om tankar som inte gagnar mig är vilsamt. Det är som att sorteringen av tankarna går lite snabbare. Konkurrens känns mindre viktigt och relationer mer viktigt.

Så här två månader in i min träning noterar jag att jag dras mot stillheten mer och mer. Jag noterar andras åsikter, bedömer men värderar mindre och släpper snabbare. Än så länge är jag inte fullt där jag vill vara, men jag har flyttat min förmåga i en riktning jag trivs med.

Det är som att vanans makt hjälper mig att hålla min riktning och färdväg. Den ger färgen i vardag och fest, i glädje och sorg.

Vanor tar tid att skapa och först när man skapar rutiner kring när det ska ske och skapar förutsättningar för att det ska kunna fortsätta – även vid förändringar och andra förutsättningar för dagen, som man kan upprätthålla den nya vanan. Det sägs att man behöver skapa en bild av ”vad jag ska göra OM något förändras”. Då behövs ett förutbestämt beslut på vad som då ska hända. Sannolikheten att vi ska kunna upprätthålla vanan är större om vi redan innan har en plan för vad vi ska göra OM något oförutsett händer.

Efter ett tag är det nya beteendet, de nya rutinerna en ny vana. Vi har använt vår förmåga till plasticitet. Att bokstavligen ”trampa upp nya nervbanor i hjärnan.” Det är hjärnkraft om något.

 

Läs Mer